Update

Först vill jag tacka alla läsare och vänner som stöttat/stöttar och finns där för mig under den här tiden, det betyder massor! Det är tufft just nu och jag försöker ta en dag i taget för att orka med, men lätt är det inte, det ska gudarna veta.

Efter det senaste inlägget har jag varit på ultraljud och kollat njurarna som inte visade någonting, fått en kur antibiotika för UV-infektion m.m. m.m. Jag har åkt in till SÖS en gång till och varit till diverse doktorer. Nu väntar jag på en magnetröntgen för att kolla ryggen. Sen blir det mest troligt nervutredning på det, till att börja med. Min B12-brist är inte alls stor när man kollat på mina övriga prover så läkarna tror inte längre att mitt nervonda har med det att göra och jag behöver inte äta dubbel dos B12 längre. I morse var jag till min husläkare och förklarade att jag bara vill ha ett svar, oavsett vad det är, att mina tankar snurrar runt om att det faktiskt kan vara något riktigt farligt. Hon förstod det och sa att de inte kommer att släppa mig vind för våg så det kändes ju skönt.

I går pratade jag med mamma och hon sa att hon inte kan komma ner till Sthlm över jul då hon nog inte får ledigt, vilket skulle innebära att jag blir sittandes själv på julafton om jag inte åker upp eftersom att Ida är hos sin pappa. Så jag började kolla resor uppåt och såg att det fanns fortfarande, och tänkte att jag då kanske kunde jobba hemifrån 27-30 då det ändå inte är någon direkt action på kontoret då. Så har jag gjort de senaste åren då mina chefer tyckt att det varit helt okej. Min nya chef däremot gillade inte förslaget. Jag sa även att jag fyller 30 den 28:e och gärna firar det med nära och kära men han var fortfarande inte så positiv till det, så han föreslog till slut att jag i så fall skulle komma med ett projekt som var konkret som jag kunde jobba med där uppe. Så nu har jag eftermiddagen på mig att fundera över det. Suck.. jag orkar inte med "motgångnar" längre, att känna att jag måste kämpa för saker. Jag pallar inte!

Jag föreslog att jag kan ta semester och sedan då istället ta tjänstledigt några dagar sen (om jag åker utomlands i jan el feb), men det verkade han inte så pigg på heller eftersom att han tyckte att jag skulle ta och fundera på det här med projektet i stället. Jag kanske inte tänker korrekt just nu (?)då jag är extra känslig, men jag tycker väl att han kunde ha ställt upp på det då jag mår som jag gör. Jag vet inte hur mer jag orkar, och att få åka upp dit skulle ju ge mig betydligt mer energi! Men nu ska jag i alla fall fundera under lunchen om jag kommer på något projektarbete, annars får jag föreslå semester, igen... För sitta själv på julafton kommer jag då inte göra!

I helgen åker jag upp till norr igen och det ska bli underbart! Jag längtar massor efter att bara få bli omhändertagen och umgås med folk som jag tycker om! Och A tycker jag om mer och mer. Han är faktiskt en helt underbar kille som finns där för mig, det känner jag! Det kanske inte är rätt tidpunkt som vissa kanske tänker, men vi träffades innan det här hände och varför skulle jag låta något sånt stoppa mig från att träffa någon som jag verkligen tycker om? Han är det ljusa i mitt liv just nu, så varför släppa det då det känns så bra? No no no!

Annars händer inte så mycket, det är mycket fokus på hälsan, att den ska bli bra och jag försöker att hålla huvudet över ytan helt enkelt. Det ska nog bli bra det här, till slut...

Kramar till er alla!

Mia