Min doktor ringde i dag. Provsvaren hade kommit. Min sjukdom prolaktinom behöver inte bara vara just prolaktinom. Man har nämligen nu även hittat en överproduktion av testosteron! Mitt prolaktionvärde var 50 och man ska ligga under 30, och förutom det så hade jag nu även överproduktion av testosteron (?)!!
Min doktor frågade vad jag fått för hjälp innan och vilka utredningar jag varit på. Jag sa som det var att jag bara har röntgat hjärnan för att se att inte hypofystumören vuxit, samt fått medicinen Pravidel ett tag för att få tillbaka normala värden av prolaktin.
Min doktor sa att vi måste utreda det här närmare för att se om det beror på någon bakomliggande sjukdom då tydligen testosteron bland annat har med binjurarna att göra. Så nu har han skickat remiss vidare till en hormonspecialist. Jag kommer att få vänta 2-3 veckor till verkar det som innan utredningen sätter igång på riktigt. Jag vill ha hjälp NU! Men samtidigt har jag äntligen fått en doktor som tar det här på allvar så jag får vara glad för det. Och man känner ju sin egen kropp och jag har länge känt att något inte stämmer. Går man dessutom länge med överproduktion av hormoner kan det vara direkt farligt för hälsan så det ska verkligen bli skönt att få ordning på det här till slut.
I dag och i går har jag varit hemma från jobbet då jag är dunderförkyld och har feber. Jag har ändå jobbat hemifrån och så åkte jag in och tog farväl av min chef och en kollega som slutade i dag. Det känns lite konstigt då det var hon som anställde mig att jag nu ska ha en annan chef, men det återstår att se hur det blir och utvecklas, kan ju bli jättebra det också.
Nä nu ska jag umgås med lill-hjärtat lite här hemma.
Kram på er!
onsdag 31 augusti 2011
söndag 28 augusti 2011
Jag har gjort slut
Jag har gjort slut med en person som jag vet älskar mig väldigt högt och mina tankar går runt runt i huvudet som en torktumlare om jag tagit rätt beslut. Det är jättejobbigt men vi "talar" tyvärr inte samma språk och är för olika i många avseenden. Sen har jag kanske (?) höga krav på min partner, vad vet jag.
Jag gillar till exempel inte att man stoppar huvudet i sanden då det blir problem och inte tar sig igenom dem. Jag menar, hur kommer man annars vidare? Jag gillar heller inte om min partner springer ut på krogen då man bråkat, det skapar bara otrygghet och onödig oro!
Jag tycker inte om om den jag träffar blir för full, sånt är såå avtändande enligt mig.
Sen är jag vääääldigt allergisk mot kränkande ord då man är arg. Sånt finns inte i min värld då jag är uppvuxen i en miljö det sånt inte existerat, jag fick inte ens svära hemma. Jag har lärt mig att man ska visa respekt och inte kränka andra, att man kan bråka på ett "bra" sätt.
Jag har många krav och listan kan göras lång, och kanske är några svårare att leva upp till än andra och alla måste ju få vara den de är. Men sårar man någon annan så kanske man får se över vissa beteenden, det måste vi ju alla göra till och från. Det en person inte alls tycker är viktigt kan för en annan vara superviktigt.
Mina värderingar är bara mina men väldigt viktiga för just mig. Värderingarna ändras ju så klart med åren också beroende på att man blir äldre och skaffar sig mer erfarenhet. Tidigare skulle tex min kille vara snygg och vara just partykille. I dag bryr jag mig inte alls om utseendet på samma sätt, jag fastnar för utstrålningen och en partykille är absolut inget jag vill ha. Jag vill ha en stabil och trygg kille som absolut kan gå ut ibland. Men en kille som blir rastlös så fort vi inte är ihop och går ut fredag och lördag är tyvärr inget för mig. Men det där handlar väl om vart man befinner sig i livet, vad man söker.
Jag vill heller inte ha någon som lever endast genom mig, utan som har sitt eget liv och sina egna intressen. Sånt är viktigt tycker jag. Frågan är väl bara om de ens existerar? Man tappar tyvärr lite gnutta hopp varje gång sånt här händer. Det känns tomt och så långt borta att hitta det där som man söker.
Det har varit jobbiga dagar nu och kommer nog vara ett tag framöver. Särskilt då han ringer, messar och mailar och förklarar att jag är den bästa han träffat. Att han inte vill ha det så här. Att han vill ses och förklara. Jag tycker verkligen synd om honom och jag vet att han har ett jättestort hjärta. Men jag vill inte ses just nu. Jag kan ju inte ses bara för att han vill det? Eller? Jag måste väl vilja och vara redo för det jag också? Dessutom är jag sjuk och hemma från jobbet nu med feber, så nu skulle jag aldrig orka. Jag måste lyssna på mig själv, känns som att jag har nog med mitt...
Då dottern kom hem i går så var det första hon sa att hon saknat mig. Gu vad det värmde att höra. Jag var jätteglad att hon kom hem och så gick vi hem och myste och lagade mat. Så ringer Idas pappa och säger att det är friidrott, att han ska hämta henne och köra dit henne. När han kommer säger han att hon ska få åka bussen hem själv då jag nu köpt ett SL-kort till henne, men jag ser på henne att hon inte vill det, att hon inte är förberedd på det plus att vi inte hade någon mobil laddad till henne. Då blir han arg(?)! Varför hade vi inte tänkt på att ladda mobilen, nu var minsann Ida 10 år och måste kunna klara saker själv som andra barn klarar, han kan inte köra hit och dit hela tiden osv osv (såklart detta skulle ske just nu mitt i allt annat).
Jag sa till honom att han får tänka på vad han säger då "små öron" står bredvid och hör och att små öron inte ska behöva det. Att små öron inte bestämt vart friidrotten ligger, utan att det är vi föräldrar som får prata om sånt här då små öron inte är med. Det slutade med att små öron sprang iväg och grät och inte ville åka iväg. Fasen vad jag led med henne. Hon förtjänar inte att få höra sån skit! Att det är sååå jobbigt för pappa att köra henne. Jag är trött på att höra det och det är klart att hon tar det personligt!
Jag blir så upprörd att jag får lust att ringa upp honom och be honom dra ballen i gruset. Men jag vet bättre än så, det ger inget! Jag får helt enkelt hitta en sport närmare oss, där jag kan ta hand om det där. Jag har redan sökt in på dans och teater här i alla fall och väntar på svar. Hon har inte bett om att få gå friidrotten på landet. Det är ju han som fixat det där ute i bushen. Det hade ju säkert gått bra nästa gång att åka buss för henne om vi hade bestämt innan att hon skulle åka själv. Och skulle det inte det, så får hon väl helt enkelt sluta där om han inte orkar hjälpa till. Det ska inte vara ångestladdat för henne att åka på friidrotten, utan något styrkande och roligt!
Dottern frågar sig också varför pappa är som han är, varför han ofta är så arg. Och vad svarar man på det?? Jag försvarar honom alltför ofta, allt för att hon inte ska ta hans humör personligt. Det är ju sån han är. Inget man kan göra. Men jag säger till henne att hon också måste säga till, att hon måste stå upp för det hon tycker, till mig också. Att föräldrar faktiskt inte alltid vet bäst och inte alltid betér sig som man ska.
Som sagt.. jag behöver ett tryggt och stabilt förhållande mitt i allt mitt andra. Jag behöver inte fler saker som "vacklar". Det räcker med mitt ex och min hälsa. Jag orkar inte ta hand om något mer. Jag vill ha ett förhållande som ger mig styrka, inte tar min energi! Jag säger inte att det är pga honom, utan att vi inte helt enkelt har olika värderingar och tänker för olika. Jag ville inget hellre än att det skulle fungera, jag hoppades verkligen det.
Måste dock säga att exet blivit mycket bättre mot mig, så man får se det positiva också, men då jag ser att Ida lider då håller jag inte tyst, kommer aldrig göra.
Och så är ju hälsan på väg till det bättre också. Men det känns som att det räcker ändå...
Kramar till er alla!
Jag gillar till exempel inte att man stoppar huvudet i sanden då det blir problem och inte tar sig igenom dem. Jag menar, hur kommer man annars vidare? Jag gillar heller inte om min partner springer ut på krogen då man bråkat, det skapar bara otrygghet och onödig oro!
Jag tycker inte om om den jag träffar blir för full, sånt är såå avtändande enligt mig.
Sen är jag vääääldigt allergisk mot kränkande ord då man är arg. Sånt finns inte i min värld då jag är uppvuxen i en miljö det sånt inte existerat, jag fick inte ens svära hemma. Jag har lärt mig att man ska visa respekt och inte kränka andra, att man kan bråka på ett "bra" sätt.
Jag har många krav och listan kan göras lång, och kanske är några svårare att leva upp till än andra och alla måste ju få vara den de är. Men sårar man någon annan så kanske man får se över vissa beteenden, det måste vi ju alla göra till och från. Det en person inte alls tycker är viktigt kan för en annan vara superviktigt.
Mina värderingar är bara mina men väldigt viktiga för just mig. Värderingarna ändras ju så klart med åren också beroende på att man blir äldre och skaffar sig mer erfarenhet. Tidigare skulle tex min kille vara snygg och vara just partykille. I dag bryr jag mig inte alls om utseendet på samma sätt, jag fastnar för utstrålningen och en partykille är absolut inget jag vill ha. Jag vill ha en stabil och trygg kille som absolut kan gå ut ibland. Men en kille som blir rastlös så fort vi inte är ihop och går ut fredag och lördag är tyvärr inget för mig. Men det där handlar väl om vart man befinner sig i livet, vad man söker.
Jag vill heller inte ha någon som lever endast genom mig, utan som har sitt eget liv och sina egna intressen. Sånt är viktigt tycker jag. Frågan är väl bara om de ens existerar? Man tappar tyvärr lite gnutta hopp varje gång sånt här händer. Det känns tomt och så långt borta att hitta det där som man söker.
Det har varit jobbiga dagar nu och kommer nog vara ett tag framöver. Särskilt då han ringer, messar och mailar och förklarar att jag är den bästa han träffat. Att han inte vill ha det så här. Att han vill ses och förklara. Jag tycker verkligen synd om honom och jag vet att han har ett jättestort hjärta. Men jag vill inte ses just nu. Jag kan ju inte ses bara för att han vill det? Eller? Jag måste väl vilja och vara redo för det jag också? Dessutom är jag sjuk och hemma från jobbet nu med feber, så nu skulle jag aldrig orka. Jag måste lyssna på mig själv, känns som att jag har nog med mitt...
Då dottern kom hem i går så var det första hon sa att hon saknat mig. Gu vad det värmde att höra. Jag var jätteglad att hon kom hem och så gick vi hem och myste och lagade mat. Så ringer Idas pappa och säger att det är friidrott, att han ska hämta henne och köra dit henne. När han kommer säger han att hon ska få åka bussen hem själv då jag nu köpt ett SL-kort till henne, men jag ser på henne att hon inte vill det, att hon inte är förberedd på det plus att vi inte hade någon mobil laddad till henne. Då blir han arg(?)! Varför hade vi inte tänkt på att ladda mobilen, nu var minsann Ida 10 år och måste kunna klara saker själv som andra barn klarar, han kan inte köra hit och dit hela tiden osv osv (såklart detta skulle ske just nu mitt i allt annat).
Jag sa till honom att han får tänka på vad han säger då "små öron" står bredvid och hör och att små öron inte ska behöva det. Att små öron inte bestämt vart friidrotten ligger, utan att det är vi föräldrar som får prata om sånt här då små öron inte är med. Det slutade med att små öron sprang iväg och grät och inte ville åka iväg. Fasen vad jag led med henne. Hon förtjänar inte att få höra sån skit! Att det är sååå jobbigt för pappa att köra henne. Jag är trött på att höra det och det är klart att hon tar det personligt!
Jag blir så upprörd att jag får lust att ringa upp honom och be honom dra ballen i gruset. Men jag vet bättre än så, det ger inget! Jag får helt enkelt hitta en sport närmare oss, där jag kan ta hand om det där. Jag har redan sökt in på dans och teater här i alla fall och väntar på svar. Hon har inte bett om att få gå friidrotten på landet. Det är ju han som fixat det där ute i bushen. Det hade ju säkert gått bra nästa gång att åka buss för henne om vi hade bestämt innan att hon skulle åka själv. Och skulle det inte det, så får hon väl helt enkelt sluta där om han inte orkar hjälpa till. Det ska inte vara ångestladdat för henne att åka på friidrotten, utan något styrkande och roligt!
Dottern frågar sig också varför pappa är som han är, varför han ofta är så arg. Och vad svarar man på det?? Jag försvarar honom alltför ofta, allt för att hon inte ska ta hans humör personligt. Det är ju sån han är. Inget man kan göra. Men jag säger till henne att hon också måste säga till, att hon måste stå upp för det hon tycker, till mig också. Att föräldrar faktiskt inte alltid vet bäst och inte alltid betér sig som man ska.
Som sagt.. jag behöver ett tryggt och stabilt förhållande mitt i allt mitt andra. Jag behöver inte fler saker som "vacklar". Det räcker med mitt ex och min hälsa. Jag orkar inte ta hand om något mer. Jag vill ha ett förhållande som ger mig styrka, inte tar min energi! Jag säger inte att det är pga honom, utan att vi inte helt enkelt har olika värderingar och tänker för olika. Jag ville inget hellre än att det skulle fungera, jag hoppades verkligen det.
Måste dock säga att exet blivit mycket bättre mot mig, så man får se det positiva också, men då jag ser att Ida lider då håller jag inte tyst, kommer aldrig göra.
Och så är ju hälsan på väg till det bättre också. Men det känns som att det räcker ändå...
Kramar till er alla!
Singel, igen
Så var man singel igen. Orkar inte skriva mer om det i dag. Känns som fan men är faktiskt helt okej ändå.
God natt kära vänner och bloggare.
Kramar och var rädd om de ni håller kär!
God natt kära vänner och bloggare.
Kramar och var rädd om de ni håller kär!
lördag 27 augusti 2011
Hamnfestival i Sjöstan
God morgon denna strålande sommardag! Underbaaaaart väder ute! Så här vill man ju att det ska vara jämt!! Fy och tvi för höst och kyla, sommar ska det va! Eller hur?
I kväll blir det förfest hemma hos mig för ett litet gäng med lite bål och snacks innan vi tänkte bege oss ner till Hamnfestivalen här nere i Hammarby Sjöstad. Det ska bli riktigt skoj och det är mysigt att få vara ute då det är så fint väder. Man får ta till vara på den kanske absolut sista sommardagen nu.
Det är bra att jag aktiverar mig för jag saknar Ida så mycket att det gör ont. Jag vet inte vad som har hänt, men efter semestern så har det blivit ännu jobbigare att vara ifrån henne varannan vecka. Redan efter 2 dagar är det en hemsk längtan :( Jag brukar säga till Ida att förutom att vara världens bästa dotter så är hon även min bästa vän. För det är hon. Finns ingen som hon, ingen som vill mig så väl och som älskar mig så villkorslöst (och tvärtom). Hon har så stort hjärta min ängel. Mitt bästa! En del kanske tycker det är märkligt att man ser sitt barn som sin bästa vän, men jag anser att det är som med en partner, det blir ju också ens bästa vän (plus kärlek). De som står en närmast blir det per automatik. Man kan vara bästa vänner och mor och dotter/partner. Jag är en mamma som verkligen är mamma då det behövs med regler och allt som hör till, men jag älskar även att vara hennes vän som gör roliga saker och tokigheter ihop! :)
Ha nu en underbar dag alla och njut av solen som besöker oss :)
Kram Mia
I kväll blir det förfest hemma hos mig för ett litet gäng med lite bål och snacks innan vi tänkte bege oss ner till Hamnfestivalen här nere i Hammarby Sjöstad. Det ska bli riktigt skoj och det är mysigt att få vara ute då det är så fint väder. Man får ta till vara på den kanske absolut sista sommardagen nu.
Det är bra att jag aktiverar mig för jag saknar Ida så mycket att det gör ont. Jag vet inte vad som har hänt, men efter semestern så har det blivit ännu jobbigare att vara ifrån henne varannan vecka. Redan efter 2 dagar är det en hemsk längtan :( Jag brukar säga till Ida att förutom att vara världens bästa dotter så är hon även min bästa vän. För det är hon. Finns ingen som hon, ingen som vill mig så väl och som älskar mig så villkorslöst (och tvärtom). Hon har så stort hjärta min ängel. Mitt bästa! En del kanske tycker det är märkligt att man ser sitt barn som sin bästa vän, men jag anser att det är som med en partner, det blir ju också ens bästa vän (plus kärlek). De som står en närmast blir det per automatik. Man kan vara bästa vänner och mor och dotter/partner. Jag är en mamma som verkligen är mamma då det behövs med regler och allt som hör till, men jag älskar även att vara hennes vän som gör roliga saker och tokigheter ihop! :)
Ha nu en underbar dag alla och njut av solen som besöker oss :)
Kram Mia
Halleluja!
Jag har fått min "jobbiga" vecka efter 3 månader!! Tråkigt och jobbigt för andra. Ett litet "friskhetstecken" för mig mitt i allt elände :-) !
Kul info va? Ha ha ha! Nåja, för mig är det då det ;-)
Kul info va? Ha ha ha! Nåja, för mig är det då det ;-)
torsdag 25 augusti 2011
Det här med att fundera
Fasen vad trött jag är på det. Vad är det vi funderar på? Jo om vi ska vara tillsammans. Han känner att jag inte visar något och han blir sårad för det och tar det personligt. Jag förklarar att jag har svårt att ge då jag mår skit, att den lilla energi jag har i första hand måste gå till Ida. Jag känner att han sätter press på mig då jag mår dåligt, att han inte borde kräva så mycket just nu. Det här är inget jag bett om eller kan rå för. Samtidigt så förstår jag ju honom också. Han är mänsklig och har känslor han med. Men det är inte så lätt att ge och vara glad när man inte är det, och jag försöker i alla fall att hålla skenet uppe.
Jag har mina hormonrubbningar och krämpor, jag vet det! Men han då? Han drar iväg så fort det blir jobbigt. Och nu hörs vi inte alls, men det är skillnad, för det har vi bestämt tillsammans. Utan agg, och med ömhet.
Vi är ju ett så kallat par, sitter jag här och tänker. Ett par som inte ses, inte ens hörs. Är vi 15?? Kan vi inte ens ta det här problemet tillsammans? Ska vi verkligen vänta tills "jag" blivit "normal" av mediciner? När jag tänker på det på det sättet är det ju sjukt.
Frågan är nog om vi ens vill det här. Han säger att han vill, men jag känner inte riktigt det. Inte tillräckligt. Och jag.. Vad vill jag? Varför funderar jag ens? Är det bara mina hormoner som talar eller är det helt enkelt så att vi glider ifrån varandra?
Jag vill inte ha det så här i alla fall, men ibland kanske man måste? Som i det här fallet, där jag inte är mig själv. Men varför kan jag då umgås med mina vänner? De vet att jag är trött, inte lika glad osv men de kan köpa det. Sen kanske jag är lite provocerande mot honom (och andra), det kan jag erkänna men det är absolut inget jag vill och det har jag påpekat då det hänt. Bett om förlåtelse.
Han borde ändå vara här, men då vore jag säkert inte nöjd ändå. För någonting är fel. Så här ska det inte vara :( Han känns nära men ändå så väldigt långt bort.
Och det här med att fundera.. Det är inte min filosofi alls egentligen, jag gillar beslut och handling! Men ibland blir det inte som man vill helt enkelt. Och när man inte ens vet vad man vill hur ska det då kunna bli bra? Jag antar att jag måste lyssna till min magkänsla och bara göra det som känns bäst för mig. Men det ska jag göra när jag vet och när jag är redo. Och sist men inte minst, när jag vet att det inte är hormoner som talar, utan hjärtat!
Jag har mina hormonrubbningar och krämpor, jag vet det! Men han då? Han drar iväg så fort det blir jobbigt. Och nu hörs vi inte alls, men det är skillnad, för det har vi bestämt tillsammans. Utan agg, och med ömhet.
Vi är ju ett så kallat par, sitter jag här och tänker. Ett par som inte ses, inte ens hörs. Är vi 15?? Kan vi inte ens ta det här problemet tillsammans? Ska vi verkligen vänta tills "jag" blivit "normal" av mediciner? När jag tänker på det på det sättet är det ju sjukt.
Frågan är nog om vi ens vill det här. Han säger att han vill, men jag känner inte riktigt det. Inte tillräckligt. Och jag.. Vad vill jag? Varför funderar jag ens? Är det bara mina hormoner som talar eller är det helt enkelt så att vi glider ifrån varandra?
Jag vill inte ha det så här i alla fall, men ibland kanske man måste? Som i det här fallet, där jag inte är mig själv. Men varför kan jag då umgås med mina vänner? De vet att jag är trött, inte lika glad osv men de kan köpa det. Sen kanske jag är lite provocerande mot honom (och andra), det kan jag erkänna men det är absolut inget jag vill och det har jag påpekat då det hänt. Bett om förlåtelse.
Han borde ändå vara här, men då vore jag säkert inte nöjd ändå. För någonting är fel. Så här ska det inte vara :( Han känns nära men ändå så väldigt långt bort.
Och det här med att fundera.. Det är inte min filosofi alls egentligen, jag gillar beslut och handling! Men ibland blir det inte som man vill helt enkelt. Och när man inte ens vet vad man vill hur ska det då kunna bli bra? Jag antar att jag måste lyssna till min magkänsla och bara göra det som känns bäst för mig. Men det ska jag göra när jag vet och när jag är redo. Och sist men inte minst, när jag vet att det inte är hormoner som talar, utan hjärtat!
Bellmanstafetten
I dag skulle jag ha sprungit Bellmanstafetten på 5 kilometer med jobbet. Jag var till och med lagledare. Men pga min hälsa så har jag sagt ifrån mig min plats i laget. Det känns surt! Jag ville verkligen vara med på det här, men tyvärr så går det inte. Hälsan kommer först.
Jag kommer att heja på mitt lag på avstånd. Men nästa år, dååå ni. Då är det förhoppningsvis min tur! :)
Jag kommer att heja på mitt lag på avstånd. Men nästa år, dååå ni. Då är det förhoppningsvis min tur! :)
onsdag 24 augusti 2011
Jag vet att det kommer ta tid
...men att jag äntligen ska få hjälp är underbart.
I morse däremot kändes det inte alls kul:
Vaknade irriterad med sprängande huvudvärk (har jag fortfarande), illamående (är fortfarande illamående), astrött, och en känsla av att vara allmänt uppsvullen och tjock!
Jag blir också grymt irriterad då jag känner att magen "hänger" över jeansen när jag sitter på min kontorsstol på jobbet (trots att jag förstår att mycket är vatten). Det brukar den inte göra, och så får jag tankar att gå till gymet, men så kommer jag ihåg... jag orkar ju inte gå till gymet då jag har det här i min kropp! Fasen vad jag längtar tills jag blir bra och kan börja träna igen. Jag har funderingar på att ta en powerwalk i kväll i alla fall för att få rensa tankarna, det borde jag klara.
I dag är en sämre dag, men dagen är inte slut än och jag ska tänka på gårdagen med ett leende. I alla fall försöka. För just nu talar hormonerna emot, väääldigt mycket.
I morse däremot kändes det inte alls kul:
Vaknade irriterad med sprängande huvudvärk (har jag fortfarande), illamående (är fortfarande illamående), astrött, och en känsla av att vara allmänt uppsvullen och tjock!
Jag blir också grymt irriterad då jag känner att magen "hänger" över jeansen när jag sitter på min kontorsstol på jobbet (trots att jag förstår att mycket är vatten). Det brukar den inte göra, och så får jag tankar att gå till gymet, men så kommer jag ihåg... jag orkar ju inte gå till gymet då jag har det här i min kropp! Fasen vad jag längtar tills jag blir bra och kan börja träna igen. Jag har funderingar på att ta en powerwalk i kväll i alla fall för att få rensa tankarna, det borde jag klara.
I dag är en sämre dag, men dagen är inte slut än och jag ska tänka på gårdagen med ett leende. I alla fall försöka. För just nu talar hormonerna emot, väääldigt mycket.
tisdag 23 augusti 2011
Lyckliga besked!!!
Hej mina vänner!
I dag har jag varit till en gynspecialist på Aleris och äntligen, äntligen ska jag få bra hjälp! Han förstod verkligen vad jag pratade om, han till och med förklarade varför jag kan ha ont i lederna, att det mest troligt har med min överproduktion av hormonet prolaktin att göra. Har man inte balans i hormonerna så kan man få svullna och ömma leder. Där föll första stenen från mitt hjärta. För detta innebär att jag förhoppningsvis inte har reumatism :-)
Sedan berättade jag om att jag kände mig lite deppig till och från utan anledning, var arg och ledsen om vart annat, svintrött och helt vätskefylld och knappt orkar gå i mer än 3 timmar.
Då sa han att allt förmodligen beror på att mitt hormonvärde ligger väldigt högt just nu.
Jag hade verkligen kollat upp den här doktorn innan jag bokade honom att han kunde sin sak. Det märkte jag på en gång. Jag övergav min före detta gyndoktor som inte kunde så mycket om just det jag har (hypofystumör) och hämtade journalerna där i morse innan jobbet. Och jag blev verkligen inte besviken över mitt val och det fick han höra många, många gånger! Bra läkare ska man berömma tycker jag, så de fortsätter på samma nivå.
När vi hade pratat ett tag så skickade han mig till labbet och sa att han ringer mig nästa onsdag. Att vi minsann ska få ordning på det här. Beroende på vad proverna visar ska han mest troligt skicka mig till en hormonspecialist. Jag frågade vad en sån gör. Han sa att de kontinuerligt kollar upp mina hormonvärden och medicinerar sedan därefter, att de även kanske kommer röntga mig (har gjort det förr). Jag förstod av den meningen att jag förmodligen kommer att få äta medicin hela livet, men det gör inget. Bara jag blir återställd och får känna mig som en 29- åring igen! Det är ta mig f_n på tiden :-)
I dag var en riktigt bra dag och jag tror inte att jag kan beskriva min lycka. Jag ville bara ringa Ida och säga att mamma inte kommer vara irriterad på småsaker längre (jag har berättat för henne om mina problem så att hon ska förstå och inte ta det personligt), att mamma kommer orka göra samma saker som förut. Men jag klarade det inte, jag hade bara börjat gråta. Min ängel, mitt allt.. att ha energi till dig är det viktigaste i mitt liv! Och nu ser jag äntligen ljuset i den tunnel jag vandrat så många gånger!
Kramar!
I dag har jag varit till en gynspecialist på Aleris och äntligen, äntligen ska jag få bra hjälp! Han förstod verkligen vad jag pratade om, han till och med förklarade varför jag kan ha ont i lederna, att det mest troligt har med min överproduktion av hormonet prolaktin att göra. Har man inte balans i hormonerna så kan man få svullna och ömma leder. Där föll första stenen från mitt hjärta. För detta innebär att jag förhoppningsvis inte har reumatism :-)
Sedan berättade jag om att jag kände mig lite deppig till och från utan anledning, var arg och ledsen om vart annat, svintrött och helt vätskefylld och knappt orkar gå i mer än 3 timmar.
Då sa han att allt förmodligen beror på att mitt hormonvärde ligger väldigt högt just nu.
Jag hade verkligen kollat upp den här doktorn innan jag bokade honom att han kunde sin sak. Det märkte jag på en gång. Jag övergav min före detta gyndoktor som inte kunde så mycket om just det jag har (hypofystumör) och hämtade journalerna där i morse innan jobbet. Och jag blev verkligen inte besviken över mitt val och det fick han höra många, många gånger! Bra läkare ska man berömma tycker jag, så de fortsätter på samma nivå.
När vi hade pratat ett tag så skickade han mig till labbet och sa att han ringer mig nästa onsdag. Att vi minsann ska få ordning på det här. Beroende på vad proverna visar ska han mest troligt skicka mig till en hormonspecialist. Jag frågade vad en sån gör. Han sa att de kontinuerligt kollar upp mina hormonvärden och medicinerar sedan därefter, att de även kanske kommer röntga mig (har gjort det förr). Jag förstod av den meningen att jag förmodligen kommer att få äta medicin hela livet, men det gör inget. Bara jag blir återställd och får känna mig som en 29- åring igen! Det är ta mig f_n på tiden :-)
I dag var en riktigt bra dag och jag tror inte att jag kan beskriva min lycka. Jag ville bara ringa Ida och säga att mamma inte kommer vara irriterad på småsaker längre (jag har berättat för henne om mina problem så att hon ska förstå och inte ta det personligt), att mamma kommer orka göra samma saker som förut. Men jag klarade det inte, jag hade bara börjat gråta. Min ängel, mitt allt.. att ha energi till dig är det viktigaste i mitt liv! Och nu ser jag äntligen ljuset i den tunnel jag vandrat så många gånger!
Kramar!
måndag 22 augusti 2011
Tacopaj och lite shopping
I går gjorde jag en jättegod tacopaj hemma och så åkte jag och Ida över till Alexandra och Andreas med den och bjöd på. Jag vet hur det är att vara småbarnsförälder, man hinner ingenting och man uppskattar varenda liten hjälp man får.
Jag fick äntligen se på deras lilla underverk Ofelia som nu hunnit bli 3 veckor, supersöt var hon! Men.. jag får inget sug efter en till, konstigt nog. Det kanske är för att Ida är så stor och tanken på att börja om på nytt är lite skrämmande *hihi*.
Jag har fortfarande svårt att fatta att Alexandra har blivit mamma och gift sig. Bara för 2 år sedan så var vi ute rätt mycket ihop mina barnlediga helger. Och på sommaren under semesterarna så hade vi alltid planer och gjorde något kul. Vi hade jämt ett gäng på 20 pers runt oss och vi fanns alltid där för varandra. Det gör vi fortfarande men tiden räcker inte riktigt till då man har småbarn, jag vet då jag själv varit där..
När jag och Ida kom hem i går så ordnade vi en del inför skolstarten. Hon började 4:an i dag!! Jag fattar NADA! Min dotter, går i 4:an?! Så är det när man skaffar barn tidigt, de växer upp för snabbt och vid 40-års ålder kanske man är helt ensam. Eller så står Ida i ena hörnet i en bar och jag i andra ha ha ha. Man vet aldrig.
Äh.. jag har nog hus, ett toppenjobb och är förmodligen lyckligt gift då, och vem vet.. kanske jag trots allt har en till liten knodd vid det laget ;)
I dag på lunchen fick jag ett ryck och beställde kläder för första gången på år och dar från nätet. Jag vågade inte beställa så mycket när jag inte riktigt vet hur storlekarna på BonPrix är. Dessa klänningar åkte i varukorgen i alla fall. 700 kr totalt. Det tyckte jag inte alls var farligt.
Jag fick äntligen se på deras lilla underverk Ofelia som nu hunnit bli 3 veckor, supersöt var hon! Men.. jag får inget sug efter en till, konstigt nog. Det kanske är för att Ida är så stor och tanken på att börja om på nytt är lite skrämmande *hihi*.
Jag har fortfarande svårt att fatta att Alexandra har blivit mamma och gift sig. Bara för 2 år sedan så var vi ute rätt mycket ihop mina barnlediga helger. Och på sommaren under semesterarna så hade vi alltid planer och gjorde något kul. Vi hade jämt ett gäng på 20 pers runt oss och vi fanns alltid där för varandra. Det gör vi fortfarande men tiden räcker inte riktigt till då man har småbarn, jag vet då jag själv varit där..
När jag och Ida kom hem i går så ordnade vi en del inför skolstarten. Hon började 4:an i dag!! Jag fattar NADA! Min dotter, går i 4:an?! Så är det när man skaffar barn tidigt, de växer upp för snabbt och vid 40-års ålder kanske man är helt ensam. Eller så står Ida i ena hörnet i en bar och jag i andra ha ha ha. Man vet aldrig.
Äh.. jag har nog hus, ett toppenjobb och är förmodligen lyckligt gift då, och vem vet.. kanske jag trots allt har en till liten knodd vid det laget ;)
I dag på lunchen fick jag ett ryck och beställde kläder för första gången på år och dar från nätet. Jag vågade inte beställa så mycket när jag inte riktigt vet hur storlekarna på BonPrix är. Dessa klänningar åkte i varukorgen i alla fall. 700 kr totalt. Det tyckte jag inte alls var farligt.
(bilder lånade från BonPrix)
söndag 21 augusti 2011
Väggord
Jag har äntligen hittat ett perfekt väggord för min kala vägg i köket vid diskbänken. Jag letade och letade tills jag hittade den med rätt "typsnitt", och det tog jättelång tid att hitta en sida där man kan kunde göra en beställning. Så för att ni ska slippa leta om ni också gillar väggord, länkar till hemsidan där jag hittade mitt: http://vinyldekor.se/default.asp
Ordspråket talar verkligen om hur jag känner mig på morgnarna. Jag beställde min text i svart som matchar mina färger i hemmet. Nu ska jag bara hitta ett väggord till Idas rum där det står "Underbar Och Älskad", det fanns tyvärr inte på samma hemsida.
lördag 20 augusti 2011
Rensning av saker & tankar
Blev ingen kräftskiva i kväll då det regnade så mycket och jag inte heller hade inhandlat några kräftor. Jag och Ida blev hemma i stället och just nu håller vi på och rensar i hennes rum. S*tan i gatan vad grejer ungen har. Och inte vill hon kasta något heller. Jag får väl göra som jag brukar; smygkasta oviktiga plastsaker från Mc Donalds etc då hon är hos sin pappa ;-) Elakt? Kanske, men ett måste.. vi bor i en 2:a!
Snart blir det förhoppningsvis lite mys i soffan framför TV:n. Och solen tittar ju äntligen fram, så kanske man skulle ta sig en promenad innan? Jag behöver rensa tankarna lite då jag och killen har en paus ifrån varandra och funderar på var sitt håll, lite jobbigt men ett måste för tillfället. Nu tänker ni säkert "men han som nyss skickade blommor". Jag uppskattade det verkligen och det var jättegulligt av honom men inga blommor i världen kan i slutändan lösa några problem. Men de uppmuntrade och gav mig tröst för ett tag.
Ha nu en trevlig kväll alla härliga!
Kram Mia
Snart blir det förhoppningsvis lite mys i soffan framför TV:n. Och solen tittar ju äntligen fram, så kanske man skulle ta sig en promenad innan? Jag behöver rensa tankarna lite då jag och killen har en paus ifrån varandra och funderar på var sitt håll, lite jobbigt men ett måste för tillfället. Nu tänker ni säkert "men han som nyss skickade blommor". Jag uppskattade det verkligen och det var jättegulligt av honom men inga blommor i världen kan i slutändan lösa några problem. Men de uppmuntrade och gav mig tröst för ett tag.
Ha nu en trevlig kväll alla härliga!
Kram Mia
Mat, mat, mat
Jag är sugen på maaaat, mest hela tiden faktiskt! Helst lite sött och flottigt också om det går. Det är så klart mina hormoner som talar men det är svårt att tala emot! Jag måste till en skärpning nu och äta ännu mer sallad än någonsin. Jag brukar vara duktig att äta det till lunch då det är så enkelt att gå och köpa, men det här med kvällarna... mindre bra! Det är då sötsuget kommer och tar över min kropp och ropar" Ät, ät, ät"! Jag önskar att jag kunde skicka överflödet jag äter till Afrika med direktbud!
Morrn!
God morgon mina vänner!
Har sovit rätt så gott i natt och febern som jag hade ï går verkar borta (än så länge) men "mensvärken" gör sig påmind, men inte kommer den inte. Snart 4 månader sedan jag hade den sist nu. *suck*! Så ni kan ju tänka er vilket hormonmonster jag är och hur man mår.
Jag har sovit i bäddsoffan i några nätter då Ida haft vänner som sovit över och nu börjar det kännas i ryggen, så i natt kan ingen komma åt min säng. I natt är den min!
Det är planerat kräftskiva hos Heidi i kväll men jag får se hur jag mår framåt eftermiddagen och hur vädret blir då det just nu regnar :-( Och inte har jag köpt några kräftor heller då jag inte orkade gå utanför dörren i går överhuvudtaget. Men vi får se hur dagen blir. Nu ska vi i alla fall äta frukost här hemma.
Kram och hej!
fredag 19 augusti 2011
Klurigt!
När man känner efter och äntligen tar sig tid och funderar över vad som saknas i ens liv är det inte alltid så lätt att komma på just vad...
Det enda jag kan komma på och som jag vet på rak arm, är att jag inte längre vill känna mig så här:
Det enda jag kan komma på och som jag vet på rak arm, är att jag inte längre vill känna mig så här:
*morrar som en katt åt hormonerna*
Smart affärsidé
Bemz har kommit med den smart affärsidén att göra klädslar till olika IKEA-möbler. Då jag vill ha en ny klädsel till mig fotölj så funderar jag på någon av dessa. Vilken tycker ni? Ha i åtanke att jag har lila och gröna färger utöver mina vita möbler hemma :-)
Här är mina lila gardiner och jag har en grön matta och gröna kuddar i soffan (fotöljen som nu är vit som jag ska klä om ser man lite av till höger).
Denna lila är jag mest inne på
Stolpskott!
"Information för er som reser med tvärbanan... Vi har förseningar upp till 10 minuter. Detta beror på att så många (?) reser med oss".
Ehhh, ursäkta? Är det bara jag som vet att folket har börjat jobba och att det här är Stockholm? Har man dessutom höjt priset på SL- kortet med 100 kr så kan man ju tycka att man i alla fall ska ha tillräckligt med tåg?! SL i ett nötskal!
Ehhh, ursäkta? Är det bara jag som vet att folket har börjat jobba och att det här är Stockholm? Har man dessutom höjt priset på SL- kortet med 100 kr så kan man ju tycka att man i alla fall ska ha tillräckligt med tåg?! SL i ett nötskal!
torsdag 18 augusti 2011
Kvällsdopp
I kväll har jag och Ida varit i Sickla Sjö så Ida fick ta sig ett kvällsdopp. Solen låg fortfarande på och det var rätt varmt i vattnet trots att det börjat bli lite kallare ute nu. Jag ville också bada men då jag är så svullen och känner mig som en valross så stod jag över. Jag sa till Ida att vi kanske kan gå ner i morgon då det är mörkt (hihi) och ta ett dopp, och det tyckte hon var en bra idé.
Pojkvännen har dragit till hans brors mysiga landsställe i E-tuna över helgen och jag och Ida blir hemma. Vi är bjudna på kräftskiva hos Heidi på lördag och Ida älskar kräftor så det ska bli mysigt att äta gott och träffa vänner. Även Ida kommer få skoj och leka då Heidis son är lika gammal som henne och det kanske blir fler barn där, det återstår att se. Men annars gillar hon bara att få vara med på allt ändå.
Humöret har varit bättre i dag och jag har känt mig lite piggare så det har varit skönt :)
Nu ska jag och Ida baka chokladbollar och mysa!
Uppmuntran
Blombudet i går var ifrån pojkvännen. Han ville muntra upp mig då jag mår som jag mår till och från och det lyckades han med. De doftar underbart och värmer att titta på då jag inte är på humör. På buketten satt det en påse med goda chokladpraliner och ett meddelande:
" För mig är du världens finaste och du förtjänar att få må bra. Krya på dig älskling!" /Din "X"
" För mig är du världens finaste och du förtjänar att få må bra. Krya på dig älskling!" /Din "X"
Man kan inte annat än att bli rörd...
onsdag 17 augusti 2011
Underbar kväll i går
I går cyklade jag, pojkvännen och Ida från Hägersten och hem till oss Sjöstan, det är ca 7 kilometer så det var bra gjort av Ida tycker jag som bara är 10 år. I slutet hade hon lite ont i armarna så jag misstänker att vi måste höja styret lite. Vädret ute var helt underbart; 23 grader och sol och jag riktigt njöt av att bara cykla omkring och se hur vacker stad man faktiskt bor i. Det är lätt att man tyvärr glömmer bort det ibland.
På vägen hem så fick vi idén att gå upp till Café Fåfängan och titta ut över Stockholm då det var en sån fin kväll. Utsikten var precis som jag mindes den sedan sist jag var där för 11 år sedan, helt fantastisk! När vi satt där så började Allsång på Skansen och det hördes rätt bra tvärs över vattnet vilket gjorde det ännu trevligare. När solen började gå ner så cyklade vi hemåt och förbi en thairestaurang och tog med oss mat hem. Just en sån dag behövde jag mer än någonsin i går! Tänk så mysigt man kan ha en helt vanlig tisdag :)
På vägen hem så fick vi idén att gå upp till Café Fåfängan och titta ut över Stockholm då det var en sån fin kväll. Utsikten var precis som jag mindes den sedan sist jag var där för 11 år sedan, helt fantastisk! När vi satt där så började Allsång på Skansen och det hördes rätt bra tvärs över vattnet vilket gjorde det ännu trevligare. När solen började gå ner så cyklade vi hemåt och förbi en thairestaurang och tog med oss mat hem. Just en sån dag behövde jag mer än någonsin i går! Tänk så mysigt man kan ha en helt vanlig tisdag :)
tisdag 16 augusti 2011
Snälla! Ge mig energi!
I natt har jag fått sova utan ledont så i dag är jag inte helt färdig i alla fall. Det har känts som en lite bättre dag i dag. Uppsvullen är jag och har svårt att äta då jag känner mig konstant mätt, men man måste ju slänga i sig näring annars orkar man ju inte jobba.
Känns nog lite bättre idag också för att Ida kommer hem. Hon skulle kommit i går men stannade över hos en kompis i stället så hon slapp fritids. Var nog även bra att jag pratade rätt länge med min pojkvän i går kväll och förklarade hur pass dåligt jag faktiskt mår till och från av det här och inte kan ge mycket av mig själv för tillfället, att all min "energi" måste gå till Ida i första hand. Sen får det bli som det blir, jag kan tyvärr inte göra mer som läget är nu.
Jag ringde min husläkare i dag från jobbet som gav mig en tid den 22:a augusti. Den 23:e ska jag till min andra doktor (gyn), så nu kommer det bli mycket besök hos doktorerna...
Jag vill passa på att tacka för de tips som jag fått om prover osv. Det värmer att folk engagerar sig, man känner sig rätt ensam i det här kan jag säga. Men men, nu är det upp med mungiporna för snaaart får jag träffa Ida!
Trevlig kväll!
Kram Mia
Känns nog lite bättre idag också för att Ida kommer hem. Hon skulle kommit i går men stannade över hos en kompis i stället så hon slapp fritids. Var nog även bra att jag pratade rätt länge med min pojkvän i går kväll och förklarade hur pass dåligt jag faktiskt mår till och från av det här och inte kan ge mycket av mig själv för tillfället, att all min "energi" måste gå till Ida i första hand. Sen får det bli som det blir, jag kan tyvärr inte göra mer som läget är nu.
Jag ringde min husläkare i dag från jobbet som gav mig en tid den 22:a augusti. Den 23:e ska jag till min andra doktor (gyn), så nu kommer det bli mycket besök hos doktorerna...
Jag vill passa på att tacka för de tips som jag fått om prover osv. Det värmer att folk engagerar sig, man känner sig rätt ensam i det här kan jag säga. Men men, nu är det upp med mungiporna för snaaart får jag träffa Ida!
Trevlig kväll!
Kram Mia
måndag 15 augusti 2011
Läste precis
här att ledgångsreumatism får man av viss ärftlighet, HORMONER (som att jag inte har problem med hormoner), och rökning. Jag har symptom som nämns som ont i fötter, leder, frossa (feber) så oddsen är nog inte så bra :-( MEN.. jag hoppas att det bara har med hormonerna att göra.
En läkartid på telefon är i alla fall bokad med min läkare i morgon till att börja med.
En läkartid på telefon är i alla fall bokad med min läkare i morgon till att börja med.
F*ck you!
Nu är jag less på de här hormonrubbningarna! Jag mår illa som om jag vore gravid, är arg som ett bi till och från, ledsen som om hela världen håller på att gå under, känner mig fet då jag inte får igen jeansen, är vätskefylld och får vila benen på bordet i soffan som en gammal tant och jag är inte ens 30 år. Jag orkar inte gå långt pga allt vatten i fötterna, har ont i huvudet och känner mig allmänt konstig och känslomässigt störd.
Att dessutom vakna upp mitt i natten av brännande, ilande och oerhört smärtande händer och underarmar är inte heller särskilt kul och just denna ledvärk jag har till och från (i händer och ben) gör mig faktiskt livrädd!! Finns det någon där ute som vet vad det kan vara?? Mamma anar reumatism då vi har det i släkten, men jag vet inte? Och gör det verkligen så här pass ont?? Värken kommer periodvis om kvällar och nätter och är en riktig hemsk och smärtande känsla. Det känns som om lederna brinner!! :-( Jag har tidigare intalat mig att det bara är ett virus jag åkt på varje gång som man kan få bara på just lederna, men man känner själv när något i kroppen inte stämmer så det tror jag verkligen inte längre.. Jag är i alla fall väldigt orolig och har bara en sak att säga:
Dra åt h-vete med dig förbannade hypofystumör (OCH reumatism??)!!
Jag hatar att det här ska behöva existera i mitt liv!
Så, nu var det gjort och skönt var det också att få avreagera sig lite...
Att dessutom vakna upp mitt i natten av brännande, ilande och oerhört smärtande händer och underarmar är inte heller särskilt kul och just denna ledvärk jag har till och från (i händer och ben) gör mig faktiskt livrädd!! Finns det någon där ute som vet vad det kan vara?? Mamma anar reumatism då vi har det i släkten, men jag vet inte? Och gör det verkligen så här pass ont?? Värken kommer periodvis om kvällar och nätter och är en riktig hemsk och smärtande känsla. Det känns som om lederna brinner!! :-( Jag har tidigare intalat mig att det bara är ett virus jag åkt på varje gång som man kan få bara på just lederna, men man känner själv när något i kroppen inte stämmer så det tror jag verkligen inte längre.. Jag är i alla fall väldigt orolig och har bara en sak att säga:
Dra åt h-vete med dig förbannade hypofystumör (OCH reumatism??)!!
Jag hatar att det här ska behöva existera i mitt liv!
Så, nu var det gjort och skönt var det också att få avreagera sig lite...
söndag 14 augusti 2011
Helgen
Hej kära läsare!
Grillkvällen hos Heidi i fredags var riktigt mysig. Vi var från början 5 stycken men sedan kom även Heidis grannar ner och gjorde oss besök. Det var mycket god mat och trevligt sällskap så det blev en riktigt lyckad kväll/natt. Det blev så sent att jag sov över hos Heidi då hon bor på andra sidan stan (som de flesta av mina tyvärr gör). Dagen efter var jag faktiskt riktigt bakis, så bakis har jag inte varit på länge och jag drack inte mer än vanligt men jag har inte ätit så bra sista dagarna så jag tror det var pga det.
På lördagen var jag bjuden ut till Bålsta klockan tre till Pias föräldrar på grillat men jag orkade helt enkelt inte. Jag blev hemma och såg film själv hela kvällen istället. Helt okej det med, men det är vid sådana tillfällen som jag verkar saknar Ida att mysa med. Som tur är så kommer hon hem imorgon lilla hjärtat!
I dag har jag städat då det varit mulet och så kom gulliga Ellie förbi på fika några timmar. Jag hade även tänkt att sola och springa men jag har inväntat min frisör som skulle kommit halv fyra som inte haft tid att komma än, så vi får om det blir av i dag.
En del har undrar lite över varför jag inte skriver något om min pojkvän men jag säger inte mer än att det just nu är struligt och vi får se vad som händer. Det vill jag hålla för mig själv, så nu vet ni det :)
Hoppas ni alla haft en underbar helg! Lägger in lite bilder från fredagen.
Kramar/Mia
Grillkvällen hos Heidi i fredags var riktigt mysig. Vi var från början 5 stycken men sedan kom även Heidis grannar ner och gjorde oss besök. Det var mycket god mat och trevligt sällskap så det blev en riktigt lyckad kväll/natt. Det blev så sent att jag sov över hos Heidi då hon bor på andra sidan stan (som de flesta av mina tyvärr gör). Dagen efter var jag faktiskt riktigt bakis, så bakis har jag inte varit på länge och jag drack inte mer än vanligt men jag har inte ätit så bra sista dagarna så jag tror det var pga det.
På lördagen var jag bjuden ut till Bålsta klockan tre till Pias föräldrar på grillat men jag orkade helt enkelt inte. Jag blev hemma och såg film själv hela kvällen istället. Helt okej det med, men det är vid sådana tillfällen som jag verkar saknar Ida att mysa med. Som tur är så kommer hon hem imorgon lilla hjärtat!
I dag har jag städat då det varit mulet och så kom gulliga Ellie förbi på fika några timmar. Jag hade även tänkt att sola och springa men jag har inväntat min frisör som skulle kommit halv fyra som inte haft tid att komma än, så vi får om det blir av i dag.
En del har undrar lite över varför jag inte skriver något om min pojkvän men jag säger inte mer än att det just nu är struligt och vi får se vad som händer. Det vill jag hålla för mig själv, så nu vet ni det :)
Hoppas ni alla haft en underbar helg! Lägger in lite bilder från fredagen.
Kramar/Mia
Jag (ser ovanligt blek ut pga blixten) ;)
Mumma!
Pia
Pia
Ullis och söta Charlie =)
Se så fint Heidi gjorde :)
Värdinnan Heidi
fredag 12 augusti 2011
Det vankas grillning i kväll
Det är fredag och det är sol! Med andra ord, det är helt underbart!!! Nu är det bara några fler plusgrader som saknas. Det ska iofs bli 19 grader i Stockholm i dag men man är ju bortskämd med betydligt varmare vid det här laget ;-)
Jag tycker i alla fall att man utnyttja de sista sommarkvällarna då det är sol och umgås ute med nära och kära, så det ska jag göra i kväll.Jag är nämligen bjuden till Heidi i Bromma på grillat så det ska bli riktigt trevlig då det var ett tag sedan vi sågs.
I dag har vi fått en ny koncern-VD som vi precis har haft möte med här på jobbet. Han verkar driven och bra och han vill satsa mycket på Marknadsföring (vilket jag alltid tycker att det är för lite av i svenska bolag), så det kanske kan bli något som jag får göra i den processen, det vore i alla fall kul om det blev så men det återstår att se..
Nä, nu är det dags för lunch snart och sen jobba de sista timmarna innan heeeeeelg!! :)
Jag tycker i alla fall att man utnyttja de sista sommarkvällarna då det är sol och umgås ute med nära och kära, så det ska jag göra i kväll.Jag är nämligen bjuden till Heidi i Bromma på grillat så det ska bli riktigt trevlig då det var ett tag sedan vi sågs.
I dag har vi fått en ny koncern-VD som vi precis har haft möte med här på jobbet. Han verkar driven och bra och han vill satsa mycket på Marknadsföring (vilket jag alltid tycker att det är för lite av i svenska bolag), så det kanske kan bli något som jag får göra i den processen, det vore i alla fall kul om det blev så men det återstår att se..
Nä, nu är det dags för lunch snart och sen jobba de sista timmarna innan heeeeeelg!! :)
Kanske det blir korv vi grillar i kväll ha ha ha
torsdag 11 augusti 2011
Resa med eller utan barn
Jag kom att tänka på det här med att resa med eller utan barn...
Det är så många som har åsikter i ämnet, men hur många har egentligen kunskap om vad som är "rätt" och "fel"? Jag surfade in på en artikel som jag länkat till i slutet av inlägget som var intressant och som jag fullständigt håller med om.
Jag anser att man inte kan bedöma andras barn som man bedömer ens egna. Alla barn är olika med olika behov, och bara för att en person inte kan tänka sig att resa utan sina barn kan andra mycket väl tänka sig det.
Jag har behov av att resa själv ibland och har inte haft ett dugg dåligt samvete för det. De som är ensamstående vet också att det inte är särskilt lätt då man faktiskt måste betala för två personer och då åker jag hellre själv (vissa gånger) om jag inte har råd att ta med min dotter än att inte åka alls. Jag anser att man som förälder inte får glömma bort sig själv och sina behov och jag är stolt över att jag har förmågan att göra det. Är du som förälder inte lycklig och inte tänker på dig själv så avspeglas det på ditt barn, och du lär ju faktiskt ditt barn att tänka på sig själv genom att du själv gör det. För hur var det nu? "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör". Eller?
Då jag har åkt iväg själv har min dotter inte mått det minsta dåligt då hon varit hos sin pappa den veckan (som hon brukar vara), och hon har väntat med spänning på alla presenter då jag kommit hem. Nu när hon är 10 år och man umgås på ett annat sätt än då hon var riktigt liten så är det verkligen underbart att resa med henne, så jag är verkligen glad över att vi fick resan till Kroatien i juli tillsammans. Nu när hon är så pass stor så är det ju inte heller bara poolen som gäller utan ett viss intresse av annat finns också med på önskelistan vilket är kul!
Att få dela upplevelser ihop och umgås utan några måsten är helt underbart och man kommer varandra ännu närmare då man umgås dygnet runt och bara gör roliga saker tillsammans.
Jag tror att många tänker för mycket och orar sig lite väl mycket i onödan. Jag tycker man ska känna av läget lite och sen eventuellt ge sig iväg med gott semvete, med eller utan barn. Det verkar då vara okej om man kollar experterns råd här !
Kram Mia
Det är så många som har åsikter i ämnet, men hur många har egentligen kunskap om vad som är "rätt" och "fel"? Jag surfade in på en artikel som jag länkat till i slutet av inlägget som var intressant och som jag fullständigt håller med om.
Jag anser att man inte kan bedöma andras barn som man bedömer ens egna. Alla barn är olika med olika behov, och bara för att en person inte kan tänka sig att resa utan sina barn kan andra mycket väl tänka sig det.
Jag har behov av att resa själv ibland och har inte haft ett dugg dåligt samvete för det. De som är ensamstående vet också att det inte är särskilt lätt då man faktiskt måste betala för två personer och då åker jag hellre själv (vissa gånger) om jag inte har råd att ta med min dotter än att inte åka alls. Jag anser att man som förälder inte får glömma bort sig själv och sina behov och jag är stolt över att jag har förmågan att göra det. Är du som förälder inte lycklig och inte tänker på dig själv så avspeglas det på ditt barn, och du lär ju faktiskt ditt barn att tänka på sig själv genom att du själv gör det. För hur var det nu? "Barn gör inte som du säger, barn gör som du gör". Eller?
Då jag har åkt iväg själv har min dotter inte mått det minsta dåligt då hon varit hos sin pappa den veckan (som hon brukar vara), och hon har väntat med spänning på alla presenter då jag kommit hem. Nu när hon är 10 år och man umgås på ett annat sätt än då hon var riktigt liten så är det verkligen underbart att resa med henne, så jag är verkligen glad över att vi fick resan till Kroatien i juli tillsammans. Nu när hon är så pass stor så är det ju inte heller bara poolen som gäller utan ett viss intresse av annat finns också med på önskelistan vilket är kul!
Att få dela upplevelser ihop och umgås utan några måsten är helt underbart och man kommer varandra ännu närmare då man umgås dygnet runt och bara gör roliga saker tillsammans.
Jag tror att många tänker för mycket och orar sig lite väl mycket i onödan. Jag tycker man ska känna av läget lite och sen eventuellt ge sig iväg med gott semvete, med eller utan barn. Det verkar då vara okej om man kollar experterns råd här !
Kram Mia
Vad var det som hände?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Många människor visar sig inte vara den man trodde. Tänk på det och var inte alltför godtrogna, det slår oftast bara tillbaka och man står till slut kvar och undrar "vad var det som hände?"...
Var den du utger dig för att vara: arg, ledsen, deppig, otrevlig, bara du inte är falsk. Var inte glad om du inte känner dig glad, ge inte beröm om du inte tycker att en person förtjänar det, fjäska inte för andra.. var dig själv! Det är ingen som tycker om ett falskt leende eller en kommentar som inte kommer från hjärtat i slutändan, sånt lyser igenom snabbare än man tror..
Var den du utger dig för att vara: arg, ledsen, deppig, otrevlig, bara du inte är falsk. Var inte glad om du inte känner dig glad, ge inte beröm om du inte tycker att en person förtjänar det, fjäska inte för andra.. var dig själv! Det är ingen som tycker om ett falskt leende eller en kommentar som inte kommer från hjärtat i slutändan, sånt lyser igenom snabbare än man tror..
onsdag 10 augusti 2011
IKEA
I dag (tisdag, skriver natten mot onsdag) har jag och Lina varit på IKEA och fixat lite möbler och dekoration till vårt nya konferensrummpå kontoret. Det är kul att få bestämma hur det ska ut så nu får vi bara hoppas på att det blir godkänt av resten av gänget ;-) Det är egentligen inte min barnvecka men Ida ville vara hos mig några extra dagar så då får hon såklart det, ingen är gladare än jag! Ida och Linas barn var också med i dag på IKEA. Vi lämnade in dem på lekstället och sedan shoppade vi loss. Efter 3 timmar hade jag så mycket vätska i fötterna (pga mina tillfälliga hormonrubbningar) att jag bara ville skrika rakt ut (ni som varit höggravid vet hur det känns), så nu är det skönt att det är över i alla fall.
Då skolan fortfarande inte har börjat och både jag och Lina måste jobba, så bestämde vi oss för att dem skulle sova hos oss och att barnen får leka själv i morgon då vi är på jobbet och att vi åker hem till lunch. Sen kan vi eventuellt fortsätta att jobba hemifrån efter det så det är ju perfekt... Kvällen hos oss blev iaf iktigt mysig med mycket tjejsnack, och barnen lekte bra på egen hand. Humöret har även varit bättre än i går så det har varit skönt..
I morgon ska jag fixa lite i hemmet, jag ska bland annat tvätta och sen skruva ihop de sista lådorna som jag har köpt till Idas rum och måla knivstället i vitt som allt annat i köket är. Det kommer bli så fint när allt är inhandlat och klart, men tyvärr får man ju ta en sak i taget så den där inflyttningsfesten som jag länge tänkt ha får nog vänta ytterligare ett tag. Men vad gör det, den som väntar på något gott :))
Nä, nu är det dags att sova känner jag. Snart faller ögonen igen. Sov gott!!
Kram Mia
Då skolan fortfarande inte har börjat och både jag och Lina måste jobba, så bestämde vi oss för att dem skulle sova hos oss och att barnen får leka själv i morgon då vi är på jobbet och att vi åker hem till lunch. Sen kan vi eventuellt fortsätta att jobba hemifrån efter det så det är ju perfekt... Kvällen hos oss blev iaf iktigt mysig med mycket tjejsnack, och barnen lekte bra på egen hand. Humöret har även varit bättre än i går så det har varit skönt..
I morgon ska jag fixa lite i hemmet, jag ska bland annat tvätta och sen skruva ihop de sista lådorna som jag har köpt till Idas rum och måla knivstället i vitt som allt annat i köket är. Det kommer bli så fint när allt är inhandlat och klart, men tyvärr får man ju ta en sak i taget så den där inflyttningsfesten som jag länge tänkt ha får nog vänta ytterligare ett tag. Men vad gör det, den som väntar på något gott :))
Nä, nu är det dags att sova känner jag. Snart faller ögonen igen. Sov gott!!
Kram Mia
måndag 8 augusti 2011
Tickande bomb!
Jag har inte haft lust att skriva. Jag har nämligen fått problem med min hypofystumör ( vill återigen tillägga att det inte är cancer och att den inte är farlig), men mitt humör och min kropp mår bokstavligen skit av detta!! Igår var jag en tickande bomb, helt utan anledning eller att jag förstod varför?!
Jag har inte haft mens sedan början av juni (men har mensvärk varje dag) och inga hormoner fungerar så tumören har börjat att överproducera hormon igen vilket även gör att jag får vätska i kroppen (gått upp 2 kilo) och får ont under fötterna när jag går. Mitt humör är upp och ner och jag är arg/ledsen/trött/deppig om vart annat, så i dag från jobbet ringde jag en ny läkare som ska ta hand om mig. Jag får inte komma dit förrän om 20 dagar, men så är det och inget man kan göra något åt men så klart jag hade önskat att jag fick hjälp NU!
Det enda jag vet är att jag vill känna mig frisk, pigg och glad för inget i min vardag fungerar som det är just nu. Jag antar att jag får börja med min medicin igen som jag mår asilla av, men bara jag blir mig själv igen så är jag glad. Jag har tack och lov varit "okej" i nästan 2 år så jag hade väl någonstans förhoppningen av att jag inte skulle behöva äta medicin igen, men man ska inte ta någonting för givet.
På jobbet händer en hel del också, men det tar jag senare då jag själv vet mer. Det kan vara både positivt och negativt, det återstår att se helt enkelt.
Nä, nu ska jag ta och krypa ner i soffan bredvid den som jag älskar allra mest, min dotter!!
Puss på er!
Kram Mia
Jag har inte haft mens sedan början av juni (men har mensvärk varje dag) och inga hormoner fungerar så tumören har börjat att överproducera hormon igen vilket även gör att jag får vätska i kroppen (gått upp 2 kilo) och får ont under fötterna när jag går. Mitt humör är upp och ner och jag är arg/ledsen/trött/deppig om vart annat, så i dag från jobbet ringde jag en ny läkare som ska ta hand om mig. Jag får inte komma dit förrän om 20 dagar, men så är det och inget man kan göra något åt men så klart jag hade önskat att jag fick hjälp NU!
Det enda jag vet är att jag vill känna mig frisk, pigg och glad för inget i min vardag fungerar som det är just nu. Jag antar att jag får börja med min medicin igen som jag mår asilla av, men bara jag blir mig själv igen så är jag glad. Jag har tack och lov varit "okej" i nästan 2 år så jag hade väl någonstans förhoppningen av att jag inte skulle behöva äta medicin igen, men man ska inte ta någonting för givet.
På jobbet händer en hel del också, men det tar jag senare då jag själv vet mer. Det kan vara både positivt och negativt, det återstår att se helt enkelt.
Nä, nu ska jag ta och krypa ner i soffan bredvid den som jag älskar allra mest, min dotter!!
Puss på er!
Kram Mia
fredag 5 augusti 2011
Cykling & kramkalas
Jag har cyklat till jobbet några dagar den här veckan och jag hade nästan glömt hur underbart det är och hur frihetskänslan infinner sig under tiden. Min cykel är gammal (11 år) och alla växlar fungerar tyvärr inte så jag får rulla en hel del då det inte går att växla upp till rätt motstånd, men det får gå tills jag köper en ny helt enkelt. Gratis motion i det underbara vädret och ett leende på läpparna då man kommer till jobbet; kan ju inte bli bättre start på dagen! Mer cykling åt folket! :-)
I eftermiddag kommer äntligen Ida hem, gud vad jag har saknat henne! Vi ska eventuellt till Pia i kväll och ha picknick i en park utanför henne som hon har bjudit in till för att sedan kanske även sova över. Vi har nämligen pratat om att åka till IKEA på lördag för att köpa lite av varje, samtidigt är det kanske den sista badvänliga dagen så vi får se hur det blir. Mysigt ska vi i alla fall ha i helgen och kramas i maaaaaassssor!!
Ha en härlig fredag alla där ute!
Kram Mia
torsdag 4 augusti 2011
Semesteruppdatering
Det har verkligen varit dåligt med uppdatering från min sida, men har man fortfarande känslan kvar av semester så har man ;-) Det är otroligt lugnt på jobbet och på kvällarna åker jag runt och hittar på saker så det blir inte mycket tid över, det är nästan så att jag glömt att jag har en blogg ha ha ha! Här kommer i alla fall en summering av min semester:
Kroatien var underbart vackert och ett tryggt land att vara i. Vattnet var otroligt fint, människorna vänliga och det var billigare än Grekland och Spanien, så det är något som jag kan rekommendera som resmål. Vi landade i Split och andra dagen så åkte vi till ön Hvar, både staden Hvar och den mindre staden Jelsa. Vi valde att stanna på Jelsa där det var lite lugnare och mer romantiskt. Vi hade rum med utsikt mot havet och hotellet hade bra aktiviteter för barn på kvällarna. Två gånger tog vi båten över till grannön Brac. Den ön var jättefin den med, nästan finare faktiskt. I spetsen av ön har Brac som en "tunga" med stenar och det är större plats för bad där än på Hvar.
Jag var ju som ni vet lite stressad då jag skulle ta semester så det där med att åka bort första veckan tar jag nog tillbaka då det tog några dagar att komma in i lugnet, så när man var som bäst avslappnad och njöt som mest så var man tvungen att åka hem. Men så är jag ju också som jag är, jag vill aldrig hem oavsett vart jag är. Jag fullkomligt älskar nya platser och intryck.
Efter Kroatien var jag i Stockholm i en vecka och tog det lugnt och träffade vänner osv och Ida åkte iväg till Gävle till sin farmors hyrda stuga. Tredje semesterveckan åkte jag och Ida till Norrbotten och det var verkligen helt underbart. Då hade jag hunnit komma in i semesterlugnet och det var jättemånga år sedan som jag var där på sommaren (Ida minns det inte ens), och så här i efterhand förstår jag inte varför då Norrbotten verkligen är vackert på sommaren med midnattssolen och dess natur. Vi hade också väldigt tur med vädret, det var strålande sol hela tiden så vi kunde vara ute varje dag. Vi fiskade bland annat abborre i en sjö där jag var mycket som liten och vi fick totalt 70 stycken! Av dem kunde vi röka och äta 54 stycken så vi hade verkligen fiskelycka :-)
Sista dagarna av semestern tillbringade jag i Stockholm och Ida åkte till Dalarna med sin pappa så hon har verkligen haft en fartfylld sommar min lilla tjej. Jag har också haft en underbar semester och det känns skönt att ha sparat några dagar om man får för sig att åka någonstans igen sen.
Nu har vardagen som sagt börjat igen men man får bara försöka att njuta av kvällarna och den lilla tid av sommaren som är kvar. Jag hoppas ni alla har haft/har en lika underbar semester som jag har haft :-) Lägger in lite bilder från Kroatien så ni får se.
Kram på er!
Vårt hotell på Jelsa
Brac
Jag & Ida fter snorkling på ön Brac
Ida på Jelsa
Jag i staden Hvar
Hvar
Såå vackert vatten (staden Hvar)
Ingen liten glass :-P
Ön Brac
Såå vackert vatten (staden Hvar)Ingen liten glass :-PÖn Brac
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)