Varför be om ursäkt?

Alla bloggar vi av olika anledningar och alla bloggar vi på olika sätt. Jag har alltid varit rätt personlig, inte rädd att visa mig på bild, inte rädd för att skriva att jag haft en skitdag, är besviken, är superlycklig osv osv. För sån är jag! Och jag bloggar mycket för att jag alltid tyckt om att skriva och för att jag får utlopp för mina tankar och känslor när det hamnar där jag kan se dem, i detta fall på bloggen. Är öppenhet inte något som man uppskattar så uppskattar man nog inte mig som person heller. Jag skriver ofta om vad jag tycker och tänker och mer sällan om värdsliga problem.

Det slår mig nu under en period då jag faktiskt har det rätt jobbigt hur många som frågar hur jag mår för att sedan om jag säger att jag fortfarande inte är bra och mår dåligt himlar med ögonen och tycker att det är jobbigt. Men snälla: fråga då inte! Jag har inte valt den här situationen, jag har inte valt att få ha så här ont! Jag klagar inte på vädret, jag säger faktiskt bara från hjärtat hur jag mår. Vill man ha ett ärligt svar och är genuint intresserad så frågar man, annars kan det faktiskt vara tycker jag.

Jag bara undrar vilken värld vissa lever i? Är allting alltid topp i deras liv verkligen? I så fall; "grattis, ni har vunnit på lotto!" Men även i de bästa av alla världar så är det inte alltid fantastiskt livet, det vet jag. Jag har haft väldigt många lyckliga år, men jag har också haft svackor. Ja.. lite väl många kanske senaste 2 åren men. Tidigare var jag också sån; att jag alltid skulle visa alla att allt var så bra (även om det kanske inte var det) och inte mådde jag bättre för det, tvärtom! Det var även många som frågade hur jag kunde skratta åt allt, till och med åt problemen, för det gjorde jag. JO i dag vet jag varför, och jag vet också att det var pga det som jag gick in i väggen; jag kände aldrig efter utan förträngde allt det jobbiga, men allting kommer ikapp en, så är det.

Jag menar inte att man inte ska tänka positivt, för tro mig, sån är jag som person. Men någon gång i livet hamnar man i svackor och har många motgångar där man kanske inte alltid orkar vara glad! Så enkelt är det. Att man ständigt försöker tänka positivt är en annan sak. Men ibland är inte det heller så lätt. Särskilt när det viktigaste man har (hälsan) inte är bra. Det krävs oftast i alla fall ett liiitet framsteg för att man åter ska få lite mer kraft, och jag vet att den tiden kommer till mig snart. Men det är just i detta nuet som det är jobbigt. Just i detta nuet som jag känner att jag kommer bli deprimerad om man inte hittar något snart. Och att gå i ovisshet är bland det värsta som finns. Det finns så många funderingar på vad min smärta kan bero på, men jag försöker slå bort de värsta tankarna i alla fall för att inte bli riktigt deprimerad. Men lätt, det är det inte..


Jag tänkte på det.. att jag nästan bett om ursäkt i ett tidigare inlägg för att jag inte skriver om så roliga saker nuförtiden. Så här i efterhand; varför skulle jag det? Ni som följer mig i min vardag vill väl ändå veta just min vardag (?) och ni borde även fått den känslan av att jag är en glad och sprallig personlighet då det mesta flyter på. Så mina bloggvänner/vänner/familj osv.. jag kommer att fortsätta att skriva om jag har haft en skitdag eller inte och det är ni som väljer om ni vill läsa. Japp, så får det bli... ;)