Min magkänsla har alltid rätt

Jag har som jag nämnt tidigare inte orkat/hunnit blogga. Ikväll har jag äntligen lite tid över och jag verkligen njuter av att det är fredag och jag har nu kopplat bort allt som heter jobb i huvudet.

Jag har märkt hur mycket min ekonomi påverkar mig negativt. Jag är inte van att behöva tänka på i princip allt jag köper och jag förstår inte vart pengarna tar vägen, men med den här hyran är det bara att bita ihop tills jag hittar något annat. Jag har iaf bestämt mig att det är i Hägersten jag vill bo, eller söder. Sjöstan är jättefint, lyxigt osv osv men det passar inte mig och jag är en person som älskar att resa och unna mig middagar ute och just nu så går inte det. Men men, det kommer nog ordna sig till slut, man får ha tålamod...

Angående "den nya bekantskapen" är han ett minne blott. Jag har återigen träffat en kille som visar ett enormt intresse för att sedan komma med dåliga undanflykter för att inte ses. Då jag inte hörde något på 5 dagar så messade jag honom att jag förstod att vi inte kommer att ses och att jag inte vet varför men att jag hoppas att han mår bra och att jag i alla fall vill avsluta på ett bra sätt och inte fjanta runt och inte höra av mig. Jag fungerar inte så! Jag vill ha raka rör!
Får till svar att jag inte kommer att få en förklaring men att det har med jobbet att göra och att det är känsligt och att han ville komma. Jag har fått ett avslut nu och det känns bra för mig. Klart att man får sig "en törn" varje gång sånt händer men det är bara ta nya tag. Det som är "ment to be" kommer helt enkelt...

Det lustiga i den här storyn är att då jag var på den där festen för 2 veckor sedan då jag dansade på vardagsrumsgolvet till klockan 5 på morgonen, så var det en kille som flirtade rätt rejält med mig. Jag hade inga planer alls på att flirta tillbaka men det bara blev så för att jag hade en magkänsla redan då att jag inte skulle få träffa "den nya bekantskapen". Jag har haft jättedåligt samvete efter det då jag verkligen håller mig till en person om jag tycker om någon på riktigt. Jag vet... jag hade inga förpliktelser mot honom men ändå.. jag fungerar så, och det är mycket för mitt eget samvete som jag inte vill göra något som jag sedan ångrar.

Den här killen på festen, vi kan kalla honom "J" var jag riktigt ärlig mot att jag "träffade" någon annan och att jag inte visste hur det skulle bli mellan oss. Han köpte läget och frågade hur länge vi hade träffats och om jag var kär. Svaren på dem frågorna fick honom att stanna tror jag... Han har efter det hört av sig nästan varje dag, inte pressat mig på några plan alls och varit hur gullig som helst (det är han som lånat ut sitt mobila bredband till mig så jag kan skriva det här inlägget tills jag får mitt modem tex). Jag har varken vetat ut eller in och gör det fortfarande inte, men vi träffas och "den nya bekantskapen" är ett minne blott och jag måste fokusera på vad som finns här och nu. Jaja, vi får se vart det här leder men han verkar vara en toppenkille och att han dessutom haft tjej som har två barn gör det hela lite enklare då han vet vad som kan väntas om det skulle leda till något. Det enda jag vet just nu är att jag vill ta det lugnt och inte stressa fram någonting, utan att det som ska komma får komma naturligt.

Vi sågs senast i förrgår och ska ses i kväll igen. I går och i dag är han i Danmark inom jobbet och han struntar i att gå på julfesten där nere i kväll och åker hem istället för att han vill träffa mig (?)! Jag är i chocktillstånd ha ha ha!

Nu har jag precis varit och handlat och ska fixa tacos till oss tills han kommer vid åttatiden.
Hoppas ni också har någon att mysa med ikväll.

Kram
Mia