Jag kommer ta det!

Jag ska idag tacka ja till jobbet som assistent som jag blev erbjuden. Arbetet inkluderar en del resor, så jag måste bara fråga om traktamenten innan jag tackar ja. Arbetsupgifterna verkar omväxlande, så det enda jag inte är riktigt nöjd med är lönen då jag tyvärr går ner några tusenlappar, men det är ju bättre att ha ett jobb än att gå på A-Kassa. Det som är bra är att man får träna 2 tim/v på arbetstid och så får man välja vart man vill ha gymkort. Det är även flexibelt med arbetstider, vilket nästan är måste nästan då man har barn. Sen får man se om man trivs ihop, det är nästa steg. Jag kollade upp jobbskatteavdraget och det gör en hel del vad man får ut efter skatt iaf. Tur att det finns!

På exetfronten så har det också hänt grejer (som vanligt). Han ringde igår och lämnade dotterns mobil som han hade glömt hos dem. Jag gick ner på gården för att hämta den och han vågade inte ens titta mig i ögonen då han pratade. Han sa att han inte "orkar " med att pendla längre, att det kanske är bäst att hon bor hos mig ändå. Nu var 1270kr/månaden helt plötsligt inte så mycket tyckte han. Jag sa till honom att det enda vi ska tänka på är Ida och hon mår inte bra av att slitas så här mellan oss, särskilt då det blir bråk vid lämningar om kläder, vem som köper vad osv osv. Då är det bättre att en ansvarar för sånt. Vi får se, han strular ju alltid med det här, men den här gången såg han faktiskt knäckt ut. Jag undrar jag om det kan vara en viss kvinna i det andra huset som bestämmer vad som ska ske och inte?!