Nu är det snart dags att sova. Jag längtar tills imorgon, för då kommer Ida hem igen. Utan henne är jag halv! Ibland saknar jag henne så mycket att det gör ont, som i kväll. Jag brukar tänka på när hon blir stor och ska flytta från mig, haha. Låter kanske sjukt, men.... Jag försöker njuta av stunderna här och nu som jag får med henne, men de är inte så ofta som jag vill.
Det är inte lätt att vara separerad då man inte får vara så mycket med sitt barn som man från början hade tänkt, men samtidigt är jag glad att min dotter har två föräldrar som bryr sig och som vill dela på tiden då det om något ger henne trygghet. Som ensamstående förälder har det inte varit och är inte alltid lätt och det har fått mig med åren att inse vad som är viktigt på riktigt. Den där jackan i skyltfönstret man t ex trånat efter, den där resan man längtat efter, spelar i det stora hela inte så stor roll, för jag ser annat i livet än rent ytliga saker. Jag är oerhört lyckligt lottad som fick min dotter (mot alla odds dessutom, men det tar jag inte här och nu) och som verkligen fått mig att inse vad som är viktigt och vad meningen med livet är, nämligen: ovillkorslös kärlek!
tisdag 31 augusti 2010
Friskola?
Imorgon ska jag, Ida och Idas pappa och titta på en friskola i Hammarby Sjöstad. Det verkar väldigt annorlunda motför en kommunal skola. Just på den här skolan i Sjöstan har alla lärare engelska som modersmål och barnen går i samma klass fast de är i olika åldrar. Meningen med det ska tydligen vara att man ska se individen och inte stirra sig blind på åldern, att de barn som är före ska får ännu mer utmaningar och de som har lite svårt ska få hjälp av de större osv. Det ska bli intressant att se vad rektorn har att säga imorgon på mötet och även vad Ida tycker såklart. Det finns tydligen bara en kommunal skola i området (en till är dock planerad år 2012) och det är en enorm kö dit, så nu får vi lov att tänka om och ska jag vara ärlig så har vi alltid funderat på friskola, dock inne i stan, men jag antar att det är nästintill samma princip på alla friskolor? Är det någon som har erfarenhet av friskola eller till och med kanske både och? Tacksam för kommentarer!
måndag 30 augusti 2010
"Kan själv"
Jag har insett att jag inte kommer att klara av att packa allting själv, jag har ingen ledig tid och jag har dottern större delen av tiden. Som tur är har man fina vänner som ställer upp. Ullis har erbjudit sig att komma till mig i helgen och Pia också, det betyder mycket kan jag säga. Stoffe och jag hann i alla fall med att rensa köket i lördags, två svarta sopsäckar blev det att kasta. Vad har man för onödiga saker egentligen?! Efter rensningen gick vi ut på Riche och sen Hells. Det var sjukt mycket folk och till slut så gick det inte att gå där inne, gick inte att röra sig och alla trampade mig på fötterna med sina sylvassa klackar så jag nästan grät av smärta. I sådana lägen så är det inget roligt att stanna så jag gick...
Jag sa tidigare till mamma då hon erbjöd sig att komma ner, att det inte behövdes då jag tycker att det är onödigt att hon ska behöva ta semester för en flytt, men då vi pratade igår så sa jag att det nog var ett måste. "Jag tar med mig moster också", sa hon och jag kunde äntligen pusta ut lite. Har jag inte världens bästa mamma så säg :-)
Idag har jag skrivit kontrakt på den nya lägenheten, så i dagsläget har jag två kontrakt och dessutom i Stockholm hehe. Ska njuta lite av känslan innan jag "bara" har ett ;-)
Var och kollade lite på Mio efter kontraktskrivningen, det finns såå mycket som jag behöver köpa då vardagsrummet är mycket större i den andra lägenheten, men man får köpa lite saker då och då. Min prio efter flytten är att försöka få en billig resa till varmare breddgrader, det förtjänar f_n jag och Ida. Jag, för att jag jobbat hela sommaren och Ida för att hon kommer vara med om ett skolbyte, som inte är det allra lättaste. Hon är glad för att hon ska få vara med sin pappa igen varannan vecka, men är såklart också ledsen över att behöva byta skola och det gör riktigt ont i mitt hjärta att se. Men.. jag och Idas pappa som är vuxna vet vad som är bäst för henne i längden, och det är så jag får tänka.
Nu ska jag bara fixa flytthjälp också. Usch, vad jag hatar att be om hjälp. Jag vet inte varför, men jag antar att det bara är för att jag är van att klara mig själv. Jag kommer ihåg då jag träffade exet innan O och han erbjöd sig att bära matkassen. Bara en sån sak var jobbigt för mig. "Jag klarar det", var mitt svar och jag insåg lika snabbt hur fånigt det lät och till slut fick han faktiskt bära kassen. Sedan dess så får mina killkompisar mer än gärna bära åt mig ;-) Man lär sig hela tiden och att inte be om hjälp i nödsituationer är bara dumt. Man kan faktiskt inte sitta och vänta på att vännerna ringer på dörren och säger: "Hej, behöver du hjälp?" Man måste själv våga fråga.
Nä nu ska jag försöka laga lite mat och sedan är det en nog en tidig kväll som gäller om det inte blir filmen Seven på kanal 9.
Ps) Saknar ihjäl mig efter dig Ida! Ds)
Jag sa tidigare till mamma då hon erbjöd sig att komma ner, att det inte behövdes då jag tycker att det är onödigt att hon ska behöva ta semester för en flytt, men då vi pratade igår så sa jag att det nog var ett måste. "Jag tar med mig moster också", sa hon och jag kunde äntligen pusta ut lite. Har jag inte världens bästa mamma så säg :-)
Idag har jag skrivit kontrakt på den nya lägenheten, så i dagsläget har jag två kontrakt och dessutom i Stockholm hehe. Ska njuta lite av känslan innan jag "bara" har ett ;-)
Var och kollade lite på Mio efter kontraktskrivningen, det finns såå mycket som jag behöver köpa då vardagsrummet är mycket större i den andra lägenheten, men man får köpa lite saker då och då. Min prio efter flytten är att försöka få en billig resa till varmare breddgrader, det förtjänar f_n jag och Ida. Jag, för att jag jobbat hela sommaren och Ida för att hon kommer vara med om ett skolbyte, som inte är det allra lättaste. Hon är glad för att hon ska få vara med sin pappa igen varannan vecka, men är såklart också ledsen över att behöva byta skola och det gör riktigt ont i mitt hjärta att se. Men.. jag och Idas pappa som är vuxna vet vad som är bäst för henne i längden, och det är så jag får tänka.
Nu ska jag bara fixa flytthjälp också. Usch, vad jag hatar att be om hjälp. Jag vet inte varför, men jag antar att det bara är för att jag är van att klara mig själv. Jag kommer ihåg då jag träffade exet innan O och han erbjöd sig att bära matkassen. Bara en sån sak var jobbigt för mig. "Jag klarar det", var mitt svar och jag insåg lika snabbt hur fånigt det lät och till slut fick han faktiskt bära kassen. Sedan dess så får mina killkompisar mer än gärna bära åt mig ;-) Man lär sig hela tiden och att inte be om hjälp i nödsituationer är bara dumt. Man kan faktiskt inte sitta och vänta på att vännerna ringer på dörren och säger: "Hej, behöver du hjälp?" Man måste själv våga fråga.
Nä nu ska jag försöka laga lite mat och sedan är det en nog en tidig kväll som gäller om det inte blir filmen Seven på kanal 9.
Ps) Saknar ihjäl mig efter dig Ida! Ds)
lördag 28 augusti 2010
På tiden
... med en liten update här, men jag säger bara: Tiiiiid!!! Var är duuu? Jag försöker att hinna med att blogga men det är inte min första prioritet just nu. Jag hinner inte med någonting känns det som och är det några som vet hur min tillvaro är just nu så är det mina vänner. En av dem gjorde min kväll igår (då jag bara var hemma och pustade ut efter ännu en tuff vecka), och messade följande: "Inte många som orkar köra på som du. Du är duktig på allt du tar för dig. Du är en bra mamma, vän, du tränar, är duktig på jobbet osv." Det var precis vad jag behövde höra just nu för att orka fortsätta i samma tempo ett tag till.
Jag bara längtar tills jag flyttat in i nya lägenheten och jag slipper fixa inför flytten, tills jag hittat en bra skola till dottern, då jag rensat bland alla mina tusentals saker osv, och detta ska ordnas på mindre än 2 veckor! Inget avtal är påskrivet ännu då hon som handhåller ärendet blev sjuk i fredags så inte förrän nästa vecka står min signatur på pappret, innan dess känns det lite konstigt att börja packa trots att vi fått ett ja och alla är jättepå. Det känns som att inget kan gå fel nu faktiskt. Då man redan har mycket så brukar allt komma på en gång och så är det verkligen nu också, det är massor på jobbet och ytterligare 2 nya program som jag ska lära mig. Men av erfarenhet så vet jag att jag klarar det, det gör jag alltid!
I går kväll var jag som sagt bara hemma och slappade och det slog mig hur enormt less jag är på alla dessa TVprogram om fruar. Räcker det inte nu? Svenska Hollywoodfruar, danska Hollywoodfruar, norska Hollywoodfruar och nu även skånska fruar?? Är det sådana här TV-program som min dotter ska växa upp med? Vad lär hon sig av det? Just det.. ingenting! Jag efterlyser program där det VERKLIGA livet existerar, där man får kämpa för det man vill ha och man inte får allt serverat på ett fat för att man ser bra ut! Jag är trött på en massa wannabe program med trasiga människor utan självkänsla. Usch! Så ja.. nu har jag fått avreagerat mig lite ;-)
I kväll kommer Stoffe och han ska hjälpa mig att rensa lite här hemma, tro mig, det behöver jag hjälp med! Jag har nog saker uppe i förrådet sedan jag var 18 år :-/
Jag är bra på att städa upp på ytan, men där det inte syns, det får alltid vänta, men nu är det dags att kasta minst hälften av hemmet ha ha ha. Jag har köpt hem vin till mig och Stoffe så att rensningen/packningen ska bli liite roligare, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda, man vet aldrig.
Jag bara längtar tills jag flyttat in i nya lägenheten och jag slipper fixa inför flytten, tills jag hittat en bra skola till dottern, då jag rensat bland alla mina tusentals saker osv, och detta ska ordnas på mindre än 2 veckor! Inget avtal är påskrivet ännu då hon som handhåller ärendet blev sjuk i fredags så inte förrän nästa vecka står min signatur på pappret, innan dess känns det lite konstigt att börja packa trots att vi fått ett ja och alla är jättepå. Det känns som att inget kan gå fel nu faktiskt. Då man redan har mycket så brukar allt komma på en gång och så är det verkligen nu också, det är massor på jobbet och ytterligare 2 nya program som jag ska lära mig. Men av erfarenhet så vet jag att jag klarar det, det gör jag alltid!
I går kväll var jag som sagt bara hemma och slappade och det slog mig hur enormt less jag är på alla dessa TVprogram om fruar. Räcker det inte nu? Svenska Hollywoodfruar, danska Hollywoodfruar, norska Hollywoodfruar och nu även skånska fruar?? Är det sådana här TV-program som min dotter ska växa upp med? Vad lär hon sig av det? Just det.. ingenting! Jag efterlyser program där det VERKLIGA livet existerar, där man får kämpa för det man vill ha och man inte får allt serverat på ett fat för att man ser bra ut! Jag är trött på en massa wannabe program med trasiga människor utan självkänsla. Usch! Så ja.. nu har jag fått avreagerat mig lite ;-)
I kväll kommer Stoffe och han ska hjälpa mig att rensa lite här hemma, tro mig, det behöver jag hjälp med! Jag har nog saker uppe i förrådet sedan jag var 18 år :-/
Jag är bra på att städa upp på ytan, men där det inte syns, det får alltid vänta, men nu är det dags att kasta minst hälften av hemmet ha ha ha. Jag har köpt hem vin till mig och Stoffe så att rensningen/packningen ska bli liite roligare, sen får vi se vad kvällen har att erbjuda, man vet aldrig.
Idag blev jag förresten fast anställd :-) !
Hoppas ni alla får en jättetrevlig helg!
Kram Mia
måndag 23 augusti 2010
Avlånga land
Ibland är det riktigt BLÄ att ha sin släkt 100 mil ifrån. Jag är van att klara mig själv sedan 18 års ålder, så inte för den delen, men just det där att bara kunna besöka sina föräldrar över en middag. Det skulle vara helt underbart. Den enkla vardagen som många tar förgivet är det som jag saknar allra mest i livet.
Igår kväll då mamma åkte hem grät både jag och Ida. Det är en sån jobbig känsla att sakna någon så mycket som man inte kan träffa. Nu vet jag att vi ses snart igen, men det är jobbigt ändå...
I lördags hade vi en jättemysig dag tillsammans. Vi åkte till Sommarkrysset på Gröna Lund och efteråt så åkte jag och Ida några karuseller. Jag älskar att se henne skina upp av lycka då vi gör något tillsammans, och att åka karuseller är bland det bästa som Ida vet.
Igår kväll då mamma åkte hem grät både jag och Ida. Det är en sån jobbig känsla att sakna någon så mycket som man inte kan träffa. Nu vet jag att vi ses snart igen, men det är jobbigt ändå...
I lördags hade vi en jättemysig dag tillsammans. Vi åkte till Sommarkrysset på Gröna Lund och efteråt så åkte jag och Ida några karuseller. Jag älskar att se henne skina upp av lycka då vi gör något tillsammans, och att åka karuseller är bland det bästa som Ida vet.
.jpg)
Nu på onsdag får jag slutgiltigt besked angående lägenheten och i så fall så skriver vi kontrakt på fredag :-) Kan inte riktigt fatta att det håller på att gå igenom, det som jag har längtat efter så mycket.
Nä, nu ska jag bege mig på 55 minuters bodypump. Jag har bokat in mig på 4 pass den här veckan än så länge, så jag är på G igen! Jag ska läsa ifatt era bloggar senare ikväll, vill veta allt...
:-)
lördag 21 augusti 2010
Norge, Ida och nytt på flyttfronten
Norge var roligt och lärorikt. Vi var ute och åt middag på onsdagkväll med några av norrmännen och drack några öl. Jag kan bara konstatera att alla mina kollegor är trevliga och sociala. Nu är det meningen att jag även ska ta hand om hemsidan och jobba med lite marknad vilket jag älskar :-) Jag vill inte komma ifrån min erfarenhet inom marknad och PR. Jag har egentligen aldrig velat jobba med ekonomi, men nu är det helt plöstligt mitt huvudområde. Så konstigt det kan bli hahaha. Jag är en person som älskar att utmanas och gillar att lära mig nya saker för det är då man utvecklas både på jobbet och som person, man ser att man klarar nästintill allt. På något sätt så är det alltid så att jag hamnar i den rollen och jag vet inte riktigt varför, men jag antar att det märks att jag är sån som person och att det därför sätts sådana uppgifter på mig.
Igår kväll fick jag äntligen hem Ida, soom jag längtat!!! Då jag kom hem efter jobbet hade mamma hämtat henne och jag fick en jättestor kram då jag kom innanför dörren. Den kärlek man får från sitt barn övervinner allt!
Nu har Ida åkt till sin pappa för att fira sin ena lillebror som fyller år och sedan ska jag och mamma möta henne inne vid Slussen för att sedan ev gå på Sommarkrysset och åka några karuseller på Grönan, allt är beroende på vädret.
Ikväll kommer Stoffe och hälsar på och så blir det kortspel som alltid då mamma är här. Imorgon åker hon hem och då kommer det verkligen att kännas. Även om man vill ha sin frihet så är det alltid mysigt att umgås med släkten.
Det ser förresten ljust ut vad gäller lägenheten i Hammarby Sjöstad. Jag pratade med min värd igår och vi alla är nu godkända, så det enda vi väntar på är officiellt ja och min värd skulle ringa mig i början av nästa vecka då han pratat med alla. I så fall så blir det flytt redan om 2 veckor :-)
Det känns superbra! Jag vill verkligen flytta nu. Det har varit en bra uppväxt här för Ida, men nu vill jag gå vidare och även känna att Ida har relativt nära till båda sina föräldrar. Uppdatering om hur det gått kommer senare, men som sagt: det ser ljust ut :-)
Ha en underbar kväll mina vänner!
Kram Mia
Igår kväll fick jag äntligen hem Ida, soom jag längtat!!! Då jag kom hem efter jobbet hade mamma hämtat henne och jag fick en jättestor kram då jag kom innanför dörren. Den kärlek man får från sitt barn övervinner allt!
Nu har Ida åkt till sin pappa för att fira sin ena lillebror som fyller år och sedan ska jag och mamma möta henne inne vid Slussen för att sedan ev gå på Sommarkrysset och åka några karuseller på Grönan, allt är beroende på vädret.
Ikväll kommer Stoffe och hälsar på och så blir det kortspel som alltid då mamma är här. Imorgon åker hon hem och då kommer det verkligen att kännas. Även om man vill ha sin frihet så är det alltid mysigt att umgås med släkten.
Det ser förresten ljust ut vad gäller lägenheten i Hammarby Sjöstad. Jag pratade med min värd igår och vi alla är nu godkända, så det enda vi väntar på är officiellt ja och min värd skulle ringa mig i början av nästa vecka då han pratat med alla. I så fall så blir det flytt redan om 2 veckor :-)
Det känns superbra! Jag vill verkligen flytta nu. Det har varit en bra uppväxt här för Ida, men nu vill jag gå vidare och även känna att Ida har relativt nära till båda sina föräldrar. Uppdatering om hur det gått kommer senare, men som sagt: det ser ljust ut :-)
Ha en underbar kväll mina vänner!
Kram Mia
måndag 16 augusti 2010
Inte lugnt någonstans
Lördagen blev en rolig 35-års fest hemma hos Ullis. Det tyckte vi allihopa. Hon hade gjort 3 st olika pajer och sallad och vi tjejer åt som om vi aldrig sett mat tidigare och sen blev det Sing Star, alltid skoj! Men... varför finns det ingen logik i det spelet att man måste kunna sjunga rent och i rätt tonläge? Jag vet..jag är en usel förlorare i allt jag tar för mig, men jag förstår fortfarande inte hur man kan vinna genom att bara mumla eller doa, det är ju ingen sport, eller?? Hellre i så fall vråla järnet tycker jag hahaha.
Efter några glas vin så åkte vi till ett pool-party i Äppelviken i ett hus som var supermysigt! Folk badade och de hade grillat innan vi kom. E-type var också där, ja allt ska man vara med om hahaha ;-)
Sedan åkte vi tjejer vidare till Hells Kitchen och svängde våra lurviga. Vi blev dock inte så sena då Ullis ordnat barnvakt och barnvakten mådde illa, så vi kom hem i skaplig tid.
Igår slappade jag precis hela dagen, underbart!!! Det var precis vad jag behövde. Det fick mig även att tänka, jag har ju inte direkt haft tid med det på senaste tiden som ni vet. Jag kom fram till vad jag saknar, vilka jag saknar och vad jag vill just nu. Efter alla tankar och funderingar somnade jag som en stock och det var ju tur det, för idag har det varit mycket på jobbet och vi har haft möten i stort sett hela dagen. Det är jätteroligt att så pass många är tillbaka efter semestern, det är alltid kul med action på kontoret och särskilt med så goa kollegor som jag har :-)
Imorgon ska jag träna 1 tim på lunchen, spinning och core. Nu är det slut på slappandet när jag äääntligen blivit frisk från förkylningen jag drogs med förra veckan och det känns härligt!
Från onsdag till torsdag åker jag till Norge inom jobbet. Jag är hemma på torsdag kväll igen och fredag kommer äntligen Ida hem från sin pappa. På lördag är det prat om att gå på Grönan på sista Sommarkrysset om det är okej väder så att säga. Ja ni ser.. Fröken Svenssons liv är inte lugnt.. inte någonstans ;-)
Kram
Mia
Fina födelsedagsbarnet
Efter några glas vin så åkte vi till ett pool-party i Äppelviken i ett hus som var supermysigt! Folk badade och de hade grillat innan vi kom. E-type var också där, ja allt ska man vara med om hahaha ;-)
Sedan åkte vi tjejer vidare till Hells Kitchen och svängde våra lurviga. Vi blev dock inte så sena då Ullis ordnat barnvakt och barnvakten mådde illa, så vi kom hem i skaplig tid.
Igår slappade jag precis hela dagen, underbart!!! Det var precis vad jag behövde. Det fick mig även att tänka, jag har ju inte direkt haft tid med det på senaste tiden som ni vet. Jag kom fram till vad jag saknar, vilka jag saknar och vad jag vill just nu. Efter alla tankar och funderingar somnade jag som en stock och det var ju tur det, för idag har det varit mycket på jobbet och vi har haft möten i stort sett hela dagen. Det är jätteroligt att så pass många är tillbaka efter semestern, det är alltid kul med action på kontoret och särskilt med så goa kollegor som jag har :-)
Imorgon ska jag träna 1 tim på lunchen, spinning och core. Nu är det slut på slappandet när jag äääntligen blivit frisk från förkylningen jag drogs med förra veckan och det känns härligt!
Från onsdag till torsdag åker jag till Norge inom jobbet. Jag är hemma på torsdag kväll igen och fredag kommer äntligen Ida hem från sin pappa. På lördag är det prat om att gå på Grönan på sista Sommarkrysset om det är okej väder så att säga. Ja ni ser.. Fröken Svenssons liv är inte lugnt.. inte någonstans ;-)
Kram
Mia
Fina födelsedagsbarnetlördag 14 augusti 2010
SMS
Visst är det "härligt" när man råkar skicka SMS till ett ex. som egentligen skulle till någon annan. Ibland är man allt bra dum som inte dubbelkollar innan man trycker på "skicka-knappen". Nu var det ingen stor grej, men det var ändå en varning om hur lätt det är att råka göra det. Jag har bara skrattat åt det idag då det var väldigt komiskt och han måste ha funderat varför jag skickade det, hahaha.
Nu ska jag strax ut och sola i det underbara vädret, man blir ju sååååååå lycklig och glad av solen att man glömmer allt annat :D
Ikväll är det födelsedagsfest för Ullis så efter sol och bad måste jag in till stan och köpa något till henne. Grattis världens goaste Ullis!!!
Kram Mia
Nu ska jag strax ut och sola i det underbara vädret, man blir ju sååååååå lycklig och glad av solen att man glömmer allt annat :D
Ikväll är det födelsedagsfest för Ullis så efter sol och bad måste jag in till stan och köpa något till henne. Grattis världens goaste Ullis!!!
Kram Mia
fredag 13 augusti 2010
Restaurang Göteborg
Mamma har åkt till Blekinge och mött upp en väninna. De ska gå på jazzfestivalen. Jag är glad för hennes skull och samtidigt kan det vara skönt för mig också att få vara själv några dagar. Hon kommer tillbaka på torsdag så då får vi två dagar till ihop innan hennes semester är slut. Det är märkligt hur man har behov av ensamhet och ändå saknar henne då hon åkt. Man är allt bra underlig...
Ikväll blir det middag på restaurang Göteborg i Hammarby Sjöstad. Det ska verkligen bli gott och mysigt! Nu ska jag gå från jobbet och sen ska jag avnjuta en öl i solen till att börja med. Njut av solen mina vänner så höres vi säkert imorgon.
Kram
Mia
Ikväll blir det middag på restaurang Göteborg i Hammarby Sjöstad. Det ska verkligen bli gott och mysigt! Nu ska jag gå från jobbet och sen ska jag avnjuta en öl i solen till att börja med. Njut av solen mina vänner så höres vi säkert imorgon.
Kram
Mia
torsdag 12 augusti 2010
Något att tänka på
På vägen hem från Malmö i kön på väg in i planet så stod det 2 kvinnor bakom mig och pratade om hurvida man kan lämna bort sitt barn eller inte. Den ena kvinnan sa något som jag funderade på i efterhand:
"Jag förstår inte hur man som mamma kan lämna sitt barn varannan vecka hos pappan. Jag skulle då aldrig klara av det. "
Min första tanke var:
"Är det du som ska klara av det eller är det barnet? Vad ger dig rätt att tro att du är viktigare än pappan? Är det dig barnet ska ta hänsyn till eller är det du som förälder som har ett ansvar att ge ditt barn vad det behöver oavsett vad du känner och vill?"
För mig är svaret enkelt:
Ett barn har lika rätt till båda sina föräldrar. Så länge barnet inte far illa och den ena föräldern av någon anledning har problem och inte orkar/kan ta hand om barnet så bör det ha bra kontakt med båda två. Sen finns det givetvis situationer som till exempel avstånd, att barnet inte vill vara hos den ena föräldern som man såklart måste ta hänsyn till. Jag tycker att grundsynen (bland mammor speciellt) är lite väl konstig ibland. Man äger inte sitt barn, man har de till låns som jag brukar säga och den viktigaste uppgiften är väl ändå att ge barnen trygghet och kärlek? Jag tror att ett barn blir tryggast av att känna att båda föräldrarna är engagerade. Och innebär det att du måste avstå 2 veckors umgänge i månaden med ditt barn, är det väl värt det?
Det är det iaf för mig...
"Jag förstår inte hur man som mamma kan lämna sitt barn varannan vecka hos pappan. Jag skulle då aldrig klara av det. "
Min första tanke var:
"Är det du som ska klara av det eller är det barnet? Vad ger dig rätt att tro att du är viktigare än pappan? Är det dig barnet ska ta hänsyn till eller är det du som förälder som har ett ansvar att ge ditt barn vad det behöver oavsett vad du känner och vill?"
För mig är svaret enkelt:
Ett barn har lika rätt till båda sina föräldrar. Så länge barnet inte far illa och den ena föräldern av någon anledning har problem och inte orkar/kan ta hand om barnet så bör det ha bra kontakt med båda två. Sen finns det givetvis situationer som till exempel avstånd, att barnet inte vill vara hos den ena föräldern som man såklart måste ta hänsyn till. Jag tycker att grundsynen (bland mammor speciellt) är lite väl konstig ibland. Man äger inte sitt barn, man har de till låns som jag brukar säga och den viktigaste uppgiften är väl ändå att ge barnen trygghet och kärlek? Jag tror att ett barn blir tryggast av att känna att båda föräldrarna är engagerade. Och innebär det att du måste avstå 2 veckors umgänge i månaden med ditt barn, är det väl värt det?
Det är det iaf för mig...
onsdag 11 augusti 2010
Han kom och han gick lika fort
Idag fyller ett ex till mig år. Exet innan O. Han var den första efter min dotters pappa som rev muren som jag byggt upp av rädsla för att bli sårad. Han gjorde så att jag tillät mig att älska igen. Jag kunde för första gången på 4 år säga till någon annan förutom min dotter att jag älskade. Jag kommer så väl ihåg första gången då jag sa det: jag grät, men av lättnad. Han väntade ut mig och tillät mig att ta tid på mig och jag hade en enorm respekt för honom pga det. Jag var överlycklig och mitt liv var perfekt. Jag såg oss två tillsammans för alltid, det fanns inga tvivel alls. Vi hade precis kollat på hund, pratat om att flytta ihop, han ville till och med gifta sig.
En helg då vi hade varit på hans landställe så blev han helt plötsligt annorlunda. Jag förstod aldrig varför, han sa att det berodde på jobbet, jag lyssnade och stöttade, sa att han inte ens behövde prata med mig bara han inte stängde mig ute som han hade börjat göra. Jag sa att hans problem var våra problem. Sen gick det 3 dagar då jag inte hörde av honom alls. Jag messade och ringde, men fick inget svar och jag var jätteorolig. Det slutade med att jag kom på honom med en annan. Jag fattade ingenting! Var allt en lögn? Hade jag inte fattat bättre? Jag ville ha en förklaring, men fick aldrig en, inte ens det fick jag. Vi jobbade ihop och jag var tvungen att se honom varje dag, men jag vägrade att sjukskriva mig, jag fungerar inte så. Jag är för stolt och för pliktrogen. En dag satt jag och grät och han bara gick förbi mig. Det var som att jag aldrig hade funnits i hans liv.
Idag är vi "vänner" och har varandra på FB. Han har ny och jag är glad för hans skull och hoppas att det håller. Jag har gått vidare för längesen och jag har till och med önskat honom en trevlig födelsedag. Varför? Jo, för det är sån jag är. Jag vill alltid visa att jag är bättre och jag är inte den som är bitter, jag förlåter, det mår man alltid bäst av själv. Jag har oerhört svårt för att avsky och hata. Och någonstans är det han som borde vara ledsen, inte jag.. jag skulle ha gjort allt för honom och aldrig tittat åt någon annan, men det sparar jag till någon som verkligen förtjänar det...
En helg då vi hade varit på hans landställe så blev han helt plötsligt annorlunda. Jag förstod aldrig varför, han sa att det berodde på jobbet, jag lyssnade och stöttade, sa att han inte ens behövde prata med mig bara han inte stängde mig ute som han hade börjat göra. Jag sa att hans problem var våra problem. Sen gick det 3 dagar då jag inte hörde av honom alls. Jag messade och ringde, men fick inget svar och jag var jätteorolig. Det slutade med att jag kom på honom med en annan. Jag fattade ingenting! Var allt en lögn? Hade jag inte fattat bättre? Jag ville ha en förklaring, men fick aldrig en, inte ens det fick jag. Vi jobbade ihop och jag var tvungen att se honom varje dag, men jag vägrade att sjukskriva mig, jag fungerar inte så. Jag är för stolt och för pliktrogen. En dag satt jag och grät och han bara gick förbi mig. Det var som att jag aldrig hade funnits i hans liv.
Idag är vi "vänner" och har varandra på FB. Han har ny och jag är glad för hans skull och hoppas att det håller. Jag har gått vidare för längesen och jag har till och med önskat honom en trevlig födelsedag. Varför? Jo, för det är sån jag är. Jag vill alltid visa att jag är bättre och jag är inte den som är bitter, jag förlåter, det mår man alltid bäst av själv. Jag har oerhört svårt för att avsky och hata. Och någonstans är det han som borde vara ledsen, inte jag.. jag skulle ha gjort allt för honom och aldrig tittat åt någon annan, men det sparar jag till någon som verkligen förtjänar det...
tisdag 10 augusti 2010
Instängd i ett fängelse
Jag vet inte var jag ska börja och berätta om senaste tiden då jag verkligen har varit asdålig på att uppdatera här. Jag har bara inte känt för det och jag har haft så mycket annat på gång. Jag har varit på äventyr nästan varje dag känns det som och bara så sent som nu i helgen så var jag i Malmö och efter det; jobb på måndagen och sen direkt efter jobb till Mosebacke för att se bror spela. Visst, jag har valt det själv, men jag har haft hemmet fullt så har jag velat göra något så har jag fått dra hemifrån. Jag har bara haft 9 dagar semester totalt i sommar (dock roliga dagar) och det är inte mycket för att vara mig. Då min semester började med lite svalare väder för att övergå till spöregn, så bestämde jag mig för att jobba istället och spara in dagarna till hösten då jag vill åka bort med min dotter. Jag har dessutom bara förskottssemester att ta ut i år och de vill man ju inte slösa hur som helst.
Jag har inte haft en enda dag för mig själv i sommar då min släkt har varit/är hos mig och nu känner jag verkligen en känsla av att jag är instängd i ett fängelse då jag inte får min frihet som jag är van vid. Jag kan inte ta hem någon och bara umgås utan måste dra iväg i så fall. Visst kan jag, men det är ju knappast samma sak. Ikväll måste jag ta upp det med mamma och det känns jobbigt. Hon kommer nog att förstå men vem vet om hon blir stött? Jaja, jag måste i alla fall lyssna på vad jag känner och vill då det är mitt hem. Idas skola börjar snart och jag önskar bara få någon dag själv innan stressen sätter igång igen. Jag har inte heller direkt vilat på mina 9 dagars semester då pappa var här hälften av de dagarna och gick upp kl 5 varje morgon och kokade kaffe. Nä, nästa år blir det jag som åker bort och flyr hemmet.
Nästa inlägg kanske jag visar några sommarbilder, men idag är det inte läge, för idag känner jag att jag bara vill åka till en stuga uti skogen helt själv, tända en brasa och dricka en kopp te.
Kram!
En "instängd" Mia
torsdag 5 augusti 2010
Tack för alla kommentarer!!!
Jag kommer inte att låsa bloggen just nu då jag har bestämt mig för att några få, helt ointressanta, obetydande personer inte ska få påverka mig. Jag har efter mitt senaste inlägg funderat på hur jag ska göra. Jag kommer som sagt att anmäla dessa personer om det händer igen, svårare än så är det inte. De vill inte erkänna men jag har redan bevis så svårt är det inte att sätta dit dem och det räcker med en till kommentar så gör jag det också. Jag tar inte åt mig, men såklart så påverkas man av det och jag har annat att lägga min energi på än idioter. Och då det börjar likna trakasserier, då har jag noll tolerans! Det är aldrig okej!
Jag uppskattar alla ni andra och era kommentarer och min blogg är som sagt till för att jag ska kunna skriva av mig om vad jag vill och har jag nu så intressant liv som de vill vara delaktig i, så var så god, men läs i så fall och lämna mig sen ifred! Det finns en gräns för hur man kan bete sig och har "ni" någon som helst vett, så börja lev ert eget liv och sluta kommentera mitt. Jag skriver inget om er (förutom då ni helt plötsligt skickar kommentarer som inte ens har med mina inlägg att göra, utan då ni bara vill framföra era åsikter om mig som person) och då borde ni göra detsamma, det tillhör det vuxna livet och framför allt mognad!
Jag skriver för er som betyder något och som är intresserad av mitt liv då det går både framåt och då det är svårt, men som inte gottar sig i svåra tider utan som blir glad då jag är glad.
Tack för att ni finns och orkar engagera er.
Kram!
Mia
Jag uppskattar alla ni andra och era kommentarer och min blogg är som sagt till för att jag ska kunna skriva av mig om vad jag vill och har jag nu så intressant liv som de vill vara delaktig i, så var så god, men läs i så fall och lämna mig sen ifred! Det finns en gräns för hur man kan bete sig och har "ni" någon som helst vett, så börja lev ert eget liv och sluta kommentera mitt. Jag skriver inget om er (förutom då ni helt plötsligt skickar kommentarer som inte ens har med mina inlägg att göra, utan då ni bara vill framföra era åsikter om mig som person) och då borde ni göra detsamma, det tillhör det vuxna livet och framför allt mognad!
Jag skriver för er som betyder något och som är intresserad av mitt liv då det går både framåt och då det är svårt, men som inte gottar sig i svåra tider utan som blir glad då jag är glad.
Tack för att ni finns och orkar engagera er.
Kram!
Mia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)