Nu har mamma och moster åkt hem efter 1 veckas vistelse i Stockholm. Vi har firat min moster som fyllt år, varit på revy och bara umgåtts hela släkten! Då man bor 100 mil ifrån varandra är det inte så ofta man gör sådana här saker. Och när man väl gör det, så blir det också väldigt intensivt. Så när de åker hem, blir det så otroligt tyst och konstigt. Jag och dottern vinkade nyss hej då och båda började gråta då vi såg Taxin åka iväg. Jag vet ju att det går över väldigt fort, men tomt och tyst är det. Dottern åker till sin pappa idag, så hade det inte varit för min planerade middag ikväll vet jag inte vad jag hade gjort...
Kramar till er alla!
3 kommentarer:
Usch såna där avsked undrar jag om man egentligen lär sig att hantera någon gång ?
När jag bodde utomlands var jag här i Sverige på besök typ var 6:e veckan och även om jag visste att jag skulle tillbaka snart sög det varje gång jag skulle åka.
Och nu när jag bor här är det samma känsla när jag hälsat på brorsan.
Kan man inte bara samla sina nära&kära på en enda plats och leva där livet ut lycklig alla sina dagar ;=) ??
Dogge: Haha, ja jag håller med. Varför ska en massa släkt bo så långt ifrån en själv? Och efter snart 9 år ifrån dem borde man väl ha vant sig, men inte!
Kram
Mina föräldrar bor 40 mil bort och vi ses nog.. fem gånger per år eller så. Fast vi hörs var och varannan dag. Hatar när de kör hem från GBG. Rädd att de ska köra av vägen. Låter som ni hade det trevlig ihop :D
Skicka en kommentar