Respekt av min tid, provsvar, A-helg

I dag jobbar jag hemifrån då det ska komma en kille mellan (observera tiden) 08:00-16:00 och kolla ventilationen! Hmm.. vart försvann respekten för min tid egentligen? Det är nog inte alla i huset som har möjligheten att jobba hemifrån som jag direkt. Blir lite irriterad av sånt här, men men.. en gång är ingen gång.

I morse vaknade jag av att min neurolog ringde och sa att nervundersökningen visade på att jag inte har några skadade nerver, TACK för det! Det var just det som jag varit rädd för. Hon har nu skickat remiss till hjärnröntgen och ryggröntgen med kontrastvätska så att man ska se om något ligger och trycker på nerverna. Jag sa bara att jag är tacksam så länge dem inte släpper mig ifrån utredningen, men det hade dem inga planer på sa hon så det känns skönt!

I helgen kommer A hit. Han landar halv nio i kväll så han lär ju inte vara hos mig förrän tidigast halv tio så det blir nog ingen middag utan mest mys med ost, kex och vin. Vi har inte setts sedan i julas så det känns nog lite nervöst för oss båda ;)

Nä, nu ska jag ta och jobba vidare här hemma. Hoppas ni får en riktigt bra fredag :)

Kram Mia

En riktigt bra dag

I dag hade jag möte med min nya chef om mina arbetsuppgifter. Han blev lite paff över alla ansvarsområden som jag hade och har fått för i år. Jag var så smart att jag innan mötet markerat de uppgifter som var nya för året. Därefter sa jag också att jag absolut inte var nöjd med min lön med tanke på alla nya områden och arbetsbelastingen. Han höll med och sa att han redan efter vårt första möte vid utvecklingssamtalet hade tagit upp min missnöjdhet med koncern-VD:n, och lade fram ett förslag som jag faktiskt är nöjd med :) Det kändes riktigt bra att HAN kom till mig med ett förslag och att det från "vi gör inga löneökningar i år" gått till ett förslag som jag faktiskt tycker är helt okej. Att känna att man uppskattas på ett arbete är ju A och O!

Han lade även fram en bonusmodell till mig och det uppskattar jag verkligen också. Det känns som att jag och min nya chef kommer komma bra överrens :)

Nu har jag snart jobbat klart för dagen och sen ska jag iväg och göra fina naglar och träffa Pia efteråt. Vi ska laga mat tillsammans hemma hos henne. Mysigt! En riktigt bra dag helt enkelt..

Har jag blivit tant på riktigt nu?

Jag blev inspirerad av min kollega Lina och har börjat att virka på luncherna nu. Mitt första projekt är ett "pannband" som jag ska ha istället för mössa när det är kallt och man inte vill förstöra frisyren. Jag trodde väl aldrig att jag av alla skulle ha tålamodet eller att jag ens skulle tycka att det var kul att virka igen, men det gör jag!! Är det nu man får tant-stämpeln eller är jag inte ensam? Snälla.. säg att jag inte är det ;-)

A och B-människor

Läste i Aftonbladet här om dagen att forskarna kallar de som är morgontrötta för B- människor och de som går upp tidigt för A-människor?! Vad är det som är konkret med detta påstående? Det skulle jag i alla fall vilja veta. Vilka har varit med i den här undersökningen egentligen? Och vad (varför) är syftet att sätta kategorin A respektive B på en människa? Är vi inte alla lika mycket värda? Har inte media annat att skriva om? Jag känner knappt någon som säger: "Gu vad pigg jag var i morse klockan sex". Om det nu skulle vara så som forskarna säger, påstår jag att jag nog ibland är en Ö-människa...

Detta hittade jag på en blogg som jag bara måste dela med mig av:
http://www.lugnochfin.se/2012/02/b-manniska-och-stolt.html?showComment=1329826911137#c2282627582639804392

Det jag ville få ut av detta inlägg var att jag funderar på vilka som ingått i denna undersökning och varför man måste kalla det A och B-människor? Det har upprört många trots att inte artikeln i sig är "dum" på något sätt. Jag vill absolut inte göra något påhopp på den person som skrivit den, men jag personligen är inte "för" att skriva A och B-människor då det redan (tyvärr) har en negativ klang i samhället.

/Mia

Givande samtal och planering för framtiden

I dag fick jag ett samtal från en barndsomvän som alltid varit som en bror för mig och det känns riktigt bra i magen nu efteråt eftersom att vi inte hörts på ett tag. Hur man kan komma så nära en person som vi alltid varit är egentligen helt osannolikt och samtidigt fantastiskt, och i så många år! Jag inser nu hur mycket som jag faktiskt saknat kontakten med honom, hur viktig EN person kan vara i ens liv, konstigt det där!

I morse fick jag ett sms angående ett lägenhetsbyte. Jag ska dit på visning i veckan så det känns riktigt bra. Har även ett till byte som är riktigt intressant. Jag har nämligen insett att jag först och främst måste ordna upp mitt liv här innan jag tänker på något annat. En billigare hyra är vad jag behöver NU! Sen kanske ett nytt jobb med bättre betalt. Leva här och nu för att sedan se vad framtiden kan erbjuda. Även om det är riktigt jobbigt ibland (mycket pga min hälsa) så är jag ändå på väg mot att må bättre, det känner jag! Ja.. eller nerverna har jag ju ont i men hoppas ju på ett under där att man ska hitta något och så länge allt annat är i harmoni så kan man ta smärta bättre. Och det är först när man mår bra som man även tar de bästa besluten...

Kram Mia

EMG-undersökning & fredagsmys

I dag har det varit en bättre dag, i alla fall i sinnet. Att gråta är verkligen underskattat. Man mår så mycket bättre efteråt. Mina nerver har dock mått sämre..

I går var jag på nervkoll, en så kallad EMG-undersökning. Det gjorde dem för att mäta kroppens nerver och se hur mina muskler fungerar. Jag som har superhög smärttröskel (vilket ofta är till min nackdel) skrek rakt ut två gånger. Tänk er själv att få in elstötar i redan onda nerver. Hua!! Men nu är det över och skönt är väl det. Nu får man bara hoppas att det ska ge något bra av undersökningen också.

I kväll är det bara jag och Ida hemma. Vi har ätit tacos och tänt hela lägenheten med doftljus, så nu myser vi i soffan tillsammans. Det finns inga bättre stunder än just sådana här, då jag får ha henne hemma och i mina armar. Hon har blivit så förkyld lillgumman, så i helgen ska jag ta hand om henne lite extra. I kväll frågade hon mig:  "Mamma, mår du bra idag?"  Lillhjärtat såg när jag var ledsen i går och hon har ett så stort hjärta för att vara så liten, det har hon alltid haft!
Tack för alla fina kommentarer som ni jämt ger mig, de värmer och tas in i hjärtat!
Ha en toppenkväll alla fina!

Kram Mia

Känslorna tar över och jag bara gråter!

I kväll har mamma åkt hem och jag bara gråter. Det tar inte stopp. Mitt hjärta vill tillbaka till mina rötter, till min familj. Jag är trött på att vara en liten varelse som inte många känner till. Jag är trött på att inte känna mig hemma. Jag vill "hem" och det gör så in i h-vete ont inuti mig! När jag tänker efter så har jag nog alltid velat det, men jag har trängt undan dem känslorna för att orka, för att övertyga mig själv om att jag valt rätt att jag en gång flyttat.

Jag önskar att det vore lätt, att jag kunde göra som jag vill. Men jag har en till att tänka på, eller två... min dotter och hennes pappa. Min dotter säger att hon är på om vi flyttar, så länge hon får träffa sin pappa minst en gång i månaden. Jag skulle  i så fall göra ALLT för att det skulle ske. Och då menar jag allt! Samtidigt så vet jag att han nog inte skulle släppa henne utan motstånd, så det bästa vore kanske att vänta tills hon är 12 och får bestämma själv?!

Jag vill kunna njuta av livet till fullo, inte ha det som det är just nu. Jag jobbar, kommer hem, kan oftast inte åka hem till någon på vardagarna för att det är för långt avstånd till mina vänner. Man kan helt enkelt inte umgås särskilt mycket på grund av ett avstånd (!)
Jag kan inte ge min dotter det jag fick som barn, inte så länge mina känslor vill någon annanstans. För så länge som det är så, så är jag ju inte heller mig själv helt till fullo, plus att jag inte heller känner mig hemma här, jag känner inte heller "ro" eller "trygghet" som jag gör där uppe.

Jag älskar att ha nära och kära omkring mig. Min släkt och familj och mina vänner har alltid varit viktigast för mig. Umgänge överhuvudtaget. Och att få ha ett eget sovrum är numera lyx för mig, hur normalt är det egentligen? Inte i min värld, inte där jag vuxit upp.

Jag är ledsen att jag är lite "bitter" i mitt inlägg ikväll, men känslorna är så starka att jag inte längre orkar kämpa emot. Stockholm är en underbar stad på många sätt. Men just nu, känner jag bara att jag vill härifrån, helst nu, helst igår...

Jag skriver imorgon om besöket hos doktorn i dag, just nu känns det mindre smärtsamt av någon anledning.

Kram Mia

Neurologbesök och fina presenter

En doktor ringde mig i dag på jobbet från neurologkliniken på Huddinge Sjukhus och frågade om jag ville komma i morgon och göra min nervundersökning då de fått ett återbud. Jag sa givetvis ja då jag vill få en diagnos snarast möjligt. Jag frågade vad dem skulle göra och hon sa "undersöka nerver och muskler". Jag hoppas verkligen att de ska hitta något, men jag tror inte det. Jag har ingen tro längre till sjukvården och det är tragiskt tycker jag. Tankar som snurrar runt i mitt huvud är att jag kommer få gå omkring så här tills jag inte kan gå längre, eller inte kan skriva längre, att de kanske DÅ hittar något till slut. Jag är också lite rädd eftersom att tiden går och skadade nerver är något som är svårt att få tillbaka till det dem en gång var, så jag vill inte gå så här länge till :(

I går när jag kom hem så hade mamma lagat en god laxmiddag, Ida hade gjort jättefina saker till mig i skolan och A hade skickat så fina blommor med ett fint kort. Jag blev väldigt rörd måste jag säga av alltihop och det är så skönt när mamma är här. I morgon åker hon hem och det kommer kännas i hjärtat, det är så otroligt jobbigt varje gång! Jag har alltid varit en riktig mammagris så det är inte roligt eller skönt någonstans att hon bor 100 mil ifrån oss. Många kan tro att det blir lättare med tiden, men både jag och mamma tycker tvärtom. Jag antar att vi är less efter 12 år att inte få vara så nära som vi vill. Men men, så är det, just nu i alla fall.

Hoppas ni hade en underbar dag i går och fick känna kärlek från era nära och kära ni också :)

Kram Mia

Väntar blombud

De ringde nyss från en blomsterbutik och sa att jag väntar blombud. Jag misstänker att det är A ;)
Det som är lite strange är ju att HAN faktiskt fyller år i dag så det borde kanske varit JAG som borde ha skickat blommor till honom, och dessutom dubbelt upp! Skäms på mig! ;)

MEN, han kommer snart hit, den 24-26 så då får jag väl hitta på något då istället.

Hoppas ni alla får en underbar alla- hjärtans- dag! Själv ska jag "fira", i alla fall mysa till det med mamma och dottern. Jag måste hinna köpa något till dem innan jag åker hem från jobbet. Har ni några förslag?

Kram Mia

Känslor & Tankar- just nu

• Jag känner en längtan till Norr och känslan av att "höra hemma" någonstans.
• Jag saknar A då det är oerhört länge sedan vi sågs, vi har helt enkelt inte kunnat.
• Med allt ansvar jag har och får på jobbet är det märkligt att jag, (ingen på jobbet) får löneökning i år.
• Pengar.. Vem älskar inte att ha pengar? Jag är duktig trots min hyra på 8500:- och har sparat ihop en del så att jag faktiskt (om jag tar mig i kragen), kan ta det där efterlängtade körkortet en gång för alla.
• Jag vill studera, jag älskar att sitta vid skolbänken. Som ensamstående är det dock rätt omöjligt, och särskilt nu med min hyra. Men jag ska, det ska jag minsann se till. Förr eller senare ;)
• Jag har så många fina vänner som alltid finns där och stöttar, dem är jag oerhört tacksam för. Det är när man har det kämpigt man ser vilka som står kvar. NI vet vilka ni är!
• Jag känner tacksamhet att jag kan jobba igen, men det är oerhört jobbigt att inte veta vad nervsmärtan beror på.
• Det är viktigt att ta hand om sin hälsa, har man inte den så har man inget. Det har jag verkligen fått insikt om förra (och det här) året. Glöm inte att träna och äta bra ni godingar där ute :)

Kram Mia

Underbar lördag

Mamma kom med tåget i fredags så nu ska jag njuta av dagarna hon är här.

Det började bra då vi (jag, dottern, mamma, dotterns farmor, dotterns famors syster och man) igår såg på Brolles Show här i Stockholm som jag fick i 30-års present av dotterns pappas släkt. Brolle kommer från Boden, där jag också kommer ifrån. Jag och Brolle gick i samma lekis och skola i många år, vi var till och med tillsammans några gånger ha ha ha, så det var riktigt kul att få se honom live och hur jordnära han fortfarande är. Det jag minns av honom var att han var busig, oerhört snäll och bra på sport. När han sjöng den här låten så fick jag tårar i ögonen då jag verkligen känner igen mig i texten.. Han sjöng den med sån inlevelse att man inte kunde annat än att bli berörd.

Tack Brolle för en grymt bra show!

Oslo by night och smärta

Jag har återigen haft en jättetrevlig kväll med mina kollegor och nu har jag duschat och lagt mig och imorgon åker jag hem. Man blir lätt bekväm med att äta ute och det är inga tråkiga restauranger som vi besökt precis ;) Det är faktiskt rätt så mysigt här i Oslo, se bara på bilden som jag tog igår :) Det jag inte gillar med staden är att det är svindyrt och att det är skumma människor ute på kvällen, alla kollegor varnar mig jämt för att gå själv och det känns inte särskilt tryggt då man går hem själv till hotellet :-/

Det jobbiga är att jag vaknade inatt av smärta i nerverna och ikväll är det fasen inte kul. Och kan ingen bara hitta va fasen det beror på?! Jag har nu ökat min nervmedicin till max så jag hoppas att jag får sova inatt. Jag orkar inte med att få fler toppar av smärta, jag har fått nog av det. Det är bara att hoppas på det bästa, att toppen är här bara för stunden denna gång.

Sov gå gott allihop! Jag ska svara på era kommentarer när jag kommer hem till Sverige igen.

Kram Mia

Checkat in - checkar ut :)

Checkade in på hotellet mitt i centrala Oslo för ett tag sedan. Det har varit en tuff dag och jag har precis insett att jag kommer att få enormt mycket ansvar. Jag ska dels godkänna/kontrollera säljarnas ordrar så att de stämmer och fakturera samtliga länder i Norden så jag kommer ha en hel del att göra snart. Utvecklingen av Back Office fortsätter... herregud vad det finns saker att ta tag i där innan vi släpper releasen och vi har inte mycket tid på oss jag och min kollega som gör detta tillsammans med mig. Ekonomichefen är på oss och vill heeelst ha det klart den här veckan :-/ ha ha ha!
Men, det är kul med ansvar så länge det inte blir FÖR mycket :)

Nä nu är det snart dags att gå på stan med mina två nya kollegor som också är här på utbildning. Det är alltid trevligt med nya ställen och äta ute, I just love it!

Kram Mia

Stress är bara förnamnet

Klockan är snart tolv och jag har precis lagt mig efter ännu en hektisk dag och jag ska upp halv sex imorgon för då åker jag till Oslo i tre dagar för utveckling av BackOffice, och även för att anta mig nya arbetsuppgifter. Det känns som att jag precis varit där trots att vi bara passerade Gardemoen på väg till kick-offen i Skeikampen där vi åkte skidor. Det var en väldigt lyckad kick- off måste jag säga med många skratt och gemenskap. Det bästa med rummen var att vi hade egen bastu :) Synd att tiden gick så fort så var man hemma igen..

På torsdag när jag kommer hem igen så är det bara att sätta igång och städa för mig, för då kommer min älskade mamma hit.

På lördag ska vi gå på Brolles nya show som jag fick i 30-års present av dotterns pappas familj för att sedan avsluta med middag, det ser jag verkligen framemot :)

Annars händer inte så mycket. Jag har varit dunderförkyld så jag har inte orkat eller känt för att blogga och nu så har visdomstanden börjat spöka också :( Hoppas den inte jävlas alltför mycket i Oslo så det blir svårt att koncentrera sig. Jaja, är det någon som är van vid smärta så är det jag ;)

Jag har funderingar på att flytta/sätta lösenord på bloggen då många kan ha hittat hit pga den nya tidslinjen på Facebook (då jag tidigare länkade hit därifrån), och då jag anser att det här är min dagbok så vill jag i alla fall ha lite koll på vem som läser den. Så maila mig gärna förslag på bra ställen att sätta bloggen på, kanske ska lämna blogger, vem vet..

Jaja, vi får se! Sov så gott!

Kram Mia