Att vara VD-assistent

Nu äntligen kommer en rapport på vad som hänt den sista tiden. Jag orkade verkligen inte blogga under gårdagen, jag var HELT färdig. Helgen var lugn och skön och det var bra att komma hemifrån efter det som hände i fredags...
Då fick jag nämligen kicken! Och nu ska ni få höra varför jag fick kicken:
Jag var den enda som vågade säga till chefen att han rent ut sagt var en skitchef! Under mina år som VD- assistent och PR- ansvarig har jag jobbat med många högt uppsatta män och kvinnor, det gör man i min roll. Jag har fått ta mycket konstiga, orimliga åsikter/aggresivitet under pressade sistuationer på jobbet och det har jag tagit med en klackspark då jag vetat att det inte är personligt och att stress kan locka fram mindre trevliga sidor hos oss människor, men det som jag har fått utstå på det här jobbet är under inga omständigheter rimligt.

Jag märkte redan från första veckan att något inte stämde med min chef och jag kände mig orättvist behandlad. Jag såg hur illa hans ledarskap var och hur det ledde till att 2 stycken sa upp sig under en vecka pga hans vidriga sätt. Folk gick hem och grät och kände sig nedvärderad.
Då jag är en stark person så insåg jag snabbt att problemet satt hos honom och jag körde på som vanligt. Jag tog mitt fulla ansvar, tog t.o.m hans skit, som exempelvis arga ord om att jag minsann inte ska fråga honom om jag får låna hans laddare till mobilen, för det är ju jag som är assistent och inte han. Översittarstil skulle jag nog vilja säga! MINST sagt!
Droppen kom då han var utomlands och jag frågade om ett efternamn (på mail) till en person som kom förbi kontoret som sa att vi inte betalat hyran. Jag skrev att jag försökt ta reda på hennes uppgifter men att hon bara svarat:
"Han har dem, han skulle ringa mig!"
Varpå jag får ett sånt otrevligt och rent ut sagt elakt mail tillbaka, där det bland annat stod att jag var dum i huvudet som inte frågat ut henne tills jag fick alla uppgifter, att det kanske t.o.m var mitt fel att hyran inte var betald då jag kanske hade missat att skicka fakturan till ekonomichefen. Jag satt helt paff vid skärmen vid det här tillfället och fick helt enkelt nog av hans översittarstil. Jag svarade tillbaka på ett proffesionellt sätt där jag även förklarade att jag såklart använder mitt huvud och att det var därför jag kontaktade honom då det var en sån pass viktig sak som hyran. Jag skrev att hans språk inte var särskilt trevligt och rent ut sagt kränkande, varpå jag någonstans förväntade mig en ursäkt el liknande. Då svaret kom fick jag nog:
"Jag kommer fortsättningsvis tillåta mig att be dig använda huvudet om jag anser att du inte gör det! "

Efter detta hände så gick jag på julledighet och jag har väl inte mått alltför bra, då jag har vetat vad som väntat då han skulle komma tillbaka från Rio. Jag har jobbat på som vanligt nu under januari, men har såklart börjat letat mig efter en ny arbetsgivare då jag inte tar sån skit från någon! Så kom då domen i fredags och jag frågade rakt ut varför för att ställa honom mot väggen. Han kunde inte förklara och jag sa att jag visste att det var personligt, men det nekade han såklart till. Han himlade med ögonen och nämde i alla fall det som hänt angående hyran.
" Ja den ja, sa jag. Då du rent ut sagt betedde dig riktigt illa! Jag har aldrig varit med om dess like till chef och det är inte tal om att jag inte vet att du är chef, men det ger dig inte rätten att pissa på andra människor hur som helst!"
Man såg på honom att han blev paff och inte var bekväm med situationen och avslutade med:
"Ja, jag vet inte hur du vill göra, men min förra assistent (observera att jag var hans tredje assistent inom loppet av 4 månader som fått gå) gick på dagen!"
"Bara jag får min lön under 2 veckor så går jag gärna idag för det är du skyldig!"
"Nej det är jag inte, då får du jobba dessa 2 veckor!"
"Fine!"
Jag åkte sen iväg söderut och tänkte över situationen och mina kollegor stöttade mig och sa att jag borde sjukskriva mig då han höll mig kvar bara för att jävlas, men någonstans under helgen så verkar han ha funderat, så nu lät han mig vara hemma med lön i 2 veckor. Och där står jag nu: jag letar nytt jobb igen!

Slå näven i bordet ni också och stå upp för er själva och era kollegor! Ni kommer att må mycket bättre efteråt att ni gjorde det, det har ju jag nu minst sagt erfarat.