Hemma igen

Så var man hemma i regniga Stockholm efter den klart bästa påsken någonsin! Jag är så tacksam för allt som vi har fått göra och att vi fick vara friska. Ida har fått åka hundspann, pimpla, åka skoter och vara ute varje dag! Vi hade sån himla tur med vädret i Norrbotten, det var strålande sol och plusgrader varje dag. Det slog mig när jag var där att man faktiskt gör massor där uppe också, kanske inte som här i Stockholm att man går ut och äter och tar en AW så mycket, men man är mycket mera ute i naturen. Och så enkelt det är, allt är runt hörnet och det tar inte timmar att ta sig ut.

I den ena stugan utanför stan som vi bodde i, så slog det mig hur jag tänkte "vad ensamt det måste bli här ute". Men så fort helgen närmade sig så stormade grannarna in, unga som gamla och så kom hembräntdunken fram ;-) Det är inte så att man knackar på heller, man går bara in (!). Jag hade glömt hur det var, men jag bodde ju iofs inne i stan då jag bodde där uppe och där blir man inte lika välbesökt.

Dottern sa varje dag att hon inte ville åka hem och hon satt och surade i soffan då det var dags för A att köra oss. Det var sorgligt och jag hade verkligen gråten i halsen. Både av att se Ida så nere och att jag var tvungen att sklijas från de som jag älskar.

Väl hemma i Stockholm igen så känner jag mest att jag inte vill vara här. Den känslan är jobbig kan jag säga. Jag försöker tänka positivit, men det är svårt. Jag känner mig ensammen här trots mina vänner och jag känner någonstans att jag "har gjort" Stockholm klart. Jag vill inte vara en i mängden längre, jag vill vara den som folk känner igen, har naturen, kompisarna och familjen runt hörnet och helt enkelt bara vara. Det är lustigt, det jag inte gillade då jag flyttade är det som jag saknar och uppskattar idag.

Ikväll ska jag läsa ikapp era bloggar, det har varit si så där med internetuppkopplingen där uppe från mobben ;-)

Kram Mia