London, eller INTE

Hämtar dottern på skolan.
Dottern: Mamma, jag ska åka till London med Maja och Julia, visst får jag det? Maja har varit med i en tävling och hon har bara en fråga kvar så vinner hon en resa. Man behöver inte ens ha en vuxen med sig!
Jag: Det låter väldigt konstigt, men vi pratar om det här då vi kommer hem istället.
D: Okej. Jag ska bara packa ihop från skåpet vad jag ska ha med till London.
J: Vi packar ingenting nu.Vi pratar om det här då vi kommer hem.
Vi går till affären för att handla mat och det enda jag hör i bakgrunden är "London, London, London".
J: Okej. Nu pratar vi inte mer om London. Nu fokuserar vi på maten vi ska handla, okej?
D: Okej.
Hinner inte mer än att komma hem så ringer tjejerna runt till varandra och pratar om tävlingen. Julias mamma förklarar på andra sidan luren att de visst måste ha vuxna med sig om det nu blir så att de vinner. De lägger på och vi sätter oss och äter och efter en stund så ringer telefonen igen. Dottern svarar och kommer tillbaka till matbordet med en sur min.
D: Mamma, det blir ingen resa. Maja svarade fel på sista frågan.
J: Okej, men det kanske blir London en annan gång, det vet man inte. Det viktigaste är att man inte målar upp FÖR stora förväntningar innan man vet, för då blir man bara besviken.
D: Mamma, jag vill inte åka till London längre. Nu vill jag åka någon annanstans.
Herregud säger jag bara den dagen hon är tonåring och nämner Ibiza!!!