Äntligen

Sitter hemma och jobbar i dag och det går riktigt bra att göra det, man får faktiskt mera gjort då ibland. Ingen som stör en och ingen telefon som ringer (ja, förutom mobilen då). Jag har den senaste veckan fått beröm både från min chef och från en kollega som dessutom mailat en kopia till min chef och det känns riktigt bra måste jag säga :) Alla behöver vi bekräftelse då och då, så tänk på att berömma era kollegor då de förtjänar det. En sån liten sak som ett mail ger så mycket, särskilt om man har det jobbigt på andra plan.

I morgon har jag äntligen fått tid till röntgen för att röntga ryggen. Jag ska vara där kvart i åtta på morgonen och direkt efter det ska jag till kiropraktorn. Man ska vara frisk för att orka vara sjuk som de säger ;) Det känns i alla fall otroligt skönt att få göra bort det, så man kan hitta/utesluta saker till mina smärtor. Jag funderar även på att gå till en kinesiolog, är det någon som gjort det och kan rekommendera det eller tipsa på någon bra?

I morgon kommer A så jag vet inte hur det blir med bloggandet i helgen så ni vet då jag vill fokusera på honom under den lilla tid som han är här. Jag har massor att fixa här hemma så det är bara att sätta igång och städa efter att jag jobbat klart. De ska bli såå kul att träffa honom igen och att få visa honom mitt hem och eventuellt att han får träffa några vänner också ;)


Kram Mia

Makt och karma

Sitter och funderar på det här med makt och hur olika personer använder sin makt. Vissa struntar helt i sin makt till att påverka vilket i vissa fall är synd tycker jag. Det kan vara allt ifrån att man har makt till att hjälpa barn i andra länder till att ha en hög position på jobbet. Alla ser vi olika på vad makt är och vilken betydelse den har i olika sammanhang. Makt för mig är nog min vilja, och vill jag något tillräckligt mycket försöker jag verkställa det. För mig är makt att styra över mitt eget liv, vill jag något så ser jag oftast till att komma dit, förr eller senare. För mig är inte makt att sitta på en chefsposition och styra över andra människor, för mig är makt något helt annat, att få människor med mig. För mig är makt att vara en genuint ärlig person mot andra för att förhoppningsvis få detsamma tillbaka, att få känna makten att ha ett ständigt gott samvete, att ha makten (förmågan) att tänka efter före man handlar.

Jag har skrivit om det tidigare men det skadar inte att ta upp det igen... Jag tror på karma, att det man ger får man oftast tillbaka. Och att om man använder sin makt på fel sätt får tillbaka det sen. Om ni kommer ihåg mitt inlägg om dåren jag hade till chef för dryga 2 år sedan (om inte, läs här ) så fick jag i går höra att han blivit bankrutt och fått sälja ALLT! Det om något visar på att karma finns! Är man jävlig mot andra så får man tillbaka, på ett eller annat sätt. Det är är jag övertygad om! Jag kan inte mer än att faktiskt tycka att det är lite rätt åt honom, och det är inte likt mig..

Ont men A kommer :)

I går kände av feber och hade det till och från hela dagen, men jag kämpade på och hade en jättemysig söndag ändå :) Det var så fint i kyrkan och vi tände ljus för de som kära släktingar som lämnat oss. Sedan bjöd dotterns farmor på god mat och ett glas rött till. Sedan var det bara hem och hämta present och sedan iväg för att fira Olles födelsedag. Han blev jätteglad för den tjutande polisbilen som jag hade köpt, bror och Lina desto mindre ;-) Men de insåg snabbt att det var värt allt tjutande ha ha ha!

I dag vaknade jag även med lite feber men gick till jobbet ändå för att jag hade ett möte klockan elva och det kändes bara värre efter lunch, jag kände att febern steg och att nerverna gjorde ont så jag gick hem redan vid tre och vilade. Jag har fortfarande väldigt ont MEN har haft ondare så jag överlever. Jag har proppat i mig Ipren och hoppas på en bättre dag i morgon annars får jag nog jobba hemifrån. Jag är ändå glad att jag varit på jobbet i över 2 veckor i streck. Man får vara glad för varje dag som faktiskt går :)

Jag blev ännu gladare då A berättade att han bokat resa till Stockholm och kommer i helgen! Har ni förslag på vad vi kan göra (om jag blir friskare och orkar göra något) så hojta till :)Han är jääääätteallergisk mot katter så vi är lite oroliga över hur det ska gå, men vi får hoppas på det bästa. Det är lite jobbigt det där att han är det eftersom att hon är min lilla bebis och vår familjemedlem. Dessutom har A hund som skulle äta upp Lea på 2 raka då han är en jakthund. Jaja, de ska ju inte träffas än (eller kanske aldrig) så.

Annars är det okej och jag njuter av att julen närmar sig, synd bara att man inte har så mycket att röra sig med då man fått sjuklön denna månad, men men.. vad gör det när jag snart får umgås med nära och kära över julen. Julklappar är ju strunt samma, egentligen!

Nä, nu ska jag försöka sussa. Ta hand om er!

Ultramys

Just nu så ligger jag i sängen mellan mina två älsklingstejer; min dotter och min kisse. Jag bara njuter av att ha dem så nära som det bara går. Dem ger mig så mycket kärlek utan att kräva något tillbaka. Det behöver dem inte iofs för det ger jag dem ändå. Men det är så underbart att stanna upp ibland och känna efter vad man har, vad och vilka som verkligen betyder något, eller hur? Jag har inte många som är fysiskt nära och inte ofta heller för den delen heller eftersom att Ida bara är här varannan vecka och släkten bor i norr, så det känns extra ljuvligt då alla är samlade, som att man blir hel för några dagar.

Jag får alltid lite ångest dagen innan Ida ska åka till sin pappa, då vet jag att hon blir borta en hel vecka :-( Men men, så är det ju. I dag ska vi i alla fall till kyrkan med Idas farmor och fira första advent och efter det äta middag tillsammans. Sen ska vi till storebror och Lina och fira att lilla Olle har blivit 2 år. Det blir nog en riktigt mysig söndag :)

Ida utklädd till "mini-stekare" ha ha ha!

Kram Mia

Arbetslust

Skulle min arbetsplats se ut som nedan så skulle jag definitivt få mer arbetslust. Jag håller just nu på att beställa möbler till kontoret, kanske jag ska föreslå det här till mig? ;)

Advent närmar sig

Känner mig krasslig i dag. Lite feber och ont i halsen men så länge inte mina nerver gör så där jätteont som de brukar så äar jag glad. Jag hade nästan glömt hur det känns. Ryggen är som sagt fortfarande väldigt dålig men men.. jag hoppas på en röntgen nu inom kort och att smärtan så småningom försvinner.

I går städade jag lite hemma och myste till det med lite julsaker. Jag gillar inte att ha för mycket julpynt och definitivt inga småtomtar (då pappa fyllde hela huset av dem när jag var liten), men lite ljusstakar och en julstjärna, det tycker om :-) Kom på nu också att jag måste fylla Idas lilla julkalender som jag brukar göra och det är lika spännande för henne varje år. En liten julklapp varje dag från och med 1 december får hon fram till jul.

Så var det det där med julklappar.. Jag har inte ens funderat över det. Vad ska man köpa i år? Hörde att årets julklapp var matkassar (?) Jag tror inte mina föräldrar vill ha det om jag ska vara ärlig. Kanske en kalender på Ida? Jag vet inte.. svårt det där. Julklappar till släkten är värst att köpa tycker jag. Har ni några förslag så hojta till vet ja. Och julklapp till A? Ska man ge det? I så fall vad? Det är ju så nytt så man vill ju inte ge en jättesak och inte för fnuttigt heller.

Angående det här med mina tankar om flytt till norr. Det är bara tankar än så länge och jag skulle aldrig flytta bara för en killes skull (som jag dessutom nyss träffat och inte alls var med i bilden då dessa tankar kom), utan för min egen. Säg att jag i teorin flyttar och vi är tillsammans och kanske bor ihop, att det en dag tar slut.. Då måste jag i alla fall känna att jag vill bo där ändå. Jag har gjort den resan redan, då till Sthlm och det gör jag inte om, om jag inte är riktigt säker. Jag blev med barn här och det var nog det som fick mig att stanna i Stockholm för jag grät varje natt första tiden av hemlängtan så det lättaste hade helt klart varit att flytta upp igen. Men jag hade mitt barns (som då låg i magen) pappa här. Och jag valde att stanna, trots att han inte ens var pigg på det här med att skaffa barn. Därför tänker jag efter flera steg innan jag skulle göra ett sånt val. Jag har haft det nog tufft. Att flytta till en storstad som 18-åring, bli gravid efter två månader, inte känna någon och vara gravid med någon som dessutom inte alls är pigg på barn det är det tuffaste jag gjort och något som alltid kommer att följa med mig i livet. Så skulle jag flytta så skulle det vara för att göra mitt liv enklare, inte tvärtom och då måste man vara så pass säker som man iaf kan bli på sin sak. Sen finns såklart inga garantier på någonting.

Men jag ser det så här.. Ida är så stor nu att hon (om vi skulle flytta) kan flyga själv till sin pappa en gång i månaden utan problem. Hon har dessutom sagt rätt länge att hon vill bo mer hos mig. De allra viktigaste åren har hon fått redan med sin pappa och det är jag oerhört glad över. De har byggt upp en bra relation som nog alltid kommer att hålla, men jag kan ändå inte sticka under stolen med att hon är lite närmare mig. Men mamma är väl alltid (oftast iaf) mamma. Nåja, den som lever får väl se ;-)

Hoppas att ni får en bra dag allihopa!

Hemma efter en helfestlig helg uppe i norr

Allting gick emot mig först på fredagen. Jag missade nämligen planet! Det var kaos i Stockholmstrafiken och flygbussarna kunde inte lova hur lång tid det skulle ta att komma fram till Arlanda, så 100 kr fattigare hoppade jag av bussen efter att vi kört några meter och sprang till Arlanda Expresståget i stället. 260 kr kostade det och det var kaos även där. Det hade skett en olycka på spåret och evakuering skedde en bit framför oss. Klockan närmade sig fem och mitt flyg gick kvart i sex. 30 minuter innan måste man checka in så jag messade A att det inte såg så ljust ut. Folk fick panik och sprang ut till taxibilarna men ingen ville köra dem, just pga trafikkaoset, och 600 kr per skalle krävde dem om de alls skulle köra (utan garanti på att hinna fram i tid såklart).

Jag blev stressad och irriterad att inget bara kan flyta på i mitt liv, inte ens en resa jag sett fram emot så mycket, så det var inte en glad Mia som kom springades till incheckningen 10 minuter innan avgång i hopp om att få följa med planet. Men det var tvärstopp! Jag gick iväg till informationen och försökte att boka om biljetten men får beskedet att det inte går utan måste betala en ny biljett för 1200 kr! Som hittat veckan innan löning, men samtidigt tänker jag att den makt som jävlas med mig minsann inte ska få mig att inte åka, så jag bokade och fick komma med det senare planet. Jag ringer till A och jag är jätteless och arg på allt som går emot mig (mitt tålamod är generellt mindre just nu), och han är så coollugn så han tar snabbt ner mig på jorden igen:) På planet beställde jag en liten flaska vin för att lugna nerverna och försökte hamna i harmoni igen och jag lyckades!
När jag kommer ner för rulltrappan så står A där och tar emot mig. Jag möts av en lång kyss och en jättehård kram, och allt känns bara så bra igen. Alla bekymmer är som bortblåsta.

På fredagskvällen myste vi på hemma bara då jag var framme så sent och på lördagen hann vi med att träffa både A´s mamma och man och min mamma och barndomsvänner. Vi hann även med en fest inne i stan och där var även A´s ena bror. Jag skojade lite med A och sa att nu när vi ändå träffat hela släkten var det ju bara att gifta sig ha ha ha!

När jag kom hem i söndags så kändes det inte alls bra, jag ville inte hem. Det enda som jag längtade efter var att få träffa Ida. Jag saknar min barndomsstad och jag trodde aldrig, verkligen aldrig att jag skulle det. Inte på det här sättet! Och det var innan jag träffade A som jag började känna så, så det har inte med honom att göra. Jag vill ha min familj nära, mina barndomsvänner, kunna bo stort och fint billigt, njuta av vintern och snön, köra skoter, vara med vänner som känt mig sedan jag var liten, ha nära till alla och slippa åka i ca 40 minuter enkel väg för att hälsa på någon, att beöva planera in i kalendern när man ska ses. Jag vill ha de där spontana besöken bakom min dörr, jag älskar dem!

Jag kommer på mig själv med att tänka: "Vad har jag här som får mig att stanna?" Och det svar jag får av mig själv är: Ida! Jo, jag har mina underbara vänner som jag verkligen uppskattar och älskar och alltid kommer att ha kontakt med oavsett, men min själ säger verkligen något annat just nu. Vänner är vänner, och dem kan man alltid hälsa på, precis som jag gör med mina vänner i norr i dag. Jag är trött på att kämpa antar jag, jag vill leva det enkla livet igen och inte känna den här stressen och pressen att behöva tjäna bra med pengar för att kunna bo skapligt. Jag tror inte att de som är född i Stockholm blir lika påverkade av stressen som vi som är födda i ett lugnare tempo. De i sin tur blir ju stressade av lugnet i stället ;-) Men mest är det nog ensamheten jag känner att jag är trött på, för det är jag. Jag känner mig enormt ensammen här och jag tror att man genererellt gör det i en stor stad. I en stor stad är du ingen om du inte känner en massa folk och har din familj i närheten.

Ja, vi får se vart de här tankarna leder men jag kan säga att tankarna om en flytt finns där, och dem blir inte mindre...