Umgänget är viktigare än man tror. Men att stå för den man är, är ännu viktigare!

I den lilla stad där jag växte upp var det mycket droger och bråk, som det brukar vara i de mindre städerna. Jag kom i kontakt med droger på så sätt att jag såg många av mina vänner som började med det och försvann från den "normala" bekantskapskretsen till och från, men jag älskade dem och brydde mig om dem ändå, fast på avstånd.

Jag är en person som inte dömer andra men samtidigt så har jag aldrig velat beblanda mig med drogpåverkade personer (tack vare mina föräldrars engagemang) och det visste (vet) mina vänner så de höll sig undan det (oftast i alla fall) och gjorde de inte det så märkte jag inget då de undanhöll det för mig. Men de visste som sagt min inställning och accepterade den också. Vi accepterade varandra.

När jag för ett tag sedan pratade med en barndomsvän som jag umgicks oerhört mycket med sa hon att jag betytt mycket under tonåren just för att jag fick inne henne på tankar att "det där" inte var bra, så de dagar som vi umgicks så höll hon sig ifrån det och det tackar hon mig för i dag. Det konstiga i det här är att jag själv uppfattade mig som gnällig och som "kärringen mot strömmen" och kände mig rätt ensam om att ha den negativa inställningen till droger. Jag sa alltid vad jag tyckte och gick min väg om vännerna började dra upp att de kanske skulle ta något. Det hände inte många gånger, jag tror faktiskt att jag kan räkna gångerna på en hand men det hade varit betydligt fler om jag hade haft en annan inställning till det, det är jag helt säker på.

Att på senare år få höra hur mycket man faktiskt betytt för andra och hur stark man varit gör att man blir riktigt rörd. Och när jag tänker tillbaka på det så nog fasiken var jag stark! Jag har aldrig testat och kommer aldrig heller att göra det och hur många kan säga det? Inte många jag känner i alla fall. Jag har sett sååå många som det gått riktigt illa för och många av de man umgicks med har dött och lämnat flera barn efter sig. Det är hemskt när jag tänker på det och ju mer jag tänker på det så ju mer ska jag kämpa för att min dotter ska få exakt samma inställning till droger som jag har...