Kräftor och shopping

Igår kväll blev det kräftor, västerbottenspaj och champagne hemma hos mig. Mysigt värre! Som jag hade längtat efter kräftor. På dagen var vi och shoppade och skulle köpa ett regnställ till min dotter, men det fanns verkligen inte någonstans, jo svarta, men hur kul är det? Blir nog att beställa på nätet tror jag. När vi gått runt lite upptäckte jag att min plånbok var borta. Stulen eller borttappad vet jag inte, men jag antar att det var meningen då jag annars förmodligen hade shoppat vidare.

Gaaah!

Är det här något som man vill vakna till på morgnarna???? Hösten är hemsk på det sättet att då kommer alla dessa "kräk" kommer fram mer än någonsin!

Änglar- finns dem?

Jag mötte en granne igår kväll utanför porten som ensam adopterat en son från Asien som nu är 3 år, det tycker jag är starkt gjort. Vi har tidigare bara sagt hej åt varann och gått förbi, men nu började vi faktiskt att prata. Hon berättade att hon blivit varslad och var hemma på dagarna. Jag sa att jag förstod hur det känns då jag själv blev drabbad tidigare i år. Hon frågade om jag hade min dotter varannan vecka och jag berättade att det varit så, men att jag nu ska ha min dotter bertydligt mer och att det kommer bli svårt att lämna henne på dansen på tisdagarna, varpå hon svarar:
-Det är bara att säga till. Jag hjälper dig gärna. Jag är hemma på dagarna och har bil!
What?? Har någon där uppe lyssnat på mig? Är hon en ängel sänd från Gud? Jag menar, inte ens mina vänner erbjuder sig något liknande (jo Stoffe då, men han bor för långt bort och jobbar för mycket).
Jag blir paff och oerhört glad och säger att jag ska försöka att lösa det själv, men att det är bra att veta att hon finns och att hon då givetvis ska få kompensation för det. De som hjälper mig, hjälper jag dubbelt upp! Så enkelt är det.
Att det fortfarande finns såna snälla själar som faktiskt inte bara har "jag-tänket", är inte det helt fantastiskt?

Hjärnröntgen

Så ska man på hjärnröntgen imorgon, igen. En rutin jag måste göra 2 ggr/år för att se om det finns någon tumör på hypofysen. Jag har överproduktion av ett hormon som heter prolaktin (som jag nämnt tidigare), vilket kan komma från hjärnan. Jag går på medicin som jag äter varje dag och visst har det blivit bättre, men helt hundra är det inte med mensen osv.
Jag är inte så orolig då det sägs vara ofarligt om man har det, men det är ju ändå i hjärnan så lite nervös är man ju alltid. Nåja, imorgon är det iaf helg och då ska jag inte tänka negativt, utan njuta av att äntligen få koppla av!

Är det så det går till på östermalm?

Jag jobbar verkligen i Stockholms snobbigaste område, Östermalm. Då jag skulle köpa frukt idag inne i Saluhallen så letade jag efter påsar att sätta frukten i. Då jag inte hittade några frågade jag till slut en tjej som såg ut att jobba där, varav hon svarar:

- Här går det till så att du säger vad du ska ha, så plockar jag frukten åt dig!

Jag blev stum och började försiktigt säga vad jag skulle ha då det kändes nedvärderande mot henne på nåt sätt. Iofs var priset det dubbla, men ändå. Hallå! Vi lever faktiskt på 2000-talet!

Kloning?

Min dotters pappa har flyttat ut på Ingarö och säger att han inte orkar pendla och ha vår dotter varannan vecka längre. Detta innebär att jag nu ska ha min dotter betydligt mer, vilket såklart är jätteroligt. Det enda som är, är att jag måste jobba 8-17 och hon kommer att hämtas vid halv sex i stort sett varje dag, och mitt dåliga samvete kommer in i bilden igen för att hon är där så länge, men vad gör man? Jag har inga föräldrar som kan hjälpa till då de bor i norrbotten och jag har nyss börjat nytt jobb och min tjänst kräver mycket tid på kontoret (man får ju faktiskt också vara glad att man har ett jobb att gå till överhuvudtaget som det ser ut nu på arbetsmarknaden).

Jag vet inte heller hur jag ska lösa det med hennes dans på tisdagar som börjar 16,30 och jag då måste dra från jobbet tidigt. Jag vet inte ens om det går? Tidigare har jag kunnat jobba mer den veckan då jag inte har henne och mindre den veckan då jag har henne, men nu går ju inte det då jag i stora drag kommer att ha heltid. Min stora fråga är: hur löser andra det? Skaffar ensamstående mammor barnflickor? Jag skulle verkligen behöva klona mig!

Saknar glädjen

Vart har den där glädjen tagit vägen som jag brukar känna? Och varför? Har jag för mycket att tänka på eller är det något i mitt liv som jag inte är riktigt nöjd med?

Jag saknar att känna lugn och ro i min kropp och njuta av stunden som jag verkligen brukar. Vet inte vad jag behöver, men uppenbarligen är det något. Men det kommer nog visa sig med tiden som allt annat...