Sms i natten och oro

Dottern är jättesjuk och är hemma hos sin pappa, och hon ringer och messar mig hela tiden. I natt har jag fått två sms där det står att hon mår jätteilla. Det gör ont i hjärtat när man vaknar till sånt och inte kan vara där för sitt barn när hon mår dåligt. Jag vet ju att hon blir bättre snart, men ändå. Jag VILL vara där.

Jag kan bara tänka mig hur det kommer bli när hon blir större och får kärleksproblem, hur jag kommer må dåligt med henne och samtidigt måste vara stark och lyfta upp henne när hon behöver det. Men, förhoppningsvis så kommer ingen såra henne, för då måste jag ju använda mitt baseballträ som jag planerat att köpa när hon kommer upp i den åldern ;) Nä, skämt å sido... men det är verkligen nu som jag förstår när min mamma säger att hon tänker på mig så mycket för att jag ständigt har ont och aldrig får en diagnos. Jag hade verkligen gjort detsamma om det gällde Ida. Och så är ju dessutom mamma 100 mil ifrån, vilket gör att det säkerligen gör det ännu jobbigare för henne.

Kärleken till ens barn är verkligen den största som finns. Man gör allt, man dör till och med själv på kuppen om det behövs, och det utan att blinka. Är det inte rätt fantastiskt men samtidigt lustigt hur man kan älska någon så mycket? Hur mycket kärlek vi människor har att ge..

Eric Saade

Den här månaden fick jag lite bättre lön än vanligt så då passade jag på att boka en konsert med Eric Saade till min älskade lilla dotter. Hon ska få gå med sin bästa kompis och hennes mamma. Jag ska lägga biljetten i hennes påskägg och jag längtar så mycket tills jag får se hennes lysande glädje :)

Konserten är förresten samma dag som vi har bloggträffen mina vänner, dvs den 28 april. Har ni glömt den eller inte vet vart vi ska vara så har Stoffe uppdaterat massor på sin blogg! Gå in och läs om ni inte gjort det :)

Nu är det dags att slå igen datorn och knata hemåt och sätta på grillen. Här ska mysas på med moster. MUMS!

Kram Mia

Morgonhumör

Ja, det är bara att konstatera: dottern har ett jobbigt morgonhumör! Det blir mer och mer tydligt.
I morse till exempel då jag väckte henne så pågick följande konversation:

- Ida, dags att vakna!
- Jag är vaken. * Ida somnar om*
Jag fortsätter:
- Ida, vakna!
- Jag äääär ju vaken. *somnar om*.
- Ida, nu måste du verkligen gå upp!

Ida argt:

- Men tror du att jag kan prata om jag sover! *djup suck*

Jag småflinar och tänker att hon minsann har fått mitt tråkiga morgonhumör. Jag kan inte heller bli irriterad på henne eftersom att jag själv hatar att bli väckt när jag är riktigt trött, och det oavsett vilken tid det är på dygnet.

Har ni också morgonhumör?

Vi mot världen

Jag hade en riktigt trevlig fredagskväll trots smärtan och jag är ändå glad att jag hade någon "uppgift" att ta tag i här hemma, att få andra att trivas och att jag fick tänka på annat än att ha ont. När Ida är här, om "bara" för en extra dag (är pappa-vecka nu) så är det som att tiden stannar. Vi behöver inte ens prata, vi vet vad den andra tänker och känner. Hon förstår och respekterar att jag har ont, men ser ändå inte på mig med ledsna ögon. Tvärtom, hon ser på mig med glädje och det är då jag fylls av glädjen och ingenting annat spelar någon roll.

Jag är så otroligt tacksam för min älskade dotter och det hon ger mig. Utan henne är jag halv. Det känns som att det är hon och jag mot världen! Mitt allt, mitt hopp, min största kärlek här i livet. Tack för att du finns och tack för att du är just min dotter!

Ultramys

Just nu så ligger jag i sängen mellan mina två älsklingstejer; min dotter och min kisse. Jag bara njuter av att ha dem så nära som det bara går. Dem ger mig så mycket kärlek utan att kräva något tillbaka. Det behöver dem inte iofs för det ger jag dem ändå. Men det är så underbart att stanna upp ibland och känna efter vad man har, vad och vilka som verkligen betyder något, eller hur? Jag har inte många som är fysiskt nära och inte ofta heller för den delen heller eftersom att Ida bara är här varannan vecka och släkten bor i norr, så det känns extra ljuvligt då alla är samlade, som att man blir hel för några dagar.

Jag får alltid lite ångest dagen innan Ida ska åka till sin pappa, då vet jag att hon blir borta en hel vecka :-( Men men, så är det ju. I dag ska vi i alla fall till kyrkan med Idas farmor och fira första advent och efter det äta middag tillsammans. Sen ska vi till storebror och Lina och fira att lilla Olle har blivit 2 år. Det blir nog en riktigt mysig söndag :)

Ida utklädd till "mini-stekare" ha ha ha!

Kram Mia

Museum och ett steg närmare

I går hade jag och Ida en riktig "Mor och dotterdag". Vi åkte in till Historiska Museet och kollade in Vikingatiden och Forntiden och det var rikigt spännande. Nästan så spännande att jag kan tänka mig att gå dit en gång till ;) Jag märkte hur mycket Ida redan visste så det ska skolan ha ett plus för (och Ida såklart).

Det är fascinerande vilka gamla saker som man fortfarande kan hitta, som har bevarats av naturen i så många år. Det är lite svårt att första hur våra förfäder levde och hur vi verkligen har utvecklats med tiden. Det är också en fascinerade tanke att det inte ens fanns ett Sverige för 1000 år sedan...

Efter att vi kollat klart så visade jag Ida den första lägenheten som jag och hennes pappa bodde i då jag flyttade til Stockholm för 11 år sedan, där hon låg i min mage. Lägenheten högst upp i mitten med den stora röda balkongen (bild nedan). Det tyckte hon var kul att se trots att vi flyttade därifrån innan hon var född. Men jag tycker det är lite viktigt att visa henne att jag och hennes pappa faktiskt haft ett förflutet och att vi har älskat varandra en gång i tiden. Att hon kom till av kärlek.
Sedan åkte vi hem och köpte thaimat på vägen och tog med oss hem, en riktigt mysig dag hade vi.

I morse var jag till läkaren och tog andra omgången med prover inför specialistbesöket den 3 oktober så det känns som ett steg närmare hjälp och medicinering. Varje litet steg är ett steg närmare ett normalt liv :)

Nä nu ska jag ta och jobba undan lite innan kollegan från Norge kommer för då blir det workshop för hela slanten.

Kramar!

Shopping, sushi och bio

Strålande sol ute, nästan så det är som en sommardag! Jag och Ida blev direkt sugna på att bada men sååå varmt kanske det inte är i vattnet, eller ;) ?

Egentligen skulle Ida på friidrotten halv tio i morse på landet, men enligt hennes pappa skulle hon åka själv och då jag kollade bussarna så gick inga direktbussar ut dit så pass tidigt på morgonen, så jag messade att om hon ska dit måste de hämta. Svaret jag fick var "då skiter vi i friidrotten". Där är ungefär hans mognad (så fort han inte får som han vill)..
Här är jag van att ta försvarsställning (för Idas skull) men jag skrev bara att Ida vill bara åka dit ibland så då är det ju okej om hon inte åker varannan lördag, men att det där får dem bestämma. Förstår dock inte vad han kräver då vi inte kan bo närmare än vi gör och han sagt att han skulle ta hand om hämtning och lämning då han anmälde henne till friidrotten. Det slutade i alla fall inte i otrevliga sms, så han verkar fått normala spärrar ibland vilket är skönt det i alla fall. Tycker dock synd om henne som inte ska kunna gå för att pappa är den som "bestämmer" och inte vill hämta. Jaja, jag kan inte göra mer. Jo, jag kan följa med ut dit, men inte varje gång. Dessutom är hon inte pigg på att träna lördagsmorgnar. Vi får väl hoppas att hon kommer in på dansen här i Sjöstan i stället snart. Det är verkligen något som hon vill syssla med.

Jag tänkte att hon måste få göra något roligt i dag så nu har jag bokat bio till henne och hennes bästa kompis kvart i sex, och de ska gå heeelt själva. Det är såå spännande tycker dem ;-) Dem är ju stora tjejer nu :)

Nu ska vi snart bege oss ut för att kolla lite mer kläder osv, men denna gång mest till mig då det bara blev shopping till dotra igår. Ida sa i går att vi hade haft en uuuunderbar dag och att det bästa med dagen var att vi avslutade med att hämta hem sushi som hon älskar. Vi shoppade bland annat en skinnjacka och ett par Replay- converse. Jag köpte bara mat men hämtade ut klänningarna från Bonprix som jag beställt, 2 av 3 stycken var godkända så jag är nöjd :)

Ha en mysig lördag!
Kram Mia

Ida bad mig posa ha ha

Finast i världen!

Hamnfestival i Sjöstan

God morgon denna strålande sommardag! Underbaaaaart väder ute! Så här vill man ju att det ska vara jämt!! Fy och tvi för höst och kyla, sommar ska det va! Eller hur?

I kväll blir det förfest hemma hos mig för ett litet gäng med lite bål och snacks innan vi tänkte bege oss ner till Hamnfestivalen här nere i Hammarby Sjöstad. Det ska bli riktigt skoj och det är mysigt att få vara ute då det är så fint väder. Man får ta till vara på den kanske absolut sista sommardagen nu.

Det är bra att jag aktiverar mig för jag saknar Ida så mycket att det gör ont. Jag vet inte vad som har hänt, men efter semestern så har det blivit ännu jobbigare att vara ifrån henne varannan vecka. Redan efter 2 dagar är det en hemsk längtan :( Jag brukar säga till Ida att förutom att vara världens bästa dotter så är hon även min bästa vän. För det är hon. Finns ingen som hon, ingen som vill mig så väl och som älskar mig så villkorslöst (och tvärtom). Hon har så stort hjärta min ängel. Mitt bästa! En del kanske tycker det är märkligt att man ser sitt barn som sin bästa vän, men jag anser att det är som med en partner, det blir ju också ens bästa vän (plus kärlek). De som står en närmast blir det per automatik. Man kan vara bästa vänner och mor och dotter/partner. Jag är en mamma som verkligen är mamma då det behövs med regler och allt som hör till, men jag älskar även att vara hennes vän som gör roliga saker och tokigheter ihop! :)

Ha nu en underbar dag alla och njut av solen som besöker oss :)

Kram Mia

Lyckliga besked!!!

Hej mina vänner!

I dag har jag varit till en gynspecialist på Aleris och äntligen, äntligen ska jag få bra hjälp! Han förstod verkligen vad jag pratade om, han till och med förklarade varför jag kan ha ont i lederna, att det mest troligt har med min överproduktion av hormonet prolaktin att göra. Har man inte balans i hormonerna så kan man få svullna och ömma leder. Där föll första stenen från mitt hjärta. För detta innebär att jag förhoppningsvis inte har reumatism :-)

Sedan berättade jag om att jag kände mig lite deppig till och från utan anledning, var arg och ledsen om vart annat, svintrött och helt vätskefylld och knappt orkar gå i mer än 3 timmar.
Då sa han att allt förmodligen beror på att mitt hormonvärde ligger väldigt högt just nu.

Jag hade verkligen kollat upp den här doktorn innan jag bokade honom att han kunde sin sak. Det märkte jag på en gång. Jag övergav min före detta gyndoktor som inte kunde så mycket om just det jag har (hypofystumör) och hämtade journalerna där i morse innan jobbet. Och jag blev verkligen inte besviken över mitt val och det fick han höra många, många gånger! Bra läkare ska man berömma tycker jag, så de fortsätter på samma nivå.

När vi hade pratat ett tag så skickade han mig till labbet och sa att han ringer mig nästa onsdag. Att vi minsann ska få ordning på det här. Beroende på vad proverna visar ska han mest troligt skicka mig till en hormonspecialist. Jag frågade vad en sån gör. Han sa att de kontinuerligt kollar upp mina hormonvärden och medicinerar sedan därefter, att de även kanske kommer röntga mig (har gjort det förr). Jag förstod av den meningen att jag förmodligen kommer att få äta medicin hela livet, men det gör inget. Bara jag blir återställd och får känna mig som en 29- åring igen! Det är ta mig f_n på tiden :-)

I dag var en riktigt bra dag och jag tror inte att jag kan beskriva min lycka. Jag ville bara ringa Ida och säga att mamma inte kommer vara irriterad på småsaker längre (jag har berättat för henne om mina problem så att hon ska förstå och inte ta det personligt), att mamma kommer orka göra samma saker som förut. Men jag klarade det inte, jag hade bara börjat gråta. Min ängel, mitt allt.. att ha energi till dig är det viktigaste i mitt liv! Och nu ser jag äntligen ljuset i den tunnel jag vandrat så många gånger!

Kramar!

Kvällsdopp

I kväll har jag och Ida varit i Sickla Sjö så Ida fick ta sig ett kvällsdopp. Solen låg fortfarande på och det var rätt varmt i vattnet trots att det börjat bli lite kallare ute nu. Jag ville också bada men då jag är så svullen och känner mig som en valross så stod jag över. Jag sa till Ida att vi kanske kan gå ner i morgon då det är mörkt (hihi) och ta ett dopp, och det tyckte hon var en bra idé.

Pojkvännen har dragit till hans brors mysiga landsställe i E-tuna över helgen och jag och Ida blir hemma. Vi är bjudna på kräftskiva hos Heidi på lördag och Ida älskar kräftor så det ska bli mysigt att äta gott och träffa vänner. Även Ida kommer få skoj och leka då Heidis son är lika gammal som henne och det kanske blir fler barn där, det återstår att se. Men annars gillar hon bara att få vara med på allt ändå.

Humöret har varit bättre i dag och jag har känt mig lite piggare så det har varit skönt :)

Nu ska jag och Ida baka chokladbollar och mysa!

Snälla! Ge mig energi!

I natt har jag fått sova utan ledont så i dag är jag inte helt färdig i alla fall. Det har känts som en lite bättre dag i dag. Uppsvullen är jag och har svårt att äta då jag känner mig konstant mätt, men man måste ju slänga i sig näring annars orkar man ju inte jobba.

Känns nog lite bättre idag också för att Ida kommer hem. Hon skulle kommit i går men stannade över hos en kompis i stället så hon slapp fritids. Var nog även bra att jag pratade rätt länge med min pojkvän i går kväll och förklarade hur pass dåligt jag faktiskt mår till och från av det här och inte kan ge mycket av mig själv för tillfället, att all min "energi" måste gå till Ida i första hand. Sen får det bli som det blir, jag kan tyvärr inte göra mer som läget är nu.

Jag ringde min husläkare i dag från jobbet som gav mig en tid den 22:a augusti. Den 23:e ska jag till min andra doktor (gyn), så nu kommer det bli mycket besök hos doktorerna...

Jag vill passa på att tacka för de tips som jag fått om prover osv. Det värmer att folk engagerar sig, man känner sig rätt ensam i det här kan jag säga. Men men, nu är det upp med mungiporna för snaaart får jag träffa Ida!

Trevlig kväll!

Kram Mia

Cykling & kramkalas

Jag har cyklat till jobbet några dagar den här veckan och jag hade nästan glömt hur underbart det är och hur frihetskänslan infinner sig under tiden. Min cykel är gammal (11 år) och alla växlar fungerar tyvärr inte så jag får rulla en hel del då det inte går att växla upp till rätt motstånd, men det får gå tills jag köper en ny helt enkelt. Gratis motion i det underbara vädret och ett leende på läpparna då man kommer till jobbet; kan ju inte bli bättre start på dagen! Mer cykling åt folket! :-)

I eftermiddag kommer äntligen Ida hem, gud vad jag har saknat henne! Vi ska eventuellt till Pia i kväll och ha picknick i en park utanför henne som hon har bjudit in till för att sedan kanske även sova över. Vi har nämligen pratat om att åka till IKEA på lördag för att köpa lite av varje, samtidigt är det kanske den sista badvänliga dagen så vi får se hur det blir. Mysigt ska vi i alla fall ha i helgen och kramas i maaaaaassssor!!

Ha en härlig fredag alla där ute!

Kram Mia

Midsommar och födelsedags-kalas

I går efter jobbet så åkte jag och mötte kärleken i Globen och handlade de sista presenterna till Ida. Han har redan beställt en scooter (sparkcykel) med motor i rosa som hon önskat sig men som inte kommit än (som hon inte vet om), så han ville ge henne något nu och då blev det ett stort vattengevär som hon önskat sig.
Jag köpte en massa annat som hon pekat ut, men nu är det slut på det roliga då pengarna måste sparas till semestern, när nu det blir (har fortfarande inte bestämt exakt).

Vi trotsade i alla fall regnet i går och grillade på balkongen. Det blev kyckling med färskpotatis och sallad och så fick vi vuxna ett glas rött till. Ida hade önskat sig Marängsuisse i stället för tårta då hon inte gillar grädde så mycket, och det blev supergott! Dagen/kvällen blev lyckad och nu ska det bara planeras för ett riktigt barnkalas. När, var och hur det ska hållas.

I morgon åker vi till brors landställe utanför Sala och firar midsommar. Dem har fyllt på poolen så det lär väl bli att springa mellan den och bastun (om man vågar), hoppas bara på lite värme nu. Sen blir det nog att bygga en liten midsommarstång, äta gott, sjunga och spela en massa familjespel. Det jag ser mest framemot är att få tillbringa tid med dottern och familjen.

Hoppas ni alla får en underbar midsommar nu. Jag vet inte om jag hinner blogga så mycket mer innan helgen.


Kram på er!

Hipp Hipp Hurra!!!

I dag för 10 år sedan blev jag mamma. Mamma till världens finaste Ida. Hon var så liten när hon kom men vilken stor plats hon direkt tog i mitt hjärta.

Hon är mitt allt och jag tackar för varje dag som vi får tillsammans. Jag har skrivit en liten födelsedagsdikt som hon ska få när jag kommer hem från jobbet som jag delar med mig av här :) Hon har redan fått en cykel som hon blev jätteglad för så nu blir det lite annat smått och gott när jag kommer hem.

Från mamma till Ida:

"Min kära dotter som ger så mycket till mig, nu har jag faktiskt något som jag vill säga dig.

Du är min stolthet, min glädje, ja mitt liv. Utan dig vet jag inte hur något skulle bli.

Du är det bästa som jag har, och du är den bästa delen av mig.
Utan dig är jag halv. Glöm aldrig hur mycket jag älskar dig!!"

Puss & Kram

Mamma

Livrädd

Jag är livrädd till och från!!! Livrädd för att detta ska ta slut, att jag inte ska ge det en ärlig chans. Livrädd för att jag ska springa iväg. Jag har det finaste jag kan få och ändå är jag livrädd??!

Jag kan inte förklara eller ens förstå varför. Jag vill bara kunna njuta! Tankar som "tänk om han försvinner från mitt och Idas liv nu", "varför ens berätta för Ida om att det är vi nu och att vi inte längre bara är "vänner" om det kommer ta slut, "kommer jag såra Ida?" osv osv. Jag tänker så mycket på min dotter att jag glömmer bort mig själv. Alla säger det! Jag glömmer och ser bort till vad jag behöver. Hade det inte varit för mitt överbeskyddande av Ida hade jag nog varit mer avslappnad och verkligen bara tagit dagen som den kom, bara varit i relationen och inte tänkt på "om det tar slut"...

Jag är så rädd att rasera min dotters tillvaro på minsta lilla sätt. Det låter kanske konstigt, men jag antar att det är för att jag själv är skilsmässobarn som jag inte vill att hon ska vara med om för många "avbrott" i sitt liv. Därför har jag svårt för att verkligen slappna av i en relation, jag är hellre själv än ser att det kommer att ta slut sen. Men... som alla i min omgivning säger: det finns inga garantier för något här i livet och jag kan inte skydda henne för något som faktiskt är verkligheten.

Jag antar att jag är rädd för att någon verkligen älskar mig så pass högt och villkorslöst som nu, jag som är van vid killar som är rätt ego. Jag kan inte riktigt förstå och TRO på att det kan vara så här antar jag.

Jag vet bara en sak.. att jag INTE vill springa. Jag får inte... Jag ska göra allt för att övervinna mina hjärnspöken denna gång! Han är såå värd det!

Saknaden börjar redan kvällen innan

Ville inte alls gå upp i morse. Ville bara ligga kvar och mysa med den som verkligen betyder allt för mig; min dotter. Att veta att det är 7 dagar tills hon kommer hem igen är inte roligt alls och jag saknar henne redan. När hon åker förvinner halva min själ känns det som. När hon inte finns där hos mig efter jobbet så blir jag tom inombords. Att försöka sysselsätta mig är jag bra på, men känslan av den olidliga väntan att hon kommer tillbaka finns där i bakhuvudet ändå.

Det bästa jag gjort i mitt liv var att behålla barnet (Ida) då jag fick veta att jag gravid endast 18 år gammal. Jag älskade henne redan då jag fick reda på att hon existerade i min mage. Att kärlek kunde vara så stort visste jag inte förrän jag fick barn. Kärleken till sitt barn är den riktiga kärleken där man sätter sitt eget liv åt sidan utan att ens blinka. Jag skulle inte byta den känslan och tillvaron mot något!

Kloka, söta unge!

Jag till dottern i morse:

- I dag kanske du får ta tvärbanan själv till skolan. Är det okej? Jag vet inte om jag hinner till åtta i dag.

- *Stor suck* Mamma! Jag är faktiskt snart 10 år!

- Ja, jo det har du ju rätt i. Men du vet, du är det bästa jag har så du måste passa dig för bilarna där ute. Jag skulle inte förlåta mig själv om det hände dig något pga att inte jag är där.

- Men mamma, det skulle ju inte vara ditt fel i så fall!

Kloka lilla unge. Hon har ju rätt, men det gör inte att jag skulle förlåta mig själv mer för det om något hände henne och jag inte är där och kanske hade kunnat förhindra det. Jag kommer på mig själv att vara orolig i över 1 timme efter att hon har åkt, om någon kommer ringa, om något hänt. Jag måste försöka få bort de här tankarna, men i mina ögon är hon fortfarande så liten. Min älskling, mitt allt..

Underbara lördag

I går var jag och Ida hemma och myste och kollade på TV. Vi somnade i soffan med armarna runt varandra vid 22.30. Det är sådana tillfällen som jag älskar allra mest. Efter skolan hade hon kompisen här som hon egentligen skulle sova över hos och de lekte flera timmar medans jag gick och plockade. I morgon är det nämligen dags för visning för ett par (mest troligt). De skulle ringa mig under morgondagen. Det är i så fall ett triangelbyte som är aktuellt då vi har några kedjor som passar. Håll tummarna!

Jag älskar detta vackra område och barnen och föräldrarna här är helt underbara och välkomnande. Det är ju så här jag minns min barndom. Barnen leker massor efter skolan, de går hem själva till varandra och föräldrarna är trevliga och inte skygga för att prata (som jag upplevt det tidigare). Ida stortrivs och har redan blivit poppis bland alla åldrar och det värmer i mitt hjärta. Även om vi flyttar så ska hon få gå kvar i den här skolan för den verkar toppen, plus att den ligger mellan mig och Idas pappa vilket även gett oss en bättre relation då pendlingen inte ger oss slitningar!

I dag vaknade jag upp utvilad för en gångs skull och så fort som jag tittade ut genom fönstret så blev jag glad, vilket underbart väder! Det riktigt sprätter i kroppen, nu är snart våren här!!

Nu ska vi snart bege oss ut och sen ska vi hälsa på Lina och hennes barn, det ska bli riktigt mysigt.

Ha en underbar lördag mina vänner och njut av solen!

Libyen?

Min lillasyster på (nu) 15 år hade satt ut ett gammalt kort på FB. Kortet är på henne, min lillebror (nu 16 år) och Ida då hon bara var 2 år! Såååå söt hon var (ÄR) och jag insåg helt plötsligt att jag verkligen måste ta tillvara på de här åren med henne, de går alldeles för fort :(

Då

Nu

Pratade med gumman i kväll och sa att jag kollar lite resor och att vi kanske kan åka om vi hittar något billigt. Det första hon sa då var:
- Jaa!! Men mamma, inte till Libyen va?!

Ha ha ha! Gullunge vad jag saknar dig....!!! Inte så troligt att vi betalar för att åka dit va ;-)