Jag känner mig enormt stressad just nu och inte har man direkt någon att luta sig mot vid sådana här tillfällen. Jag jobbar heltid, pluggar deltid och har en dotter varannan vecka, kanske inte behöver säga så mycket mer...
Det går oftast bra, men ibland känner man sig mest ensam i hela världen. Allt skulle vara så mycket enklare om jag hade någon som kunde hjälpa mig och ställde upp i vått och torrt för mig och Ida. Som den här veckan, då man redan har häcken full, så har skolan ATP- möte imorgon och skolan stänger 15:45, vilket innebär att jag måste åka från jobbet 15:00. Då ska jag hem och plugga och försöka lämna in skoluppgiften innan kl 00:00 så den kommer in i tid. Innan det ska jag laga mat, umgås med dottern och ha lägenhetsvisning. På torsdag är det kvartsamtal, samma tid 15:45. Då måste jag återigen åka från jobbet kl 15:00 och jobbet får vänta. För att inte prata om idag då dottern hade dans i Gröndal, då fick jag också bege mig tidigare, 15:30. Jag brukar få hjälp med lämningen till dansen av min dotters pappas moster, men hon är utomlands för tillfället. Gud.. vad bara en sån sak hjälper mycket. Tack Ingrid!
Min viktigaste tid är med min dotter, men det är svårt att ha dåligt samvete på alla områden för att kunna njuta av den lilla kvalitétstiden jag får med henne. Jag vet att det bara är tillfälligt och skolan är klar 13 december, så det kunde varit värre, det är bara en sån dag idag. Jag vet bara en sak, att när skolan är över, då mina vänner, ska det ska firas!
