Sms i natten och oro

Dottern är jättesjuk och är hemma hos sin pappa, och hon ringer och messar mig hela tiden. I natt har jag fått två sms där det står att hon mår jätteilla. Det gör ont i hjärtat när man vaknar till sånt och inte kan vara där för sitt barn när hon mår dåligt. Jag vet ju att hon blir bättre snart, men ändå. Jag VILL vara där.

Jag kan bara tänka mig hur det kommer bli när hon blir större och får kärleksproblem, hur jag kommer må dåligt med henne och samtidigt måste vara stark och lyfta upp henne när hon behöver det. Men, förhoppningsvis så kommer ingen såra henne, för då måste jag ju använda mitt baseballträ som jag planerat att köpa när hon kommer upp i den åldern ;) Nä, skämt å sido... men det är verkligen nu som jag förstår när min mamma säger att hon tänker på mig så mycket för att jag ständigt har ont och aldrig får en diagnos. Jag hade verkligen gjort detsamma om det gällde Ida. Och så är ju dessutom mamma 100 mil ifrån, vilket gör att det säkerligen gör det ännu jobbigare för henne.

Kärleken till ens barn är verkligen den största som finns. Man gör allt, man dör till och med själv på kuppen om det behövs, och det utan att blinka. Är det inte rätt fantastiskt men samtidigt lustigt hur man kan älska någon så mycket? Hur mycket kärlek vi människor har att ge..