I dag har jag varit till en gynspecialist på Aleris och äntligen, äntligen ska jag få bra hjälp! Han förstod verkligen vad jag pratade om, han till och med förklarade varför jag kan ha ont i lederna, att det mest troligt har med min överproduktion av hormonet prolaktin att göra. Har man inte balans i hormonerna så kan man få svullna och ömma leder. Där föll första stenen från mitt hjärta. För detta innebär att jag förhoppningsvis inte har reumatism :-)
Sedan berättade jag om att jag kände mig lite deppig till och från utan anledning, var arg och ledsen om vart annat, svintrött och helt vätskefylld och knappt orkar gå i mer än 3 timmar.
Då sa han att allt förmodligen beror på att mitt hormonvärde ligger väldigt högt just nu.
Jag hade verkligen kollat upp den här doktorn innan jag bokade honom att han kunde sin sak. Det märkte jag på en gång. Jag övergav min före detta gyndoktor som inte kunde så mycket om just det jag har (hypofystumör) och hämtade journalerna där i morse innan jobbet. Och jag blev verkligen inte besviken över mitt val och det fick han höra många, många gånger! Bra läkare ska man berömma tycker jag, så de fortsätter på samma nivå.
När vi hade pratat ett tag så skickade han mig till labbet och sa att han ringer mig nästa onsdag. Att vi minsann ska få ordning på det här. Beroende på vad proverna visar ska han mest troligt skicka mig till en hormonspecialist. Jag frågade vad en sån gör. Han sa att de kontinuerligt kollar upp mina hormonvärden och medicinerar sedan därefter, att de även kanske kommer röntga mig (har gjort det förr). Jag förstod av den meningen att jag förmodligen kommer att få äta medicin hela livet, men det gör inget. Bara jag blir återställd och får känna mig som en 29- åring igen! Det är ta mig f_n på tiden :-)
I dag var en riktigt bra dag och jag tror inte att jag kan beskriva min lycka. Jag ville bara ringa Ida och säga att mamma inte kommer vara irriterad på småsaker längre (jag har berättat för henne om mina problem så att hon ska förstå och inte ta det personligt), att mamma kommer orka göra samma saker som förut. Men jag klarade det inte, jag hade bara börjat gråta. Min ängel, mitt allt.. att ha energi till dig är det viktigaste i mitt liv! Och nu ser jag äntligen ljuset i den tunnel jag vandrat så många gånger!
Kramar!
