Usch vad det känns tomt. Min roomie, min bästa vän har flyttat in i sin nya lägenhet ikväll. Det känns inte alls lika kul att komma hem, inte alls lika skönt att sitta på balkongen då ingen sitter mitt emot som man kan prata med. Ingen som förstår då man är glad, trött eller ledsen. Ingen som läser av ens känslor.
Det kommer nog ta ett tag att vänja sig vid känslan av att vara helt själv igen. Vi har trots allt bott ihop i 4 månader. Jag som alltid har uppskattat ensamheten gör det helt plötsligt inte längre. Jag saknar dig min vän så mycket att det gör ont trots att jag vet att vi ses redan imorgon. Att ha en vän som du betyder så mycket att ord inte finns till. You are number one!
Love/Mia
onsdag 30 juni 2010
Var dig själv
Blir berörd när jag hör/läser meningar som:
"Så här gör du för att se ut som kändisen xx"
eller då jag tex läser bloggar där det står:
"Exakt som henne vill jag se ut och exakt de där läpparna och håret ska jag ha snart. Vänta bara".
Okej att man kan få inspiration av hur andra ser ut och att vi alla påverkas av det, men jag förstår inte hur man kan ha som mål att se ut som någon annan. Kan ni?
Nä, bygg upp självkänslan istället skulle jag säga...
"Så här gör du för att se ut som kändisen xx"
eller då jag tex läser bloggar där det står:
"Exakt som henne vill jag se ut och exakt de där läpparna och håret ska jag ha snart. Vänta bara".
Okej att man kan få inspiration av hur andra ser ut och att vi alla påverkas av det, men jag förstår inte hur man kan ha som mål att se ut som någon annan. Kan ni?
Nä, bygg upp självkänslan istället skulle jag säga...
Lite nytt
Det har inte blivit så jättemycket inköp för mig just nu då jag inte vet om det bär av utomlands eller ej, men lite blir det så jag delar med mig nedan av några plagg som jag inhandlat.
Min kollega Lina har idag bokat en resa till Kreta (all inclusive) för henne och hennes två barn och har nu frågat om jag och Ida vill följa med. Klart jag vill, men ska jag? Priset är bra, men det är ändå pengar som kan vara bra att spara, plus att jag har en ledvärk som plötsligt kommit från midjan och neråt (ska till doktorn senare om det inte blir bättre och ta prover och se vad det kan vara). Man kan nästan tro att jag är hypokondriker med tanke på hur dålig jag är till och från, men jag lovar, det är jag inte haha.
I alla fall så måste jag bestämma mig idag hur det blir då flyget går iväg redan nu på torsdag. Det skulle vara skönt men man vill ju känna sig helt hundra då man väl ska ut och resa. Nåja, vi får se hur jag mår senare helt enkelt och hur det blir.
Kram på er så länge!
måndag 28 juni 2010
Underbara sommar
Vilken helg. Midsommar firades som sagt på Skansen och det var supertrevligt. God mat, skratt och underbara vänner. Det slutade med brakfest hemma hos mig och till sist Berns, en väldigt ovanlig Midsommar för att vara mig haha.
Midsommardagen var vi hos Pia och grillade på hennes balkong och kom inte hem förrän efter två på natten. Jag älskar verkligen sommaren, man umgås på ett helt annat sätt, för att inte nämna mer. Jag är inne i en period där jag inte saknar att ha någon. Visst, dyker rätt kille upp så gör han, men den där längtan finns inte där just nu.
Idag efter jobbet så gick jag ner till klipporna i Vinterviken, det var såå underbart. Jag tog in alla intryck och kände verkligen hur underbart livet är. Jag såg alla glada människor som åkte båt, grillade, delade på en flaska vin, föräldrar som kramade sina barn, par som var nykära, till och med fåglarna såg lyckliga ut. Är inte livet underbart så säg.
Imorgon ska jag upp tidigt, min kollega Lina har "tvingat" mig att träna vid sju, så nu är det snart läggdags. På onsdag flyttar Stoffe in i sin nya lägenhet och det känns jättetråkigt. Jag kommer att gråta och sakna honom otroligt mycket: min bästa vän, min soul mate, min "bror".. om du bara visste vad du betyder för mig...
fredag 25 juni 2010
Trevlig midsommar!
Det här året är dottern med sin pappa och firar midsommar i Dalarna och jag har inte haft något planerat alls. Nu har jag blivit bjuden till en ö i Skärgården av min kompis Marcus och det vore jättetrevligt men då man inte hade förberett sig på att åka iväg så hade jag Stoffe, Pia och min f.d. granne och hans syster pratatom att fira midsommar på skansen och så får det nog bli. Jag är van vid nubbe, sång och lekar, men jag antar att man ska prova allt haha.
Igår köpte jag en ny matta till balkongen som jag länge har tänkt att göra och nu blev det äntligen av. För att inviga den hällde Stoffe upp varsitt glas vin, men efter ett glas så däckade jag i sängen haha. Det har varit en slitsam vecka som tydligen satt sina spår.
Nä nu är det dags att förbereda sig för dagen, göra sig fin, handla mat osv. Hoppas ni alla får en underbar midsommar med era nära och kära!
torsdag 24 juni 2010
Ta skit! Och gör det till guld
På jobbet beställs det ibland böcker till oss anställda som är lärorika att läsa, både jobbmässigt och privat. Jag läser inte böcker ofta och gör jag det, så ska det vara en bok som jag lär mig något av eller verkligen kan relatera till.Boken " Ta skit! Och gör det till guld" har jag precis börjat att läsa. Författaren Annika R Malmberg skriver om vinsterna med att bli bättre på att ge och ta kritik. Hon menar att kritik kan göra att vi utvecklas snabbare, blir mer omtyckta och får bättre relationer.
Här är ett utdrag ur boken som är så bra tycker jag:
”Tänk dig för nästa gång”
Nästa gång du känner för att säga några sanningens ord till någon i din omgivning, sätt dig först ned en stund och fundera igenom varför du vill ge kritik och feedback. Är det för att hjälpa någon annan framåt eller lösa en konflikt? Om inte, så strunta i det. Tänk om det är du som är problemet? Eller att du bara har ett behov av att avreagera dig på någon annan? Fundera även på när och hur du ska lägga fram ditt budskap. Kom ihåg att de flesta konflikter börjar med att någon bara rusat på och inte heller haft tillräckliga kunskaper om hur man ska säga något så att andra verkligen kan och vill lyssna.
- Annika R Malmberg
onsdag 23 juni 2010
Flytt,exet O, f.d. vänner
För varje dag som gått den här veckan så har jag känt att något bra väntar mig och humöret är på topp! Jag känner mig eftertraktad, älskad av mina nära och kära och även omtyckt på jobbet; en underbar känsla då allt sammanstrålar.
Funderingar om jag ska flytta för att min dotter ska få vara varannan vecka hos sin pappa går upp och ner konstant. Det är ju faktiskt inte jag som flyttat och ska jag flyttat så ska det vara för att jag vill och att det känns rätt.
Jag träffade förresten exet O nyligen som lämnade tillbaka min hemmanyckel. Det var kul att träffa honom, för hur det än är med allt som gick snett så har han ett oerhört stort hjärta och vi hade väldigt kul tillsammans. Han kramade om mig och det kändes bra att vi kunde prata som vänner. Han bjöd på en fika och vi pratade om saker som hänt sen sist. Efter det har vi inte hörts av och jag vet inte heller om vi kommer att göra det, det får tiden utvisa.
Det är skönt att se att mina andra ex. verkligen gillar mig och att min relation till min dotters pappa inte är för att jag är "psykiskt sjuk" och en "alkoholiserad singelmorsa" som mina f.d. vänner som jag bröt tidigt med i år med påstår. Det är skönt att veta att man är starkare än så och att jag bara ler åt sådana oerhört omogna och okonkreta påståenden. Att jag sen också fått kommentarer (som jag inte publicerar här) på bloggen helt utan koppling till inläggen jag skriver om en beskrivning på min s.k. "personlighetsstörning" visar ju vart det inte står riktigt rätt till då man inte blir lämnad ifred. Finns ingen jag brutit upp med tidigare (de är iofs få), som betett sig på det här sättet, de har bara accepterat läget.
Jag skulle inte ens ta upp ämnet här om det inte vore för dessa kommentarer, för mig finns dem inte längre. Känns nästan som att de aldrig funnits. Mina riktiga vänner frågar sig precis som jag, vad det är som dem inte bara kan släppa? Get a life säger jag, gör något roligare i livet. Mig får ni iallafall inte på dåligt humör hur ni än gör, men jag antar att det också tillhör min s.k. "sjukdomsbild", och gör det det, så är jag i så fall oerhört stolt över min sjukdom ;-) !
Funderingar om jag ska flytta för att min dotter ska få vara varannan vecka hos sin pappa går upp och ner konstant. Det är ju faktiskt inte jag som flyttat och ska jag flyttat så ska det vara för att jag vill och att det känns rätt.
Jag träffade förresten exet O nyligen som lämnade tillbaka min hemmanyckel. Det var kul att träffa honom, för hur det än är med allt som gick snett så har han ett oerhört stort hjärta och vi hade väldigt kul tillsammans. Han kramade om mig och det kändes bra att vi kunde prata som vänner. Han bjöd på en fika och vi pratade om saker som hänt sen sist. Efter det har vi inte hörts av och jag vet inte heller om vi kommer att göra det, det får tiden utvisa.
Det är skönt att se att mina andra ex. verkligen gillar mig och att min relation till min dotters pappa inte är för att jag är "psykiskt sjuk" och en "alkoholiserad singelmorsa" som mina f.d. vänner som jag bröt tidigt med i år med påstår. Det är skönt att veta att man är starkare än så och att jag bara ler åt sådana oerhört omogna och okonkreta påståenden. Att jag sen också fått kommentarer (som jag inte publicerar här) på bloggen helt utan koppling till inläggen jag skriver om en beskrivning på min s.k. "personlighetsstörning" visar ju vart det inte står riktigt rätt till då man inte blir lämnad ifred. Finns ingen jag brutit upp med tidigare (de är iofs få), som betett sig på det här sättet, de har bara accepterat läget.
Jag skulle inte ens ta upp ämnet här om det inte vore för dessa kommentarer, för mig finns dem inte längre. Känns nästan som att de aldrig funnits. Mina riktiga vänner frågar sig precis som jag, vad det är som dem inte bara kan släppa? Get a life säger jag, gör något roligare i livet. Mig får ni iallafall inte på dåligt humör hur ni än gör, men jag antar att det också tillhör min s.k. "sjukdomsbild", och gör det det, så är jag i så fall oerhört stolt över min sjukdom ;-) !
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)