"Du ursäktar du mig, jag ska bara gå och skita"

Så var det dags att gå på krogen i helgen, både fredag och lördag. Var länge sedan, så det ska bli riktigt skoj!!!

Tror ni att jag hittar en potentiell kille där ute imorgon?
Nähä, ja inte jag heller...

Det positiva det gett mig att tänka så är att jag nu verkligen bara fokuserar på att ha så kul som möjligt med mina vänner. Visst har man haft roligt tidigare också, men nu skulle man ju t.o.m. kunna säga till en kille i baren utan att bry sig:

-Du, ursäktar du mig, jag ska bara gå och skita!

Nja, kanske inte exakt så, men... Jag tror ni förstår vad jag menar...

Önska mig lycka till på killfronten imorgon, trots att jag inte kommer spana. I och för sig har jag glömt att köpa nya linser, så jag ser ändå inget!

Vara singel i Stockholm är inte en dans på rosor

Varför ska det vara så svårt att hitta en bra kille i den här stan? Det finns ju ett antal att välja på, men på något konstigt sätt verkar jag bara träffa den delen som inte är något att ha.

Det är inte det att jag träffar alla på samma ställen heller, nej det kan vara allt från krogen till nätet, via kompisar m.m. Och inte heller är de samma typ av killar, det fungerar bara helt enkelt inte av olika anledningar.

Alla är så självupptagna nuförtiden och bortprioriterar kärleken. Synd tycker jag!
Jag vill i alla fall dela med mig av det roliga i livet, för visst är det väl så att allt annat blir så mycket roligare då man är två. Jag längtar tills jag får älska någon igen så det nästan gör ont. Men jag tar inte vem som helst, jag vill träffa den killen som jag inte bara kan leva med, utan faktiskt inte kan leva utan...

Krisdejter

Kom in på en sida här där en kille skrev om hur det är att vara nybliven singel i Stockholm. Hans senaste inlägg handlade om en tjej han träffat på nätet och att de hade bestämt att träffas, men så dök hon aldrig upp. Jag började faktiskt att skratta då jag varit med om exakt samma sak, saken är bara den att jag var med om det FLERA gånger och med samma kille! Den ni...

Nä, "Prince Charming" glömmer jag aldrig!
Vi chattade och messade flera månader tills vi bestämde att vi äntligen skulle ses. Men vi hade inte pratat i telefon, vilket jag tyckte var lite märkligt men lade inte mer energi mer på det.

Så kom den stora dagen vi skulle ses. Jag hörde inte ett ljud! Jag messade flera ggr och t.o.m. ringde jag denna dag, men inget svar. Så dröjde det flera månader tills han hörde av sig igen, sa att han blivit rånad just den dagen och blivit hotad med pistol. Det tyckte jag var en helt okej anledning till att inte höra av sig, så vi började såklart att prata igen. (Saken var bara den att innan detta hände, så kom han med andra helt sjuka anledningar till att ställa in dejttillfällen som vi bestämt). Detta var faktistk tredje gången! Han skulle tex en gång, helt plötsligt planera en svensexa som just den kvällen skitit sig med planeringen osv osv.

I alla fall, så bestämde vi att ses IGEN, en fjärde gång. Denna gång kändes det lite bättre då vi äntligen pratat på telefon och jag mer el mindre fått bekräftat att det inte var "Christian" (en kille som jag chattat och pratat med i månader ett år tidigare, innan "Prince Charming"). Detta misstänkte jag bara eftersom han i början inte vågat prata i telefon med mig. Tänkte att han inte vågade avslöja att det var "Christian "IGEN, för han var en störd typ vill jag lova. Mer info om honom kommer sen...

Så hörde inte "Prince Charming" av sig denna gången heller, utan skyllde på att han varit ute och fiskat och glömt bort tiden?!! Eh... nja.... SÅ blond är jag inte! Så jag skickade ett mess och gav honom ett utlimatum: "Ikväll eller aldrig!" Fick inget svar och så var han borta ur bilden, men denna gången: för gott!


Och så hade vi "Christian" ja...
som det visade sig samma dag vi ska träffas att han ljugit om sitt utseende. Och det kan jag lova er, inte var en liiten lögn. Han såg ut som en JÄTTETOPS, vit, kort, smal, blyg.. inte alls min typ! Med närmare eftertanke... kan det alls vara nåns typ?! Han som hade skickat så fin bild på sig själv; mörk, bruna ögon, lång, fin kropp. Vart hade han tagit vägen?! Det slutade i alla fall med att jag träffade idioten ute på krogen efter övertalande av min kompis Sussi (bästa jag råd jag nånsing fått *host*) ute på krogen...
Jag visste inte var jag skulle ta vägen då jag såg den absolut fulaste killen komma in på stället. Jag blev förbannad!!! Kände mig såå j-la lurad. Mina kompisar som var med skrattade och det förstår jag, för SÅ ful var han. Jag tog mig inte ens tid för att prata med honom, så det fick Sussi göra. Och det kan jag säga, var HANS sista och enda gång som han fick träffa mig!

Inlägg från Ny msn-kontakt

Mitt i allt elände visar det sig att jag lagt till en kille på msn från MAROCKO HAHAHA!
Det första meddelandet jag får är:

l"ion et la !! says:
.objet . i'won't to marriedwith you . i'm good men from morrocco .27 years .and my hoppies.sport.and no smoking no drinking and my pictures in my boite"

Jag tror jag skrattar ihjäl mig! Halleluja det finns hopp, I MAROCKO! *ASG*

Så har man dumpat grannen

Usch, fy, blä vilken jobbig dag!!! Har dumpat grannen via msn. Fegt? Javisst! Nödvändigt? Absolut! Det skulle bara annars sluta med att han gråter, jag tycker synd om honom och så var vi där igen...

Beslutet tog jag i natt, då en viss full granne ringer mig och vill sova över. Jag som hade varit hemma och njutit av en lugn hemmakväll framför TV:n var mindre sugen på att sova ihop just denna natt. Först blev han arg och kunde inte alls förstå varför? Jag förklarade att jag hade världens nackspärr, avskyr att ligga nära någon som stinker sprit om jag inte själv druckit, samt att jag fått mens och kände mig mindre fräsch. Här trodde man att det skulle vara lugnt och att man skulle få iaf lite förståelse, men inte det. Ok att man kan bli besviken, men det som hände var bara för mycket...

Så var vi där igen, han gråter, jag har ont i magen och fattar ingenting!!! Det jag iaf har fattat nu, är att JAG inte har med hans gråtande att göra, det är bara jag som framkallar det.
Jag orkar inte vara någon som får en annan människa att må skit. Jag har nog med mitt jobb som kräver enormt mkt tid och fokus, min skola som jag knappt hinner med, och min dotter som jag ska vara stark inför.

Så det var så det fick bli, vi fick gå skilda vägar.
Tråkigt, men sant och nödvändigt.

Träffade grannen igår kväll

Tog en snabb visit ner till grannen igår kväll. Kände att jag var tvungen att prata om det som hänt. Det kändes bra att prata ut lite om hur jag uppfattat hans känslighet och han berättade om hur han kände det.

Det är alltid bra att prata, borde man göra oftare, säga vad man känner, för ens känslor är ju aldrig fel, det är ju bara känslor. Vi bestämde iaf att vi ska fortsätta att ses, så får vi se. Jag ger chansen att lära känna honom mer.

Med tanke på mina tidigare dejter är väl chansen att det håller 0,1% men man vet aldrig!

Min senaste dejt- grannen!

Min senaste dejt är alltså grannen som bor i samma port som mig. Hur är det möjligt tänker ni...
Ja, det undrar jag också, men är det någon som alltid råkar ut för konstiga saker så är det jag.
Bara fråga mina tjejkompisar som blir chockad varje gång jag berättar om mina nya dejter.
Jag får ofta frågan:

"Var hittar du alla? Varför dras dessa människor till just dig?"

Min senaste dejt då, med grannen, är heelt sjuk och osannolikt. Det började med att en av mina närmsta vänner som bloggar, fått ett inlägg i sin blogg av kille. Hon gick såklart in på hans blogg av ren nyfikenhet och såg en snygg kille som skrivit ett inlägg på denna killes sida. Då han dessutom bodde i Hägersten, kunde hon inte hålla sig längre, utan skrev ett mail till honom i stil med:

"Jag tror att du och min kompis Maria skulle kunna passa bra ihop."

Han svarar och det visar sig att han känner igen mig på kort, att han spanat in mig i 2 år och bor en våning under mig i SAMMA port dessutom!!! Hur sjukt är inte det???

Klart jag tvekade, men han ser ju bra ut och jag har nog kollat in honom också och med tanke på att allt bara är helt osannolikt, så var jag ju tvungen att bara träffa honom, för trodde jag inte på ödet tidigare, så började jag här.

Nåja, nu är det så att vi har setts i 6 dagar och han är verkligen, verkligen snäll mot mig!
Kom med rosor på första dejten, bjöd på mat, diskade osv osv. Som det ska va!
Men... ett problem har dock uppstått... han GRÅTER till och från, för att han tycker jag låter hård ibland säger han och för att han verkligen är kär i mig. Rätt gulligt, men också jobbigt. Jag vill inte vara den som sårar, har inte varit så tidigare så det här är nytt för mig.


Som när vi t ex varit på bio så sa jag efteråt att det kanske var bäst att vi sov var för sig, okej, jag sa det kanske inte på ett jättegulligt sätt, men jag lät inte hård enligt min mening, bara bestämd.

Jag är inte den som inte bryr mig då någon är ledsen, men det här kanske är för mycket? 4 gånger har han gråtit på 6 dejter. Tycker synd om honom, men jag vill ju inte att han ska må DÅLIGT för att vi ses.

Mina kompisar garvar bara då jag berättar det och säger "dumpa", men jag vet ju hur känslig han är och förutom dessa tårar, är han faktiskt bra.
Fast... jag vet inte om jag har lust att vara mannen i detta eventuella förhållandet, eller???
Sen då han skickade "When a maan loves a woman" i ett ljudmeddelande... vet jag inte längre.
Kändes som för mycket! Överreagerar jag?

Tills vi hörs igen, ha det bäst!