F*ck you!

Nu är jag less på de här hormonrubbningarna! Jag mår illa som om jag vore gravid, är arg som ett bi till och från, ledsen som om hela världen håller på att gå under, känner mig fet då jag inte får igen jeansen, är vätskefylld och får vila benen på bordet i soffan som en gammal tant och jag är inte ens 30 år. Jag orkar inte gå långt pga allt vatten i fötterna, har ont i huvudet och känner mig allmänt konstig och känslomässigt störd.

Att dessutom vakna upp mitt i natten av brännande, ilande och oerhört smärtande händer och underarmar är inte heller särskilt kul och just denna ledvärk jag har till och från (i händer och ben) gör mig faktiskt livrädd!! Finns det någon där ute som vet vad det kan vara?? Mamma anar reumatism då vi har det i släkten, men jag vet inte? Och gör det verkligen så här pass ont?? Värken kommer periodvis om kvällar och nätter och är en riktig hemsk och smärtande känsla. Det känns som om lederna brinner!! :-( Jag har tidigare intalat mig att det bara är ett virus jag åkt på varje gång som man kan få bara på just lederna, men man känner själv när något i kroppen inte stämmer så det tror jag verkligen inte längre.. Jag är i alla fall väldigt orolig och har bara en sak att säga:


Dra åt h-vete med dig förbannade hypofystumör (OCH reumatism??)!!
Jag hatar att det här ska behöva existera i mitt liv!

Så, nu var det gjort och skönt var det också att få avreagera sig lite...

Skitdag. Nu blottar jag mig..

Jag vaknade i natt - genomsvettig. Mina hormonproblem pga min tumör på hypofysen (nej, jag är inte döende och inget att oroa sig för i dagsläget heller), är inte roliga en gång per månad. Det vill jag lova er!

I morse var jag därför trött igen och kände mig oerhört sliten och dottern var seeeeeegare än seeeegast. Hon satt och stirrade rakt fram och jag försökte få henne att klä på sig i stället. Och jag som absolut inte vill stressa henne på morgnarna när vi äntligen slipper pendlandet. Sen åt hon sin frukost- saaaaaaakta men säkert, till slut slank den ner. Sen när hon skulle ta på sig täckisarna, så gör hon det på mattan i vardagsrummet så det ööööser ut sand på rumsmattan.

Vi kommer äntligen iväg och då märker Ida att hon har glömt sina vantar. Nu blir jag irriterad på riktigt och hon skyndar sig upp och hämtar dem, sen nästintill springer vi till skolan. Vi blir "bara" 3 minuter sen. Jag pustar ut och tycker synd om henne att hon fått en sån dålig start på morgonen andra dagen i sin nya skola, men jag tror att hon tar det bra ändå faktiskt.

När jag går en bit så känner jag att jag fått UV-infektion. Japp, så fort går det ibland, så jag måste gå till doktorn direkt då jag tidigare haft kronisk. Ringer chefen och meddelar. Får medicin av dr och åker hem en sväng innan jobbet. Ringer Lina helt uppgiven och säger att jag snart bryter ihop. Hon säger de rätta orden:

"Gör det, våga känn efter. Det kanske är bra?!"

Jag sätter mig på en stol i hallen och jaa, bokstavligen bryter ihop! Jag känner för en gångs skull efter hur jag egentligen mår! Och det är skönt men såklart jobbigt också. Jag har så ont och vill inte gå till jobbet. Vill inte heller visa mig då jag mår dåligt för folk, men jag är tvungen för jag har inte råd att vara hemma!

Jag bestämmer mig att jag inte vill leva så här. Jag vill kunna vara sjuk om jag måste, det tillhör ett normalt liv. Jag funderar på min ekonomi ännu mer och inser att jag faktiskt tänker på den varje dag. Det tär! Jag är en person som älskar att leva här och nu. Jag vill kunna unna mig middagar ute, kunna resa ibland, kunna leva som jag alltid gjort (därav inte sagt att jag levt i lyx, absolut inte), kunna ta de sista körlektionerna som behövs till körkortet osv osv osv! Jag vill inte längre känna: " Det blir bättre snart." Jag agerar om någonting känns fel, jag sitter inte still och ser på. Så nu har jag i alla fall bestämt mig... jag ska byta lägenhet. Det finns inget ställe i världen som får mig att vilja bo så dyrt som jag gör.

Det här är inte livskvalité... det här är ren jä-la ångest!

Skitdag!

• Vaknar svintrött.
• Får inte tag på kollegorna i Norge så jag sitter fast med jobb hela dagen.
• Får ännu ondare i visdomstanden som jag haft ont i hela helgen. Nu tjuter örat och halva skallen ömmar. Kan knappt äta. 1000 kr fattigare (minst) i morgon efter tandläkarbesöket som jag bokade i dag!
• Ser framemot att dottern kommer hem. Hon har tappat busskortet. -450 kr till!
• Exet skulle ha skickat pengar med dottern, inte en krona i väskan. Får maila och ska få dem på posten i morgon i alla fall.
• Får mess från norrmannen som intresserat sig igen. Skriver att jag inte förstår varför han hör av sig då han ändå inte svarat på mina sms då vi tidigare bestämt träff. Inget svar, igen! Vad är det för fel på folk?? Varför frågar man om man ska ses och sen inte svarar??

Ja.. i dag är det bara en skitdag och jag antar att mycket beror på att jag har så fruktansvärt ont i munnen att jag snart skriker rakt ut! Nä nu ska jag försöka med positivt tänkande resten av kvällen, får se hur det går ;-)

Var uppmärksam!

Nu är det andra gången som vi föräldrar får höra att en man med en vit skåpbil försökt att locka till sig flickor in i bilen vid deras skola. Detta känns inte okej att det ens existerar!!! Jag känner mig riktigt frustrerad och maktlös och vill bara göra en sak med den mannen som jag inte ska nämna vid ord!

Sådana här gånger vill jag bara påminna er andra där ute om att ha koll om ni ser något som ser skumt ut och våga gå fram och fråga vad som pågår! Usch, vad upprörd jag blir!!!

Lite om helgen och om att respektera andras tid

Helgen blev lite festlig. I lördags åkte jag på en inflyttningsfest i Solna och vi dansade i vardagsrummet till kl. 05.00 på morgonen. Pernilla Wahlgren och hennes kille (hon är tillsammans med polisen igen verkar det som) dök upp där också, ja allt ska man då vara med om ;-) Vad söt och liten hon är och han såå stor ha ha ha.

I dag har jag försökt att jobba i kapp så mycket som möjligt och insåg när jag gick att jag har massor kvar. Fick mail om att Ida varit hemma och att hon varit sjuk sedan i fredags stackarn så jag kanske får jobba hemifrån i morgon beroende på hur hon mår. Jag har i alla fall köpt glass så hon ska bli liiite gladare. När man är sjuk så ska man skämmas bort tycker jag med mycket kärlek och godsaker :-)

Vissa kan verkligen inte ta hänsyn till andras tid och det gör mig riktigt irriterad! Ida skulle ha kommit hit kl 18.00. Hon har fortfarande inte kommit! Och inte får jag besked om det heller att hon kommer senare. Nej nej, här är det jag som får messa. Jag messade halv sju och frågade när hon kommer, om han kanske menat i morgon. Får beskedet 19.00 denna gång. Då har jag fortfarande inte lagat mat för jag vet inte om hon ätit. Vill inte fråga helst heller, vill inte ens messa men måste för jag blir orolig. Klockan är nu 19.36 och hon har fortfarande inte kommit...

En f.d. intressent hörde av sig

På FB får jag detta meddelande:

Han: "Har du flyttat till Sjöstan än?"
Jag: " Japp"
Han: " Säg till om du behöver hjälp med något."
Jag: " Tack det var snällt! Jo jag kan behöva hjälp med att trixa med rören så jag slipper vattenräkningarna ha ha ha"
Han: "Jag kan faktiskt hjälpa dig med det, he he, i alla fall med el och så. Jag är billig."
Jag (ironisk): "Jasså? Hur går det till?"
Han: "Jag tar med mig ett hårt verktyg som är 30 cm och sen beror det på"

WTF!!!!!
Vilket j***la äckel, svin etc etc etc!!! Han har tjej (vilket han vet att jag vet om) som väntar hans barn och de ska köpa hus, men det vet han inte om att jag vet. Så förbannat kränkande att tro att jag ens skulle vilja!! Han valde dessutom att träffa henne i stället för mig då de var aktuellt så vi sågs aldrig (tack och lov). Vad f*n är det för fel på folk? Hur kan man skriva så till någon man inte träffat/känner och när man dessutom väntar barn med någon annan? Vad är det för respekt? Ingen skulle jag säga!

Inte konstigt att man tappar hoppet ibland om den äkta kärleken.

Han åker bort från FB idag!!!