Angående mitt inlägg om hur jag känner för att flytta upp, så vill jag bara klargöra att jag inte menade att jag i slutändan skulle lämna min dotter här. Jag menade att jag skulle kunna flytta först för att sedan få upp henne inom kort, och om inte det gick så vore ju situationen annorlunda och jag skulle få flytta ner igen. Tack för alla kommentarer som ni lämnar, de värmer. Jag ska ta mig riktig funderare på en lösning men ska samtidigt se till att verkligen leva i nuet. Men så är jag ju också sån att om jag vill något så vill jag det nu, och det fungerar ju inte alltid, tyvärr!
Nåja, i dag mår jag i alla fall bättre och jag kommer mer och mer in i vardagen igen här hemma. Jag är alltid så här när jag varit någonstans där jag har haft det riktigt bra. Jag vill aldrig hem och jag känner aldrig den där "vad skönt att vara hemmakänslan". Många av mina vänner brukar skriva på FB, om de tex varit ute och rest, att det är så skönt att komma hem igen. Jag däremot har nog aldrig känt så, i alla fall inte om jag har haft det bra. Hur fungerar ni?
I dag har det varit lugna puckar. Jag har tvättat upp våra kläder (som för övrigt fortfarande luktar brandrök) (?) Har ni några tips på hur man får bort lukten förutom att tvätta och vädra så är era tips mer än välkomna. Mina kläder ska lukta gott, det är jag oerhört noga med!
I dag fyller min guddotter Jennifer 12 år. Grattis gumman! Det känns allt lite speciellt att vara gudmor även om man är mamma själv. Man har liksom blivit vald att vara en lämplig hjälpande hand :)
Hoppas ni får en underbar lördag mina fina bloggvänner!
Kram Mia
7 kommentarer:
Vilken fint inlägg vännen!
Det är klart att ingen kan tro att du skulle lämna din dotter. Finns ju inte på världskartan då jag som din bästa vän vet att din dotter är DITT LIV!
Bra att leva i nuet och ta allt eftersom det blir enklare då.
Kram <3
Har ju inte barn o så, men jag förstår dej angående boende och dottern. Och att du vill flytta hem igen. Vad jag inte förstår är hur dottern pappa kan vara så motsträvig. Han har ju liksom inte deltagit i så mycket annars.... KRAM!
Åh, nu känner jag mig jättedum som skrev som jag skrev, sorry :/ Men det känns ju inte som nåt du skulle göra heller, det lilla jag känner dig. Det var jag som missuppfattade.
Det där med att vilja komma hem tycker jag är både och. Som det är nu vill jag inte hem. Då är borta bäst tyvärr... Och även om det sög att ha E så långt bort var det min tillflyktsort så det saknar jag verkligen att ha.
Puss
Stoffisen: Jo jag vet. Tar en dag i taget nu :o) Så gott det går iaf. Kram!
tearsandpearls: Ja du, han kan man inte förstå sig på överhuvudtaget. Men om jag säger så här: om jag vill något, då sätter han tjurigheten emot efterso, att han alltid vill bestämma och ha rätt. Vad det beror på vet jag inte, men konstigt är det allt. Kram
Flickan: Nej nej, gör inte det. Jag skrev ju otydligt och jag skrev även att jag kan tänka mig (som sista utväg) att flytta själv för att sedan få dit henne om han jävlas. KRAM!!
Men usch skruttan...jobbiga grejer..
Jag skulle tala med dottern och fråga henne vad hon vill innerst inne. Å sen kanske (om det går) tala med pappan. Kanske söka hjälp hos någon rådgivare och kanske börja med att åka hem lite oftare än vad det är nu :). Nu vet jag ju inte hur ofta du är hemma :) eller om det ens är möjligt..
Om pappan älskar sin dotter av rätt orsaker förstår jag ju honom. Men om han jävlas så ska han inte ha rätt alls...anser jag. Hur kan man inte tycka att det är intressant att gå på föräldramöten mm? Dokumentera allt som sägs mellan er, spela in samtal som kan va bra att ha som bevis..
Stor kramis på dig!
Usch vad tråkigt när man kommer till ett läge där man är osams kring en så stor sak. Och det finns nog inga egentliga råd att ge heller. Det är aldrig lätt när det är barn inblandade. Man förstår er ju båda (om det nu är utifrån hjärtat som han vill ha henne kvar och inte för att bara trilskas). Hoppas ändå att det löser sig till det bästa för er! Inte kul att bo kvar på ett ställe när hjärtat trivs någon annanstans.
Jag kände ett tag så när jag var mycket uppe i stugan, där jag trivs oerhört bra och då bara kände mig så ledsen i hjärtat när jag skulle åka hem.Ibland kom det tom en tår. Jag vantrivdes hemma, då det varit mycket jobbigt som hänt. Men det var också innan jag flyttade till mitt lilla radhus.u älskar jag att komma hem :) Kramar
Åsa: Tack för dina fina råd :) KRAM
Norpan: Tack för dina tankar. Ja vi får se om min längtan upp beror på min situation i dagsläget eller om det är ifrån hjärtat. KRAM
Skicka en kommentar