Det lutar åt Kick -Off

Det lutar åt en Kick- Offhelg i Skeikampen i Norge! Det enda är att jag varit krasslig idag med frossa och ont i kroppen. Jag gick hem tidigare idag och vilade så att jag förhoppningsvis ska kunna åka med imorgon. Jag har i alla fall packat klart nästan allt så nu ska jag bara färga håret så inte mina få, vita hårstrån syns ;) När jag packade såg jag verkligen att jag gillar rosa, eller vad säger ni av bilden? Hahaha! Nackdelen är väl att man syns rätt mycket i backen, men men..

Jag gjorde en grym vitaminboost nyss för att kurera mig, varför gör man inte sånt oftare? Gott och nyttigt :)

Funderar på att ta med mig systemkameran faktiskt. Vågar nog inte ha den i backen men annars :) Tror nästan det..

Nä, nu ska jag fortsätta här så jag kommer i säng i skaplig tid, vi ska ju vara på Arlanda kl. 08.00  imorgon.

Ha nu en toppenhelg alla fina!

Kram Mia

Underbar konst

http://www.tout-bon.com/best-of-street-art-2011/

Ansiktet- Äckligt

Hahaha! Denna låt är bara för rolig, men vad heter dem egentligen? "Ansiktet"? Och varför? Haha! Jaja, skön musik i alla fall i öronen en vardag på jobbet :)

Hjärna- kom tillbaka!!

Jag har så mycket just nu att jag glömmer allt! Jag har glömt magnetröntgen av hjärnan (komiskt nog just den), TVÅ gånger tex. Det är inte okej någonstans! Minst 600 kr i sjön där. För att inte tala om här om dagen då jag skulle sätta upp två tavlor, så "försvann" dem?! I går hittade jag dem, ovanpå städskrubben? Jag känner inte igen mig själv kan jag säga. Jag är en person som brukar komma ihåg i stort sett allt, till och med möten och tider två veckor framåt. Jag brukar ha allt i huvudet men just nu känns det bara som ett stort enda kaos, så kaosartat att jag börjar bli rädd. Det är mycket att göra nu vilket såklart påverkar, men detta har pågått länge nu. Det har pågått ända sedan jag fick ont i nerverna så jag ser ett sammanband. Frågan är bara varför?

I dag hade jag en deadline till chefen klockan fem och jag var klar två minuter i (!). DET kändes toppen, för det betyder EN sak mindre nu :) Efter jobbet gick jag ner till gymet och dansade 45 minuter Shabam, det var det andra danspasset den här veckan och det var såå kul, men oj så jobbigt! ;) Efter träningen fick jag lite ont i nerverna, en brännande känsla (som jag brukar ha ibland) men som tur var så gick det över sen.

För övrigt är humöret gott och bara det gör att jag mår lite bättre :)

Kramar till er alla fina!

"Nämn aldrig mer ex, nämn aldrig mer ex"

Jag sa något i telefonen ikväll som handlade om ett ex. Varför kan jag inte bara vara tyst ibland? Nu var det inte något farligt (enligt mig), det var en liknelse, men det sårade uppenbarligen någon annan. Usch, vad jag hatar när man råka såra någon, det är mycket värre än att bli sårad själv..

Nä, nu lägger jag mig och sover tror jag och så kan jag ju försöka vara tyst imorgon istället!

God natt!

Ps) Ska bli bättre på att svara på era kommentarer. Ds)

Känner mig bättre

Jag har mått lite bättre i nerverna senaste dagarna och även i ryggen och då känns livet underbart! Jag har fått provsvar från neurologen och det enda provet som var avvikande var D-vitamin. Min B12-brist är alltså borta men D-vitaminbristen har blivit ännu sämre trots mina tabletter (tar 2 st Holistic D3-vitaminkapslar varje dag). Neurologen har sagt att hon kan skriva ut droppar till mig. Vet någon om det är bättre så hojta till är ni snäll :)

Annars känner jag mig allmänt gladare och ser ljusare på framtiden, det finns en känsla i mig att allt kommer att lösa sig, bli till det bättre. Det känns som att det här året kommer bli bättre, så måste det bli!

Jag har sjukt mycket på jobbet just nu, vilket får mig att fokusera på annat och jag har även genomfört min första utbildning någonsin med nyanställda och det var faktiskt riktigt roligt! Det kändes kul att få förklara och lära ut och det kändes som att jag faktiskt var riktigt bra på det :) Att JAG kan ett system bäst på kontoret känns faktiskt riktigt bra, hi hi hi! Snart ska jag få ännu fler uppgifter sa VD:n och ekonomiavdelningen i Norge så jag ska till Oslo i februari igen för uppläring, work shop och uppläring. Det känns som att det händer grejer och det känns skönt att jag får mer ansvar trots att jag varit (ibland fortfarande är) så dålig att jag måste jobba hemifrån. Men.. där av inte sagt att jag inte kommer kräva löneökning den dagen det är dags.

I morse vaknade jag och Ida rätt sent och myste på med en rejäl frukost (för mig endast LCHF) och tända ljus. Det är så underbart att bara få göra som man vill på helgerna; gå upp när man vill och ta dagen som den kommer, då njuter jag som mest. Just nu ligger vi i soffan och bara myser och ser på filmen Patch Adams som är så bra :) I början av filmen säger huvudrollsinnehavaren att ordet "hem" i korta drag kan ha två betydelser: ursprung och destination. Där man är född eller där man vill vara, där man helt enkelt känner sig hemma. Dem orden gick rakt in i mig. Jag vet vart jag känner mig mest hemma, men där kan jag inte vara, inte just nu i alla fall. Så det är bara att försöka att se till att känna sig hemma där jag är just nu, annars blir man inte lycklig oavsett.

Nä, nu ska jag ta tag i mig själv snart och hoppa in i duschen, vi tänker nämligen ta en sväng  till Sickla Köpkvarter i eftermiddag.

Ha nu en bra lördag allesammans!
Kram Mia

Nervont & LCHF

I helgen har jag umgåtts mycket med vännerna. Jag har som jag lovat mig själv bara gjort saker jag får energi av och många skratt har det blivit. Det kändes att det inte var igår direkt som jag gick på krogen då vi svängde våra lurviga i lördags jag, Elli och Nicke. Men det var absolut skoj att komma ut lite.

När vi dansade på utestället "Hotellet" så kom en fotograf från Finest och ville ta kort på oss, och "vips" så kände vi oss unga och toppfräscha ha ha ha!
Det märkliga är att jag efter helgen har fått jätteont i nerverna (känner ju även av dem i vanliga fall)  och jag knaprar min medicin jag nyss fått som bara den. Jag har till och med höjt dosen så jag hoppas att det hjälper snart då jag knappt sovit i natt :( Jag är levandes död och ska hålla utbildning på torsdag, plus att Ida är hängig om kvällarna. Jag vet ärligt inte hur det ska gå, men på nåt sätt måste det ju det...

I kväll var Pia förbi en sväng och jag gjorde LCHF-middag: pannbiffar med blomkålsmos och en sallad, det var faktiskt rätt gott. Jag försöker hålla den kosten nu (dock inte för Ida) när jag har svårt för att träna. Några kilo ner ska jag i alla fall. Jag har hållit den kosten några dagar nu så jag kämpar på :) Andra kanske inte tycker att jag behöver gå ner men sånt där känner man ju bäst själv, när man trivs och inte.

Nu ska jag ta och hoppa in i duschen för att sedan försöka sova. Jag är sååååååå trött!!

Kram Mia

"Livet blir bättre"

Ligger och ser "Livet blir bättre" och denna gång handlar det om Patrik Sjöberg, om hans framgångar och sin barndom med ständigt utnyttjande från sin tränare och styvpappa. Jag kan inte förstå hur något sånt kan hända så länge utan att någon är lyhörd och misstänker att något är konstigt? Hur det är möjligt? Patrik sa själv i programmet att folk så klart måste ha sett, men blundat för det? Hur kan man göra det?

Det gör mig oerhört illa berörd då barn utsätts för kränkningar, utnyttjande, våld osv. Oskyldiga barn som inte vet bättre. Jag tycker det är så otroligt starkt av honom att gå ut med det som hänt honom i syfte med att hjälpa andra. Han berättade att hans styvpappa utnyttjat 200 killar till genom att få de här pojkarna att tro att dem skulle gå samma väg som Patrik för att lyckas. Han berättade alltså stolt om sitt övergrepp mot honom! Han säger att han inte kan förlåta, att det inte går att förlåta ett medvetet val som en vuxen har gjort, och jag kan verkligen förstå honom. Man kanske kan lära sig att leva med det, men förlåta något så hemskt? Hur skulle det gå till?

Jag tycker det är jätteviktigt att man pratar med sina barn om att det finns sådana här människor och hur dem ska agera om de utsätts för det. För att inte tala om i skolan och att vara lyhörd då det gäller andras barn och att man faktiskt vågar agera! Jag finner inga ord vad jag tycker synd om dessa utsatta barn. Barn ska kunna lita på vuxna. Våra barn är framtiden, en gåva som man ska se växa, bli starka och framför ska de ha tillit till oss vuxna...

Nikon D3100 & Michael Korsklocka

Idag ska jag bli med systemkamera :) Jag längtar såå mycket tills jag efter jobbet får gå och hämta ut den!Jag har i flera år velat ha en och nu när jag fick den så billigt via kontakter så slog jag äntligen till! Man kan säga att jag fick den av mamma då hon satte in pengar i veckan i sen 30-årspresent, så tack mamma!
Jag älskar att fota, har alltid gjort och jag älskar nya intryck som fångas på bild så HÄR ska fotas!! :)

Har ju glömt att visa min älskade Michael Korsklocka som jag fick av A i 30-årspresent :) Jag har velat ha den i över 1 år och nu är den äntligen min! Jag gillar inte guld alls egentligen men den här är rosaguld vilket gör den supersnygg! Den gick inte att få tag på i Sverige då den var slut överallt och även på nätet var den slut, så A fick ringa kontakter i New York som fick gå ut på stan och köpa den och sedan buda den till Sverige. Visst är det väl lite romantiskt? ;)

Ikväll blir det middagsmys hemma hos Pia! Vänner och familjen är livet, inte sant?

Kramar och ha en mysig fredag nu allihop :)

Sista tiden...

Sista tiden har varit jobbig, men jag tar mig i kragen rätt ofta och jag är glad så länge som det fungerar. Jag känner att det är lite lättare dag för dag nu. Jag försöker tänka framåt och tar en dag i taget och det fungerar ganska så bra faktiskt :) Måste återigen tacka för era kommentarer/tips/puschande och omtanke. Det hjälper så mycket i allt elände..

Det gör mycket att jag har varit hos neurologen i måndags också, som verkligen tog sig tid för mig, som lyssnade, tog 12 rör med blodprover, gav mig medicin som jag ska äta varje dag som ska hjälpa mig mot nervsmärtan som ingen vanlig värktablett gör. Hon gav mig även Naproxen om det skulle vara så att jag har en inflammation i ryggen/ryggraden. Hon vill även göra en till magnetröntgen av ryggen då de förra gången inte gjorde röntgen med kontrast, men hon var tvungen att få ett godkännande av en annan doktor först om han tyckte att det var nödvändigt. Hon tror däremot inte att ryggen har med nerverna att göra och hon sa att jag kunde tänka bort Fibomyalgi (tjoho!) då jag inte alls hade de symptomen just nu i alla fall.

Hon förklarade mycket för mig, att min diagnos "Prolaktinom" som jag har sedan tidigare (överproduktion av hormonet prolaktin pga den ofarliga tumören i hjärnan) kan leda till andra sjukdomar, som tex Hypoteros. Då får man till slut problem med nerverna och måste ha medicin livet ut. Om det nu inte är det så är det i alla fall skönt att någon TROR på att jag har ont och inte bara tror att jag säger det bara för att. Hon pratade mycket om "NÄR vi får reda på din SJUKDOM" vilket gjorde att jag kände mig lättad och glad att någon VILLE hjälpa mig och hitta felet. Hon remitterade mig även till en annan läkare som nu ska stoppa nålar i mina nerver så att man kan lokalisera smärtan och eventuellt få veta varifrån den kommer och varför. Mitt i allt detta hade jag en röntgentid för hjärnan igår men den glömde jag totalt bort, jag har bara för mycket just nu och känner mig otroligt förvirrad och almänt stressad av min situation. Men.. som sagt, jag försöker så gott det går att göra saker som jag gillar, leva i nuet och njuta av de gånger som jag skrattar. Jag ser en liten glimt av hopp och det tackar jag nog mest neurologen för :)

I helgen hade jag middag för Pia och Heidi och det var supermysigt! Vi åt tacos, klädde ut oss i peruker och skrattade så mycket att tårarna rann, sånt är härligt!! :)

I kväll ska jag träffa gulliga Elli och ta en fika/matbit och snacka lite skit. Det är bra att prata, prata och prata när man har det tufft. Det ska jag bli bättre på har jag bestämt.

Annars har jag mycket på jobbet och det är kul men väldigt stressigt samtidigt då jag för första gången nästa vecka, ska utbilda våra nya säljare på 2 olika områden. Det ska bli skitkul men samtidigt lite läskigt och jag har mycket kvar att förbereda. Men... jag vet att man växer av sånt och det är otroligt skönt att ha annat att tänka på också:)

Stor kram till er alla!
Mia

Provsvar, tårar, exet med stort E

Jag känner mig jättedeprimerad och läkarna har nu även hittat D-vitaminbrist (vilket kan vara en del av orsaken då det är vanligt med deppressioner i samband med just sådan brist). Vissa påverkas tydligen väldigt mycket redan vid liten brist och andra mindre. Bristen beror till viss del av sol och mat och levende. Jag har i alla fall i dag börjat att ta tillskott även för det. B12-bristen ser bra ut nu, men jag tänker fortsätta med tillskott även där ett tag till.

Ryggen smärtar och molnar, MEN den har varit helt "okej" och inte låst sig stup kvarten några dagar i mellandagarna så det kanske finns hopp för den i slutändan. Kiropraktorn vet inte om han kan hjälpa mig heller säger han så jag vet e sjutton vad jag ska göra förutom att röra på mig och promenera massor (kul i det här vädret).

Jag ska till neurologen på måndag och (förmodligen?) göra några tester, på tisdag ska jag återigen (?) ta ett borreliaprov och på onsdag ska jag röntga hjärnan för hypofysen. Behöver jag säga att det är rätt jobbigt att hålla reda på alla läkarbesök och att det är rätt svårt att hinna med jobb och hem på det? Att det inte alltid är lätt att le och vara social och sprallig?

För tillfället gråter jag som sagt för ingenting men jag antar att det är så mycket känslor som behöver komma ut. Jag väntar även på en tid för att få gå till terapeut (min läkare tycker jag behöver det när jag haft ont så länge varje dag) så det kanske också kan hjälpa mig lite, det får vi se. Kan ju vara skönt att få gråta ut hos någon man inte känner kanske. Vad vet jag? Jag vet bara att jag inte vill må så här.

Till råga på allt så nämnde jag för min dotters pappa att jag eventuellt har tankar om en flytt varav han direkt hotade med vårdnadstvist. Om ni bara visste hälften om varför jag haft ett helvete med honom i 11 år och hur han till och med trycker ner vår dotter så skulle ni bli mörkrädda. Och tanken på att HAN då skulle få ha henne heltid är hemsk. Det samtalet fick mig att gå sönder. Att man inte ens är intresserad av att lyssna hur jag faktiskt mår, hur vår dotter mår och säger att hon vill bo mer hos mig och ringer och vill till mig då hon är där? Jag kan inte förstå?.. Och det tar knäcken på mig att ha med honom att göra ovanpå det här. Att HAN som egentligen aldrig brytt sig från hjärtat har makten, det gör mig ledsen, arg och förtvivlad.

Men men, just nu tar jag en dag i taget, det måste bli så. I går åkte jag hem till Pia som bjöd på jättegod middag och mitt i allt tar hon upp en present till mig med en massa småsaker och vad gör jag? Jo jag börjar gråta! Jag är så känslig nu och jag tror inte heller Pia sett mig gråta tidigare så hon blev nog lite chockad ;)

I kväll har hon sagt att vi minsann ska ut och ta ett glas vin, så det ska vi. Jag tänker BARA göra det jag vill och BARA sånt jag tycker är roligt nu.

Jag hoppas ni alla får en härlig torsdag! Jag ska läsa igenom era bloggar när jag orkar.

Kram Mia

Finns så mycket jag vill säga

...och så mycket jag känner. Men sista dagarna har för mig bara varit ett mörker. Jag mår skit och har nog nått min topp för vad jag orkar med och det beror på många saker, men dem orkar jag inte ta just nu. Jag bara gråter och gråter och undrar när ljuset kommer. Min räddning är mitt jobb där jag får del av det sociala, och slipper enbart känna. Jag är trött på att känna! Jag lever på bristningsgränsen just nu.. så är det bara! Jag vet inte om jag måste sjukskriva mig...vi får se! Hoppas ni alla haft en underbar jul och tack för alla gratulationer! Kram Mia