Neurologbesök och fina presenter

En doktor ringde mig i dag på jobbet från neurologkliniken på Huddinge Sjukhus och frågade om jag ville komma i morgon och göra min nervundersökning då de fått ett återbud. Jag sa givetvis ja då jag vill få en diagnos snarast möjligt. Jag frågade vad dem skulle göra och hon sa "undersöka nerver och muskler". Jag hoppas verkligen att de ska hitta något, men jag tror inte det. Jag har ingen tro längre till sjukvården och det är tragiskt tycker jag. Tankar som snurrar runt i mitt huvud är att jag kommer få gå omkring så här tills jag inte kan gå längre, eller inte kan skriva längre, att de kanske DÅ hittar något till slut. Jag är också lite rädd eftersom att tiden går och skadade nerver är något som är svårt att få tillbaka till det dem en gång var, så jag vill inte gå så här länge till :(

I går när jag kom hem så hade mamma lagat en god laxmiddag, Ida hade gjort jättefina saker till mig i skolan och A hade skickat så fina blommor med ett fint kort. Jag blev väldigt rörd måste jag säga av alltihop och det är så skönt när mamma är här. I morgon åker hon hem och det kommer kännas i hjärtat, det är så otroligt jobbigt varje gång! Jag har alltid varit en riktig mammagris så det är inte roligt eller skönt någonstans att hon bor 100 mil ifrån oss. Många kan tro att det blir lättare med tiden, men både jag och mamma tycker tvärtom. Jag antar att vi är less efter 12 år att inte få vara så nära som vi vill. Men men, så är det, just nu i alla fall.

Hoppas ni hade en underbar dag i går och fick känna kärlek från era nära och kära ni också :)

Kram Mia