Ville inte alls gå upp i morse. Ville bara ligga kvar och mysa med den som verkligen betyder allt för mig; min dotter. Att veta att det är 7 dagar tills hon kommer hem igen är inte roligt alls och jag saknar henne redan. När hon åker förvinner halva min själ känns det som. När hon inte finns där hos mig efter jobbet så blir jag tom inombords. Att försöka sysselsätta mig är jag bra på, men känslan av den olidliga väntan att hon kommer tillbaka finns där i bakhuvudet ändå.
Det bästa jag gjort i mitt liv var att behålla barnet (Ida) då jag fick veta att jag gravid endast 18 år gammal. Jag älskade henne redan då jag fick reda på att hon existerade i min mage. Att kärlek kunde vara så stort visste jag inte förrän jag fick barn. Kärleken till sitt barn är den riktiga kärleken där man sätter sitt eget liv åt sidan utan att ens blinka. Jag skulle inte byta den känslan och tillvaron mot något!
2 kommentarer:
Tänkte bara säga att du nu har chansen att bli dagens blogg och du länkas inför mina 300-700 unika besökare/dag så passa på att anmäla dig, drar en vinnare i kväll:)
http://www.domkallarmighannes.com/2011/04/helgens-blogg_03.html
Vad fint beskrivet... Kan känna igen det där och efter en separation blir barnen desto viktigare för en... Den största behållningen från mitt äktenskap är och förblir barnen. Utan dem skulle det kännas tomt, meningslöst och lite som jag kastat bort flera år av mitt liv på en misslyckad kärleksrelation... Barnen var värt allt!
Skicka en kommentar