BBQ

Hej fina bloggisar!

Dagen har varit helt underbar i härligt sällskap. Solen stekte verkligen på idag och jag kunde känna genom kroppen hur mycket som jag saknat solen, hur mycket den piggar upp en och gör en glad. Rätt magiskt faktiskt vad vädret kan göra med en, eller hur?

Vi var några vänner (jag, Pia och Pekka, Ullis med barn och Maarit) som var bjudna till Heidi på BBQ vid tvåtiden idag och det enda man skulle ta med sig var det man skulle grilla, så tilltuggen stod Heidi för. Hon hade även gjort en supergod kladdkaka med grädde och äkta svenska jordgubbar som det bara inte gick att motstå.

Jag har lite ont i halsen och har inte känt mig så jättekry sedan helgen så jag drack inget vin utan hade med mig coca cola. Jag vill inte bli sjuk nu när jag äntligen ska få träffa A igen på torsdagkväll. Åh, vad jag längtar tills jag får vara i hans armar igen!!

Nedan är några bilder från dagen.

Tack Hedda för fantastisk mat och service, som alltid :-)

Kram Mia

Mysig middag

Stoffe och jag har precis ätit en god middag och suttit och småpratat. Ikväll, eller hela helgen faktiskt, ska jag bara ta det lugnt och kurera mig då jag inte är kry någonstans. Det är så skönt att man har vänner att prata med när man är lite nere, det muntrar upp när man inte är riktigt på banan själv. Att bara ha någon som lyssnar hjälper en hel del. Vad vore livet utan vänner, kärlek och omtanke?!

Nu ska vi slå på en film och bara mysa och njuta att helgen äntligen är här igen!

Kram Mia

Snart blir det fest

Då var det snart dags att fira påsken med lite fest hos en vän hemma i Boden. Vi ska träffas upp vid 17 för middag och mingel för att sedan låta påsken göra sig "hörd" Tiden räcker knappt till, men ikväll ska jag träffa mina vänner för lite party. Vi ska vara hemma hos en vän till A. Festen är egentligen inte det som är det mest intressanta, utan att få träffa vänner som jag har växt upp med är så efterlängtat. Jag tror att denna kväll kommer att bli magisk! Inte för att påsken är här, men för att jag får så fina minnen från den uppväxt som jag har upplevt i Norrbotten.
Jag pratade precis med Stoffe som sa att ställningarna hemma i Hammarby Sjöstad var bra. Lugnet är alltså på sin plats, och ikväll ska jag fira att jag faktiskt är ledig!

Jag önskar er alla en trevlig påsk!
kram till er från Mia

Lång AW och så var man singel igen

I går var det riktigt skojigt att gå ut och ta en AW. Jag behövde det då jag var rätt nere då jag i går blev singel, igen. Tänker med respekt för A inte gå in på varför men kan säga kort och gott att det är för jobbigt med ett 100-mils distansförhållande och utan en framtidsplan så går det helt enkelt inte.

Min ena moster är här hos mig i en vecka nu så det känns extra bra att ha någon här när man kommer hem ifrån jobbet så man slipper tänka alltför mycket. Ida åker även iväg till Sälen igen i 1 vecka så det hade blivit oerhört tomt annars. Det blir till att bita ihop och vara stark, men det klarar jag. Jag har ju världens bästa familj och vänner som stöttar, lyssnar och finns där för mig. Utan dem vore livet oerhört tomt!

Tack för rolig kväll Stoffe!

Vänner

Bilderna från igår talar sitt eget språk tycker jag. Jag ser lycklig ut och det är jag! Jag är lyckligt lottad för att ha fått så fina vänner i en stad som jag kom till för 12 år sedan utan att känna någon. De vänner jag har idag är ju dessutom vänner som jag faktiskt valt i vuxen ålder. Det finns liksom inte något "tvång" att umgås för att man känt varandra i flera år som med barndomsvänner. Därav inte sagt att man inte behöver sina barndomsvänner. Jag har flera som jag uppskattar och älskar, som känner mig utan och innan och det är svårt för "nya" vänner att veta hur man varit och utvecklats genom åren, vad man gått igenom då de inte sett det med egna ögon. Hur som, så älskar jag verkligen alla mina vänner som jag har idag.

 Man bör verkligen berätta det oftare för dem. Igår fick jag höra att jag är så snäll och att jag är omtyckt, sånt värmer verkligen i hjärtat! Så ta tag i telefonen idag vet ja och ring en vän och säg hur mycket du uppskattar personen i fråga, det ger mer än man tror :-)

Oseriösa byteskedjor & tjejkväll på Golden Hits

Jaha. Här sitter jag. I soffan med ett glas rött och ser The Voice, och jag som behöver städa inför en visning i morgon klockan 12. Nåja, jag får väl ta och gå upp tidigt i stället och tokstäda här i morgon förmiddag. Det är bra att det går framåt med några kedjor i alla fall med tanke på hur många som markerar intresse för min lägenhet för att sedan försvinna med sin närvaro. Jag menar, man kan väl i alla fall svara på ett sms eller mail om man likaväl har lagt upp de uppgifterna. Vad gör man annars där? Jag blir så trött på oseriösa byteskedjor, det verkar som att många är där bara för att titta vad de kan få.

I morgon ska jag i alla fall träffa tjejgänget och gå på Golden Hits. Vi har bokat bord med trerätters och ska vara där klockan sex. Riktigt skoj ska det bli.God mat och show; precis vad jag behöver :-) Det var så längesen jag var ute nu. Det värsta är ju bara dagen efter, men det är ju en sak man får ta nu när man blivit äldre, eller hur? ;-)

Ha en underbar fredagkväll nu!

Kram Mia

Tar mörkret kål på oss?

Jag har flera vänner som mår skit just nu (inklusive mig själv). Man ser inget ljus, bara att allt är tråkigt, jobbigt, man gråter och är allmänt nere och missnöjd.

Det är så uppenbart att det är just nu under vinterperioden som det här sker. Vad är det som gör det och varför måste det vara så? Är det mörkret som påverkar oss så pass mycket? Är det stressen och kraven? Eller kanske en kombination? Kanske borde vi alla försöka att åka på solsemseter i dessa mörka tider? Kanske det kunde hjälpa till lite?

Man får i alla fall försöka se till att boka upp saker som man kan se fram emot, se framåt, umgås med varandra och finnas där för varandra. Annars finns risken att vi är många som kryper in i vårat skal och inte kommer fram förrän till sommaren.. då tröttare än någonsin!

Vill bara skänka en tanke till alla mina vänner som har det tufft just nu! Jag försöker som er att se ljuset i den mörka tunneln, och tillsammans har vi större chans att lyckas!

Jag skickade nyss denna fina text till två av mina vänner för att muntra upp lite:

"När du känner dig ensam och tror att ingen bryr sig.. Läs då detta eftersom det är helt sant:
Varje kväll tänker någon på dig innan de somnar. Minst 15 människor i denna värld älskar dig.
Den enda anledningen till att någon någonsin skulle tycka illa om dig är för att de vill vara precis som du.
Det finns minst 2 personer i denna värld som skulle dö för dig. Du betyder allt för någon."

Röntgen nummer 2 på ingång

Är det inte typiskt? Min mens är ju inte normal som ni vet sedan tidigare (pga min hypofystumör som styr hormonerna), så senast jag hade mens var för 2 månader sen. Gissa vad jag känner kommer att komma nu?? A kommer i "perfect timing" med andra ord. Kan inte liksom nåååååågonting få flyta på? Nååååågon gång?? Som jag nämnt tidigare; en liten sak kan få min värld att rasera just nu då det är nog jobbigt!

Fick förresten ett brev i dag att jag ska på röntgen nummer 2, hjärnröntgen i januari. De ska kolla om tumören vuxit. Blir så där "glad" när man ser på pappret och inser att en 30-åring ska fan inte behöva ha det så här..!

Var glad och lycklig alla ni som har hälsan i behåll och gör allt, verkligen allt för att behålla den är mitt råd. Jag har haft hormonproblem och diverse cystor sedan jag var 14 år, opererat mig för det och åkt in på akuten många gånger pga det. Jag var en så kallad cystbildare. Jag var till och med känd vid namnet på akuten. Jag fick som 14-åring (!) beskedet att jag kanske aldrig kunde få barn.
Sen fick jag mot alla odds ett barn (min älskade gudagåva Ida) som läkarna inte trodde var riktigt möjligt och sen då man är gravid rasar ryggen ihop totalt och man blir sjukskriven i ett år. Efter det blir ryggen aldrig bra igen och det enda som hjälper är att träna och gå till kiropraktor, för att lindra.

Sen försöker man bygga upp musklerna, träna, tänka positivt så får man domen hypofystumör. Ja, och sen detta då... nerverna. Som inte någon vet vad det beror på. Jag är faktiskt förundrad över att jag inte blivit knäpp! Så de som säger, eller för den delen tänker att jag inte alltid är jämn i humöret och inte alltid är den där spralliga och glada (som jag markant är då jag mår bra kroppsligt), kan ju börja tänka djupare på varför. Är jag bara intressant när jag mår bra så är det ändå inte vänner jag har att göra med. Men... många förstår inte hur det är då dem inte varit där själv. Jag syftar inte på några speciella, men nog märker man vilka som tycker att man är/varit "jobbig" när man pratar om sina sjukdomar och vilka som faktiskt bryr sig med hjärtat. Jag menar inte att folk ska tycka synd om mig, absolut inte för jag fungerar inte så. Men jag önskar förståelse..

En av mina bästa vänner mår inte så bra just nu och har nästintill gått in i väggen. Jag tycker inte att hon är jobbig för det. Jag VILL lyssna, vara där, göra åtminstonde någonting i hennes liv bättre eller lättare. Det är dock inte lätt då man själv mår som man gör, men jag har i alla fall viljan!

Nu ska jag i alla fall tillbringa helgen med någon jag tycker mycket om, så det kommer nog muntra upp mig enormt. Det kommer få mig att inte ägna en tanke åt de andra "vännerna" som en gång var ens vänner i partylivet, då man var glad och rolig..

Kram Mia

Hemma efter en helfestlig helg uppe i norr

Allting gick emot mig först på fredagen. Jag missade nämligen planet! Det var kaos i Stockholmstrafiken och flygbussarna kunde inte lova hur lång tid det skulle ta att komma fram till Arlanda, så 100 kr fattigare hoppade jag av bussen efter att vi kört några meter och sprang till Arlanda Expresståget i stället. 260 kr kostade det och det var kaos även där. Det hade skett en olycka på spåret och evakuering skedde en bit framför oss. Klockan närmade sig fem och mitt flyg gick kvart i sex. 30 minuter innan måste man checka in så jag messade A att det inte såg så ljust ut. Folk fick panik och sprang ut till taxibilarna men ingen ville köra dem, just pga trafikkaoset, och 600 kr per skalle krävde dem om de alls skulle köra (utan garanti på att hinna fram i tid såklart).

Jag blev stressad och irriterad att inget bara kan flyta på i mitt liv, inte ens en resa jag sett fram emot så mycket, så det var inte en glad Mia som kom springades till incheckningen 10 minuter innan avgång i hopp om att få följa med planet. Men det var tvärstopp! Jag gick iväg till informationen och försökte att boka om biljetten men får beskedet att det inte går utan måste betala en ny biljett för 1200 kr! Som hittat veckan innan löning, men samtidigt tänker jag att den makt som jävlas med mig minsann inte ska få mig att inte åka, så jag bokade och fick komma med det senare planet. Jag ringer till A och jag är jätteless och arg på allt som går emot mig (mitt tålamod är generellt mindre just nu), och han är så coollugn så han tar snabbt ner mig på jorden igen:) På planet beställde jag en liten flaska vin för att lugna nerverna och försökte hamna i harmoni igen och jag lyckades!
När jag kommer ner för rulltrappan så står A där och tar emot mig. Jag möts av en lång kyss och en jättehård kram, och allt känns bara så bra igen. Alla bekymmer är som bortblåsta.

På fredagskvällen myste vi på hemma bara då jag var framme så sent och på lördagen hann vi med att träffa både A´s mamma och man och min mamma och barndomsvänner. Vi hann även med en fest inne i stan och där var även A´s ena bror. Jag skojade lite med A och sa att nu när vi ändå träffat hela släkten var det ju bara att gifta sig ha ha ha!

När jag kom hem i söndags så kändes det inte alls bra, jag ville inte hem. Det enda som jag längtade efter var att få träffa Ida. Jag saknar min barndomsstad och jag trodde aldrig, verkligen aldrig att jag skulle det. Inte på det här sättet! Och det var innan jag träffade A som jag började känna så, så det har inte med honom att göra. Jag vill ha min familj nära, mina barndomsvänner, kunna bo stort och fint billigt, njuta av vintern och snön, köra skoter, vara med vänner som känt mig sedan jag var liten, ha nära till alla och slippa åka i ca 40 minuter enkel väg för att hälsa på någon, att beöva planera in i kalendern när man ska ses. Jag vill ha de där spontana besöken bakom min dörr, jag älskar dem!

Jag kommer på mig själv med att tänka: "Vad har jag här som får mig att stanna?" Och det svar jag får av mig själv är: Ida! Jo, jag har mina underbara vänner som jag verkligen uppskattar och älskar och alltid kommer att ha kontakt med oavsett, men min själ säger verkligen något annat just nu. Vänner är vänner, och dem kan man alltid hälsa på, precis som jag gör med mina vänner i norr i dag. Jag är trött på att kämpa antar jag, jag vill leva det enkla livet igen och inte känna den här stressen och pressen att behöva tjäna bra med pengar för att kunna bo skapligt. Jag tror inte att de som är född i Stockholm blir lika påverkade av stressen som vi som är födda i ett lugnare tempo. De i sin tur blir ju stressade av lugnet i stället ;-) Men mest är det nog ensamheten jag känner att jag är trött på, för det är jag. Jag känner mig enormt ensammen här och jag tror att man genererellt gör det i en stor stad. I en stor stad är du ingen om du inte känner en massa folk och har din familj i närheten.

Ja, vi får se vart de här tankarna leder men jag kan säga att tankarna om en flytt finns där, och dem blir inte mindre...

Recension av Roxettekonserten, fredagsmys, saknad

Roxettekonserten i går var jättekul. Det var bra stämning och jag tycker att Marie gjorde det bra ändå med tanke på hennes historia och hur hon har mått. Visst man hörde att hon inte kom upp i de där högsta tonerna alltför ofta men hon är ju också äldre. Jag kände verkligen med henne och tänkte hur stark hon är som gör come back efter en hjärntumör. Hon ger de som blivit riktigt sjuka hopp!

De sjöng inte de där riktiga medryckande låtarna utan det blev många ballader. Jag saknade också min nya favoritlåt "Speak to me" som jag tycker är grym! Däremot så blev publiken verkligen på g när de sjöng "The look" och jag och Elli sjöng och visslade nog högst av alla ha ha!


I dag var det halvdag på jobbet men jag kom inte från jobbet förrän vid fyratiden. Jag känner mer och mer att jag vill göra något annat, plugga nåt kanske? Ska bara ta reda på vad först så får vi se om det går att lösa;-)

I kväll blir det lugnt och skönt i soffan själv framför Idol med ett glas rött. Jag saknar A rätt mycket nu men jag känner mig inte ensammen ikväll, jag vill faktiskt vara själv. A messade tidigare att det är alltför länge mellan gångerna vi ses, att 2 veckor är alltför länge. Men men, vad gör man? Med 100 mils avstånd så får man ta det man får. Jag brukar säga till honom att vi får vara glada att det inte är 1000 hihi!

Normalt sett så känner jag mig rätt ofta ensam i den här stan då inte Ida är här. Man jobbar, åker hem, lagar mat, ser TV och sen sover man. Det är inte alltför ofta som man träffar sina vänner egentligen. Och mina vänner är ju allt jag har här, förutom Ida då så klart.

Jag har vänner här som jag älskar men då Ida inte är hemma så är det inte alltför ofta som man har tid att ses och det är ju sådana avstånd att man gruvar sig för att ta sig någonstans. Men i kväll är det ingen sån dag, jag vill vara själv, och det är inte ofta! ;-)

Ha en underbar kväll mina sköna bönor! Nu är det som sagt snart Idol, vem hejar ni på?


Idolbilen stod utanför gymet i veckan. Det måste varit mig de letade efter ;)

Helgen

Hej kära läsare!


Grillkvällen hos Heidi i fredags var riktigt mysig. Vi var från början 5 stycken men sedan kom även Heidis grannar ner och gjorde oss besök. Det var mycket god mat och trevligt sällskap så det blev en riktigt lyckad kväll/natt. Det blev så sent att jag sov över hos Heidi då hon bor på andra sidan stan (som de flesta av mina tyvärr gör). Dagen efter var jag faktiskt riktigt bakis, så bakis har jag inte varit på länge och jag drack inte mer än vanligt men jag har inte ätit så bra sista dagarna så jag tror det var pga det.

På lördagen var jag bjuden ut till Bålsta klockan tre till Pias föräldrar på grillat men jag orkade helt enkelt inte. Jag blev hemma och såg film själv hela kvällen istället. Helt okej det med, men det är vid sådana tillfällen som jag verkar saknar Ida att mysa med. Som tur är så kommer hon hem imorgon lilla hjärtat!

I dag har jag städat då det varit mulet och så kom gulliga Ellie förbi på fika några timmar. Jag hade även tänkt att sola och springa men jag har inväntat min frisör som skulle kommit halv fyra som inte haft tid att komma än, så vi får om det blir av i dag.

En del har undrar lite över varför jag inte skriver något om min pojkvän men jag säger inte mer än att det just nu är struligt och vi får se vad som händer. Det vill jag hålla för mig själv, så nu vet ni det :)

Hoppas ni alla haft en underbar helg! Lägger in lite bilder från fredagen.

Kramar/Mia

Jag (ser ovanligt blek ut pga blixten) ;)

Mumma!

Pia

Ullis och söta Charlie =)

Se så fint Heidi gjorde :)

Värdinnan Heidi

Det vankas grillning i kväll

Det är fredag och det är sol! Med andra ord, det är helt underbart!!! Nu är det bara några fler plusgrader som saknas. Det ska iofs bli 19 grader i Stockholm i dag men man är ju bortskämd med betydligt varmare vid det här laget ;-)

Jag tycker i alla fall att man utnyttja de sista sommarkvällarna då det är sol och umgås ute med nära och kära, så det ska jag göra i kväll.Jag är nämligen bjuden till Heidi i Bromma på grillat så det ska bli riktigt trevlig då det var ett tag sedan vi sågs.

I dag har vi fått en ny koncern-VD som vi precis har haft möte med här på jobbet. Han verkar driven och bra och han vill satsa mycket på Marknadsföring (vilket jag alltid tycker att det är för lite av i svenska bolag), så det kanske kan bli något som jag får göra i den processen, det vore i alla fall kul om det blev så men det återstår att se..

Nä, nu är det dags för lunch snart och sen jobba de sista timmarna innan heeeeeelg!! :)

Kanske det blir korv vi grillar i kväll ha ha ha

IKEA

I dag (tisdag, skriver natten mot onsdag) har jag och Lina varit på IKEA och fixat lite möbler och dekoration till vårt nya konferensrummpå kontoret. Det är kul att få bestämma hur det ska ut så nu får vi bara hoppas på att det blir godkänt av resten av gänget ;-) Det är egentligen inte min barnvecka men Ida ville vara hos mig några extra dagar så då får hon såklart det, ingen är gladare än jag! Ida och Linas barn var också med i dag på IKEA. Vi lämnade in dem på lekstället och sedan shoppade vi loss. Efter 3 timmar hade jag så mycket vätska i fötterna (pga mina tillfälliga hormonrubbningar) att jag bara ville skrika rakt ut (ni som varit höggravid vet hur det känns), så nu är det skönt att det är över i alla fall.

Då skolan fortfarande inte har börjat och både jag och Lina måste jobba, så bestämde vi oss för att dem skulle sova hos oss och att barnen får leka själv i morgon då vi är på jobbet och att vi åker hem till lunch. Sen kan vi eventuellt fortsätta att jobba hemifrån efter det så det är ju perfekt... Kvällen hos oss blev iaf iktigt mysig med mycket tjejsnack, och barnen lekte bra på egen hand. Humöret har även varit bättre än i går så det har varit skönt..

I morgon ska jag fixa lite i hemmet, jag ska bland annat tvätta och sen skruva ihop de sista lådorna som jag har köpt till Idas rum och måla knivstället i vitt som allt annat i köket är. Det kommer bli så fint när allt är inhandlat och klart, men tyvärr får man ju ta en sak i taget så den där inflyttningsfesten som jag länge tänkt ha får nog vänta ytterligare ett tag. Men vad gör det, den som väntar på något gott :))

Nä, nu är det dags att sova känner jag. Snart faller ögonen igen. Sov gott!!

Kram Mia

Inom loppet av 24 timmar har:

Mitt första ex efter min dotters pappa hört av sig, det har tagit slut med hans tjej. Han har bett om ursäkt över att han tog bort mig på FB och undrar hur jag mår i dag. Vad vill han är min första tanke. Förhoppningsvis vänskap (?)!

Min ena killkompis har påtalat att han har mer intresse av mig än bara vänskap. Joooooobbigt tycker jag då jag verkligen inte kan tänka mig annat än vänskap vilket jag också har sagt. Om det funkar att umgås längre just nu vet jag inte.

"J" har hört av sig. Sagt att han saknar mig. Kändes ändå skönt att prata lite med honom, inga arga miner alls.

"Den nya bekantskapen" har hört av sig (tredje gången gillt) och visat intresse. Jag har däremot påtalat att jag inte är intresserad av ett sms-flirtande igen och att om han verkligen hade velat träffa mig då det bagav sig hade han gjort det. Jag kommer förmodligen inte få något svar tillbaka på det då han aldrig klarat av att jag konfronterat honom. Vem vet och vem bryr sig, han har fått sina chanser.

Suck säger jag bara.. Är det bara jag som tycker sånt här är jobbigt? Jag tycker helt ärligt inte att det är ett dugg kul med sån här uppmärksamhet, inte någonstans...

Besviken. Ovanligt va?

Man ska vara oerhört rädd om sina vänner och barndomsvänner. Vänner som vänner, men barndomsvännerna har känt en sen tidigt och de vet hur man funkar och de har även varit med och sett hur man förändrats med åren. Man har något speciellt med sina barndomsvänner, en speciell connection. De vet oftast hur man tänker, trodde jag i alla fall...

Alla förändras med åren men det gör ont i mig att se att några av mina närmsta barndomsvänner gjort handlingar den senaste tiden som gör att jag inte kan känna 100 procent tillit till dem längre. Det chockar mig hur människor verkligen kan förändras i den kategorin uppriktighet helt plötsligt efter att ha känt dem i halva mitt liv?! Och det chockar mig att se hur många som bara slår ifrån sig andras känslor. Det verkar vara så att man inte tar det där med riktig vänskap på allvar längre och inte inser vikten av total ärlighet. Det känns nästan lite märkligt att man litar mer på "nya" vänner som man fått senare i livet. Visst, jag kan förstå att man glider ifrån varandra osv men att svika ens förtroende är något helt annat, särkilt då man sett dem som en i familjen.

Jag är snart 30 år och jag vill inte ha vänner som jag kan lita på till 50 procent, inte ens 98 procent! Jag vill kunna lita på mina vänner till 100% annars får det faktiskt vara. Kan man inte vara ärlig mot mig och säga som det är så är det ingen relation jag vill ha i mitt liv. När jag vet sanningen utan att ha sagt den och får en lögn tillbaka, då svider det! Hade jag varit en person som själv ljög och struntade i andras känslor, skrek om någon sa något opassande, ja då hade jag kunnat förstå varför folk inte var uppriktiga.

Jag kan med stolthet gå från relationer då jag alltid är totalt uppriktig. Visst, det kanske inte heller alltid är det bästa och jag har mina brister som jag är medveten om, men jag har i alla fall mitt svart på vitt och folk vet vart de har mig och jag slipper gå omkring med dåligt samvete att jag kanske inte borde ha gjort eller inte sagt "så och så", men det gör inte att det gör mindre ont för det. Nästan tvärtom; då man känner att man varit så pass lojal (som jag alltid är) så blir man nog ännu mer besviken. Och det gör ont. Ont så in i h-vete...

Jag har bara en sak att säga till dem som inte kan vara uppriktig mot mig: Hitta likasinnade där tillit kanske inte är lika viktigt som det är för mig. Eller... stå för vad ni gör och vad ni tänker och våga ta en konflikt och inse att ni kanske hade fel...och varför inte ännu bättre; be om ursäkt?!
Ingen är felfri, men det är just vad man gör åt sina misstag som räknas. Gör man ingenting, jag varför ska man då umgås med såna vänner? Jag ser ingen anledning! En annan gång är det jag som har fel eller så har jag inte det, men jag skulle i alla fall ta åt mig att någon är besviken på mig, försöka förklara och vara uppriktig och undvika att samma sak hände igen. Att det ska vara så #"%%&//¤ svårt??

Umgänget är viktigare än man tror. Men att stå för den man är, är ännu viktigare!

I den lilla stad där jag växte upp var det mycket droger och bråk, som det brukar vara i de mindre städerna. Jag kom i kontakt med droger på så sätt att jag såg många av mina vänner som började med det och försvann från den "normala" bekantskapskretsen till och från, men jag älskade dem och brydde mig om dem ändå, fast på avstånd.

Jag är en person som inte dömer andra men samtidigt så har jag aldrig velat beblanda mig med drogpåverkade personer (tack vare mina föräldrars engagemang) och det visste (vet) mina vänner så de höll sig undan det (oftast i alla fall) och gjorde de inte det så märkte jag inget då de undanhöll det för mig. Men de visste som sagt min inställning och accepterade den också. Vi accepterade varandra.

När jag för ett tag sedan pratade med en barndomsvän som jag umgicks oerhört mycket med sa hon att jag betytt mycket under tonåren just för att jag fick inne henne på tankar att "det där" inte var bra, så de dagar som vi umgicks så höll hon sig ifrån det och det tackar hon mig för i dag. Det konstiga i det här är att jag själv uppfattade mig som gnällig och som "kärringen mot strömmen" och kände mig rätt ensam om att ha den negativa inställningen till droger. Jag sa alltid vad jag tyckte och gick min väg om vännerna började dra upp att de kanske skulle ta något. Det hände inte många gånger, jag tror faktiskt att jag kan räkna gångerna på en hand men det hade varit betydligt fler om jag hade haft en annan inställning till det, det är jag helt säker på.

Att på senare år få höra hur mycket man faktiskt betytt för andra och hur stark man varit gör att man blir riktigt rörd. Och när jag tänker tillbaka på det så nog fasiken var jag stark! Jag har aldrig testat och kommer aldrig heller att göra det och hur många kan säga det? Inte många jag känner i alla fall. Jag har sett sååå många som det gått riktigt illa för och många av de man umgicks med har dött och lämnat flera barn efter sig. Det är hemskt när jag tänker på det och ju mer jag tänker på det så ju mer ska jag kämpa för att min dotter ska få exakt samma inställning till droger som jag har...

Relationer och vad de kan ge oss

Ex är ju ex av en anledning men alla ger de med sig något i bagaget. Positivt som negativt. Många kan känna känslor som hat, avsky, illamående då de tänker på sina ex/före detta vänner, före detta chefer osv, men man glömmer ofta vad man fått med sig av det som varit, att se det ljusa.

Här är några av mina relationer och vad jag "lärt mig" av dessa personer/relationer:

Mitt senaste ex O: Han lärde mig verkligen att det lönar sig att visa känslor. Att om man inte gör det så riskerar man att den andra tröttnar och kanske går sin väg (som jag gjort med otroligt många tidigare). Det var tidigare enklare för mig att tänka att dem inte tyckte om mig för att de gått, jag tog inte direkt något ansvar i det själv och funderade inte ens på vad jag faktiskt gjort som att de kanske gick. Jag inser i dag att vissa kanske gick just för att de inte fick ett riktigt intresse tillbaka från min sida. Klart den andra tröttnar om den inte får något tillbaka. I dag vet jag bättre och visar verkligen då jag tycker om någon, för tycker någon om mig lika mycket så blir ju den personen bara glad. Blir den personen inte det? Ja då är man inte på samma nivå.

Min före detta chef: Han som psykade oss alla och var en riktig översittare. Ingen vågade säga vad de tyckte till honom men det gjorde jag. Jag vet mitt egenvärde och jag tar inte ren mobbing från någon mot någon! Jag stod upp för mina kollegor och för mig själv, något som jag i dag skulle göra om då det verkligen stärkte min självkänsla. Att stå upp för något som jag tror jag på: respekt till andra människor, oavsett vem det är.

Mitt ex "J" (många år sen): Tryckte ner på mig alla vis. Vi var som hund och katt. Han hade en underlig syn på kvinnor som jag alltid protesterade emot vilket ledde till många gräl och tårar. Relationen fick mig att inse att man inte bör stå ut år ut och år in och hoppas på en ändring om man inte ser en minsta tendens till att detta sker. Man kan aldrig ändra på en annan människa, bara på sig själv. Man ska inte ens vilja det, man ska älska de små bristerna också. Man ska träffa någon som lyfter fram ens bästa sidor, inte de sämsta, som vi gjorde!

Alla relationer, vänner som partner ger en något oavsett hur de slutar (om de slutar). Man får tänka på det i stället för att vara bitter och ledsen för att det blev som det faktiskt blev. Jag tror att alla relationer man möter har en mening, på ett eller annat sätt.

Att försöka att inte vara bitter och känna avsky ger dig så mycket mer:

Du skulle bli lyckligare. Om ilska och bitterhet finns inom dig, även om du inte tänker på det konstant, så flyter dessa känslor upp till ytan ibland. Och det gör dig olycklig. Det är destruktivt: din energi förstörs och du kan bli destruktiv mot andra. Att du är bitter och aggresiv kan påverka andra i din omgivning, även dem du älskar. Det är dem du älskar som kommer ta mest skada av din ilska, trots att din ilska inte är riktad mot dem. Att få bort ilskan är positivt och gör dig till en allmänt gladare person och gör även dig lycklig!

Det gör dig själv glad. Det må kännas bra på ett hämndlystet sätt att känna som man kanske känner eller att göra det man gör, men ser man på situationen utifrån så är det aldrig bra att skada en annan person. Att göra andra glada är en bra sak. Och det bästa med att göra någon annan glad, vem det än är, är att det gör oss själva glada också.

Att hata hindrar dina framsteg- att kriga/bråka/skada sin "fiende" hindrar dig till dina framsteg. En extra vän i stället för en extra fiende gör stor skillnad. Och om det är en familjemedlem eller en gammal vän så är en återförening väldigt kraftfullt, viktigt och sammanbindande.

Du blir en god förebild för andra. Alla våra gärningar ger en effekt på andra människor som står oss nära. Om du till exempel har barn så lär de sig från allt du gör. Att lära dem att hata är inte vad som kallas för “god förebild”. Att i stället lära dem att bemästra sin ilska och sitt hat, att bli sams med sin fiende, och att älska- Finns det något bättre föredöme?

Le Bon Palais

Gårdagen var riktigt trevlig. Det blev först en förrätt som Pia lagade till och sen hämtmat, thaiwok, hemma hos Suzie och en massa rödtjut till Melodifestivalen. Den här gången var det bättre bidrag och jag tyckte Love Generation ( av det jag hörde mellan allt surrande) var bäst. Kan hända att jag skulle tycka annorlunda om jag hörde alla bidrag en gång till.

Efter festivalen så åkte vi in till Le Bon Palais, före detta Aladdin. Jag har inte varit där på ca 9 år. Helt okej ställe men inget jag skulle välja att gå till iofs, men musiken var grymt bra :-)
Jag dansade så mycket att jag knappt kunde gå från stället ha ha ha! Där inne mötte jag min dotters kompis pappa som när jag är utanför och på väg till t-banan ringer och frågar om vi ska dela på en taxi så det gör vi. Jag hade dock ingen aning om att han skulle visa sig intresserad så det blev lite jobbig stämning då jag fick avvisa honom. Han messade då han var hemma att han ville gå på bio med mig i dag men jag svarade att det inte var någon bra idé. Usch vad jobbigt det kommer bli nu nästa gång vi ses och lämnar över barnen, men men.. inte mitt problem ;-)

I dag har jag inte orkat göra många knop. Jag är helt slut och ska snart sussa. Orkade inte ens blogga tidigare i dag men tog mig i kragen till slut. Skriver mer i morgon då hjärnan är påkopplad igen ;-)

En lite berusad Mia ;-)

Natti natti!

En drink blev flera drinkar

I går var det fest. Jag kände verkligen för att fira att mitt liv ska bli betydligt enklare snart och det gjorde jag, med råga! Usch vad det känns i dag, men det var det värt för skoj hade vi. Vi började på Lokal och slutade på Lemon och jag träffade en massa gamla vänner jag inte sett på länge så det gjorde det ännu roligare :-)

Nu ska jag snart ta mig in i duschen för att åka iväg till Pia i Sumpan. Vi ska göra hemlagad pizza och se Melodifestivalen så det ska bli mysigt. Jag älskar dessa lördagar då det är Melodifestivalen, hoppas det är bra artister i kväll bara.

I kväll blir det nog lugnt med vinet ;-) Hoppas ni alla får en underbar lördag!

Kram Mia

Tjejkväll med kidzen

I kväll kom Pia, Heidi och hennes son William förbi. Vi gick först till pulkbacken och sedan hem till mig och åt minipizzor. Pia hade med sig en vinare och så åt vi snacks och pratade en massa strunt. Vi pratade om att jag faktiskt fyller 30, Heidi 40 och Pia 45 år i år och att vi kanske alla tre borde gå ihop och ha en gemensam fest? Det låter superkul och billigare såklart än att stå för allting själv. Det är HELT klart värt en tanke. Mycket folk skulle det bli och tokigheter ha ha ha!

Vi hade jättetrevligt och idéerna bara sprutade och barnen lekte för sig själva väldigt bra. Ida och William kom ut från Idas rum med en massa olika peruker och vi "vuxna" var ju givetvis PÅ. Ni kan ju se av bilderna hur vi såg ut ha ha ha! Undrar om jag ska färga ;) Vad tycker ni??

Nä, nu är det snart dags för sängen. Ska upp i tid och gå och titta lite i Sickla med dottern och sen kommer min kompis Mats och ska borra upp hyllor :)

BTW. Brorsans band var nominerade i kväll på P3 Galan men fick tyvärr inte något P3 Guld :( Bättre lycka nästa gång helt enkelt!

Hoppas ni alla haft en lika bra kväll som jag (ingen smärta idag och roligt sällskap, wiiihoo).

Kram Mia

Who??? Mee??

Kanske ska återgå till blond igen som är min normala färg, (dock inte så här blond), ha ha ha!