Nya "jul-naglar" och Texas Longhorn

Efter jobbet i dag åkte jag och gjorde mina naglar fina inför jul, 30-årsfest och nyår :) Det fick bli en liten snöflinga på ringfingret som lite juldekoration denna gång. Tack för det Sandra, jag är jättenöjd :)

Efter att naglarna var klara så ringde jag Pia och så tog vi en spontanmiddag på Texas Longhorn i Sundbyberg och ett glas rött till. Supermysigt, men båda var så trötta så det blev inte så långvarigt.

Nu ska jag ta och försöka baka någonting som jag aldrig har gjort; saffranskladdkaka! Blir den bra kanske jag lämnar ut receptet i morgon :) Hoppas ni får en bra kväll!

Tar mörkret kål på oss?

Jag har flera vänner som mår skit just nu (inklusive mig själv). Man ser inget ljus, bara att allt är tråkigt, jobbigt, man gråter och är allmänt nere och missnöjd.

Det är så uppenbart att det är just nu under vinterperioden som det här sker. Vad är det som gör det och varför måste det vara så? Är det mörkret som påverkar oss så pass mycket? Är det stressen och kraven? Eller kanske en kombination? Kanske borde vi alla försöka att åka på solsemseter i dessa mörka tider? Kanske det kunde hjälpa till lite?

Man får i alla fall försöka se till att boka upp saker som man kan se fram emot, se framåt, umgås med varandra och finnas där för varandra. Annars finns risken att vi är många som kryper in i vårat skal och inte kommer fram förrän till sommaren.. då tröttare än någonsin!

Vill bara skänka en tanke till alla mina vänner som har det tufft just nu! Jag försöker som er att se ljuset i den mörka tunneln, och tillsammans har vi större chans att lyckas!

Jag skickade nyss denna fina text till två av mina vänner för att muntra upp lite:

"När du känner dig ensam och tror att ingen bryr sig.. Läs då detta eftersom det är helt sant:
Varje kväll tänker någon på dig innan de somnar. Minst 15 människor i denna värld älskar dig.
Den enda anledningen till att någon någonsin skulle tycka illa om dig är för att de vill vara precis som du.
Det finns minst 2 personer i denna värld som skulle dö för dig. Du betyder allt för någon."

Nya frisyren

Efter
Före.

Den blå klänningen älskar jag och är köpt på Vera Moda. Den fick jag av snälla mamma då hon var här i höstas och jag funderar på att ha den på julbordet imorgon med jobbet :)

Det är sällan jag lägger ut bilder nuförtiden men det är mycket pga att jag inte har en fungerande kamera. Har ni tips på någon bra kamera som jag borde köpa så hojta till :)

Ville bara visa min nya frisyr (kort överst). Lite kortare och lite poppigare (?) har jag fått höra ha ha ha! Min frisör Ray är grym. Säg till om ni vill testa honom, för han är bara bäst, trevligast och billig!

Helgen, Röntgensvar, uppvaknande

Min helg har varit fartfylld. I fredags efter frisören åkte vi som sagt på lutfiskmiddag hos Idas pappas moster och det var riktigt mysigt och gott. Jag älskar lutfisk och Ida också. Sen såg vi Idolfinalen och jag tyckte väl att rätt person vann, men är ärligt rätt less på Idol överhuvudtaget då det är bara är 16-17- åringar nuförtiden som är med. Det är ju för att det varit personligheter med olika erfarenheter med helt olika röster som gjort det roligt att titta på tycker jag. Men det är ju bara min åsikt :)

I lördags var det dags för den årliga glöggfesten hemma hos Ellinor och Nicke. De bjöd på hemmagjord glögg, lussebullar och en massa trevligt sällskap. Det blev rätt så sent ändå så "morsan" var sänkt dagen efter när liten och farmor vaknade, men inte kunde jag somna om. På det sättet märker jag verkligen att jag börjar bli äldre; jag kan aldrig sova längre än till nio. Eller ja, max tio. Men att somna om på eftermiddagen är inga problem. Är det likadant för er? Så här var det då inte när jag var yngre ;)

Söndagen blev väldigt lugn hemma. Vi skulle egentligen till Heidi på glöggmys men jag orkade verkligen inte. Jag känner mig allmänt trött just nu faktiskt, lite utmattad. Kanske är det för att jag nu kan slappna av lite mer då de inte hittat nåt specifikt på röntgen förutom en väldigt sned ryggrad (som jag för övrigt redan vet om). Så nu fortsätter utredningen. Man är inte lite less på det, men samtidigt är jag lite glad att jag inte hade något farligt i ryggen och att jag inte längre har ont varje dag i mina nerver. MEN, jag vill gärna veta vad det berott/beror på såklart och ryggvärken är ju fortfarande kosntant. Jag börjar tro på fibromyalgi mer och mer då jag har alla symptom. Till och med smärtan i ryggen får man då man har det, så...

Mer och mer känner jag att jag måste flytta till lugnet, få lugn i själen. Frågan är bara hur min dotters pappa ställer sig till det i slutändan, om han kommer säga att han vill ha henne heltid istället, och vad gör jag då? Hur skulle man kunna lämna?? Man hoppas att han kan stötta och förstå och låta mig ta med Ida om det blir av. Annars skulle jag dö av sorg... Men det känns som att det gör jag ändå här. Jag är inte lycklig i själen och jag ser varför, jag ser till och med en lösning och en öppning. Men jag vet att en person kan stänga den väldigt snabbt, och det gör mig väldigt rädd :(
När min kompis som nästan gått in i väggen sa att hon inte tycker att någonting längre är roligt så var det som att jag kunde sagt det själv, som ett litet uppvaknande. Allt bara går (knappt). Men kanske beror det på min hälsa sista året, jag vet inte, men bra känns det inte och jag vet att jag brukar vara lycklig i mig själv så roligt är det inte. Jag förtjänar att vara lycklig, och allra mest min dotter förtjänar en glad och energifylld mamma och det skär i mitt hjärta.


Jag försöker att njuta av att jag kan gå på jobbet, och det gör jag faktiskt. Jobbet är min räddning just nu, jag behöver det där sociala nu mer än någonsin. Jag längtar till den 23:e så mycket att jag nästan inte står ut! Då ska jag få fira jul med familjen och träffa A! Få omvårdnad och kärlek. Sen fyller jag ju 30 och då blir det fest med barndomsvännerna så det ser jag fram emot väldigt mycket!

I dag körde jag även mitt första träningspass på lääänge och det var kul faktiskt, men jag vågar bara köra core just nu för det har min kiropraktor sagt. Jag ska för övrigt dit i morgon och knäcka mig (och gråta/skrika lite också då när han klämmer på musklerna;) Till de som undrat/undrar vad jag önskar mig nu när jag fyller 30: allt som kan få mig att få en bra hälsa igen. Massage, avslappnig, behandlingar av olika slag, spa! :) Det hade varit fantastiskt tycker jag :) Jaja, önska kan man ju hihi.


Tack alla som orkar läsa min blogg trots att jag inte bloggar alltför ofta just nu. I kväll ska jag äntligen läsa igenom era.

Kram Mia

Mycket snurrar i mitt huvud nu

Tack alla ni som skrivit så fina kommentarer till mig. Det om något gör mig stark! Jag blir så rörd när jag läser dem och är så glad att jag har er bloggvänner, faktiskt!!
Tänk vad bloggvärlden ger en mycket, det är nog därför som man fortsatt att blogga trots svackor :)

A har varit här och det har varit supermysigt! Vi åt tapas som han för övrigt aldrig hade smakat och han verkade bli lika frälst som mig. Sedan var vi julmarknad i Gamla Stan och en kväll åkte vi till Pia och åt och drack vin. Jag fick laga min mat till honom och han verkade lite impad så det var ju bra det. Min mormor sa alltid till mig:
- Man fångar en mans hjärta genom maten!
Kanske hade hon rätt ;)

Det enda som verkligen blev så uppenbart (för mig), var att ska det bli vi, så kommer det inte bli i den här stan i alla fall. På något sätt vill jag inte det (?) och det är inte A som påverkar mig, för han har till och med sagt att han skulle kunna flytta för min skull. Jag måste dock tillägga att det inte är därför jag har eventuella planer på att flytta upp, det hade jag redan då "J" var med i bilden som var mer än villig att flytta så det är som sagt inga nya tankar. Jag ser nog inte någon framtid för mig själv i den här stan, så då är det ju svårt att se mig med någon annan här då antar jag. Jag har tappat suget på att göra karriär och leva för mitt jobb, jag vill leva för min fritid. Ha en enkel fritid, enkelt liv nära dem jag älskar mest.

Jag och Ida har pratat en del om hur en flytt skulle kunna bli och till en början så var det inte så positivt från hennes sida, vilket man kan förstå såklart. Men nu verkar hon vara mer van vid tanken faktiskt så det känns skönt om det nu blir av. Sen är hon för liten för att ta ett sånt beslut själv (om var hon ska bo) och det har jag sagt till henne. Om det bär av så kommer vi att flytta till sommaren, men många vindar kan vända tills dess, det är som sagt bara tankar. Skulle det bli så så har jag i alla fall förberett väldigt mycket (i tanken), vilken skola Ida ska gå på, att hon ska få rida som hon länge har velat återuppta, att jag ska övningsköra med A och ta körkortet i sommar en gång för alla, att Ida får flyga en gång i månaden till sin pappa (till en början i alla fall), att jag följer med vissa gånger och bor hos vänner och har skoj i den här stan när jag väl är här. Jag har till och med fått personer som vill hyra min lägenhet (Pias dotter och kille) från juni månad om det blir så, så i tankarna är allting klart, förutom jobb och boende, men boende där uppe löser sig alltid. Well, den som lever får se vad som sker! Jag ska verkligen känna efter nu i jul när jag är där i 10 hela dagar.

Annars är hälsan bättre men inte bra. Jag har inte fått min mens än, hade den senast 28 september så nu är mina hormoner verkligen inte bra heller :( Jag måste nog börja medicinering igen misstänker jag om inte mensen kommer igång snart. *jä_la hypofystumör*!
Sen har jag jobbat hemifrån i två dagar pga lite småfeber och nervont så jag har varit lite orolig att det ska bli ännu sämre, men jag försöker att tänka positivt bara. Jag har ännu inte fått svar från röntgen så jag kommer att ringa doktorn på tisdag om han inte hört av sig till dess.

I eftermiddag ska jag och Ida åka och klippa oss och bli julfina :) Sen blir det lutfiskmiddag i Aspudden hos Idas pappas moster och man. En mysig eftermiddag och kväll helt enkelt :)

Kramar till er alla!
Mia

Den där trumman

Tack för de fina kommentarer jag får av er vänner/bloggare! Det värmer verkligen! Röntgen i dag gick riktigt bra. Det är ju aldrig kul att åka in i en trumma och höra ett ständigt dunkande ljud så att man nästintill blir halvdöv trots hörselkåpor. Jag borde vara van med tanke på att jag röntgar hjärnan till och från men jag tror aldrig att man vänjer sig av känslan att vara instängd.

Direkt efter röntgen åkte jag till kiropraktorn som knäckte mig, men han ville inte knäcka fööör mycket sa han då vi väntar på röntgensvar om 4-5 dagar. Däremot pressade han som s*tan på min ena skinka (som jag för övrigt har haft muskelkramp i 11 år i). Muskelspänningarna där vill liksom inte släppa och jag kan aldrig sitta länge i en soffa tex och jag har inte kunnat sova på vänster sida på 11 år heller, men det är ju sånt man vant sig vid. Jag kan säga att jag SKREK när han pressade! SÅ ont gjorde det. Och han hittade det nya smärtområdet, det området där jag känner att jag har någonting. Mina funderingar har ju varit en cysta eller tumör. Han tror att det är en muskel som jävlas, så man får väl hoppas på det.

Nyss ringde A och sa att han var på väg till Luleå flygplats Kallax, så nu är det inte länge kvar :) Bäst att jobba på det sista för att sedan möta upp honom. Vi ska äta tapas ikväll, min favvorätt! Mums!


Ha det gott alla fina!

Röntgen nummer 2 på ingång

Är det inte typiskt? Min mens är ju inte normal som ni vet sedan tidigare (pga min hypofystumör som styr hormonerna), så senast jag hade mens var för 2 månader sen. Gissa vad jag känner kommer att komma nu?? A kommer i "perfect timing" med andra ord. Kan inte liksom nåååååågonting få flyta på? Nååååågon gång?? Som jag nämnt tidigare; en liten sak kan få min värld att rasera just nu då det är nog jobbigt!

Fick förresten ett brev i dag att jag ska på röntgen nummer 2, hjärnröntgen i januari. De ska kolla om tumören vuxit. Blir så där "glad" när man ser på pappret och inser att en 30-åring ska fan inte behöva ha det så här..!

Var glad och lycklig alla ni som har hälsan i behåll och gör allt, verkligen allt för att behålla den är mitt råd. Jag har haft hormonproblem och diverse cystor sedan jag var 14 år, opererat mig för det och åkt in på akuten många gånger pga det. Jag var en så kallad cystbildare. Jag var till och med känd vid namnet på akuten. Jag fick som 14-åring (!) beskedet att jag kanske aldrig kunde få barn.
Sen fick jag mot alla odds ett barn (min älskade gudagåva Ida) som läkarna inte trodde var riktigt möjligt och sen då man är gravid rasar ryggen ihop totalt och man blir sjukskriven i ett år. Efter det blir ryggen aldrig bra igen och det enda som hjälper är att träna och gå till kiropraktor, för att lindra.

Sen försöker man bygga upp musklerna, träna, tänka positivt så får man domen hypofystumör. Ja, och sen detta då... nerverna. Som inte någon vet vad det beror på. Jag är faktiskt förundrad över att jag inte blivit knäpp! Så de som säger, eller för den delen tänker att jag inte alltid är jämn i humöret och inte alltid är den där spralliga och glada (som jag markant är då jag mår bra kroppsligt), kan ju börja tänka djupare på varför. Är jag bara intressant när jag mår bra så är det ändå inte vänner jag har att göra med. Men... många förstår inte hur det är då dem inte varit där själv. Jag syftar inte på några speciella, men nog märker man vilka som tycker att man är/varit "jobbig" när man pratar om sina sjukdomar och vilka som faktiskt bryr sig med hjärtat. Jag menar inte att folk ska tycka synd om mig, absolut inte för jag fungerar inte så. Men jag önskar förståelse..

En av mina bästa vänner mår inte så bra just nu och har nästintill gått in i väggen. Jag tycker inte att hon är jobbig för det. Jag VILL lyssna, vara där, göra åtminstonde någonting i hennes liv bättre eller lättare. Det är dock inte lätt då man själv mår som man gör, men jag har i alla fall viljan!

Nu ska jag i alla fall tillbringa helgen med någon jag tycker mycket om, så det kommer nog muntra upp mig enormt. Det kommer få mig att inte ägna en tanke åt de andra "vännerna" som en gång var ens vänner i partylivet, då man var glad och rolig..

Kram Mia