I morgon är det alltså dags. Fröken fyller 30! Jag har så länge gruvat mig för denna dag att den inte längre känns så läskig faktiskt ;) Jag har bjudit in barndomsvänner till min mammas lägenhet där vi ska fira med hemmafest. Jag funderar på att bjuda på tacos, vad tror ni om det? :-) Jag har även gjort ett litet frågeformulär som handlar om mig både som vuxen och som barn, för att se hur väl alla känner mig, det kan leda till många skratt, plus att man får saker att blicka tillbaka på.
Annars då... Jag har en helt underbar vistelse här uppe måste jag säga. Och jag älskar (faktiskt) det lugna tempot här även om jag är en person som även gillar fart ;-) Julafton firade jag hos pappa på dagen och mamma på kvällen och så kom även A förbi mamma sent, så det var riktigt mysigt. Den enda som verkligen saknades var såklart Ida. Hon har ringt 2 gånger och sagt att hon vill komma upp NU (som hon uttryckte sig) och då gör det ont i mammahjärtat. Men men, nästa år är det min tur!
På juldagen var jag, A och några fler på hemvändarfest på ett ställe som ligger utanför stan som heter Farmen. Det är ett cowboyställe (jättehäftigt faktiskt) med en eltjur och flera stora dansgolv och det var sjukt mycket folk och man träffade vänner från förr så det var riktigt skoj.
Idag ska jag ta och jobba lite och sen inhandla allt till festen imorgon. Jag ska skriva angående min hälsa och vad doktorn sa när jag var där så ni vet i ett annat inlägg. Orkar inte ta det nu..
Hoppas ni alla haft/har en underbar jul. Det förtjänar vi, eller hur? ;)
Kramar!
tisdag 27 december 2011
onsdag 21 december 2011
Inga lovord direkt
Ja jag är ledsen, att återigen behöva skriva om att det inte ser ljust ut men men, så är det. Min vardag! Jag försker se det positiva i vardagen men det är svårt med ständig värk.
I går försökte jag mig på att träna lite spinning och core och det gick faktiskt bra men efteråt hade jag väldigt ont, så jag skulle nog ha nöjt mig med ett av passen som min kiropraktor sa i dag. Han sa även att han inte ser varför jag har så ont som jag har men att hela ryggen krampar och musklerna är stela som bara den. Jag sa att jag har så ont i nerverna varav han svarar att nerverna kan göra att jag har så ont i ryggen då dem påverkar musklerna. Han tyckte jag skulle gå till en neurolog och även en reumatilog så det ska jag säga till min husläkare i morgon då jag ska dit.
Igår kväll var jag så deppig, jag bara grät! Ville inte vara med längre. Ibland känner jag att det är så här jag kommer att få leva, och att om det är så, så vill jag inte leva. Så hemska tankar vill jag inte ha och det gör mig rädd. Jag som är en positiv person håller på att förvandlas till någon annan. Jag ska ta upp detta med min doktor, kanske borde jag gå och prata med någon? Jag har så svårt att prata med mina nära och kära om mig själv. Jag vill inte gnälla och alla har nog med sitt. Ingen ser ändå min smärta, bara att jag inte är på humör till och från. Ingen kan riktigt förstå och jag vill inte vara en gnällkärring heller.
A sa igår att jag borde prata med honom, men jag sa att det är svårt eftersom att jag till och med trycker ner känslorna för mig själv för att orka med vardagen, så det är svårt att förklara för någon annan. Sen vill jag bara att vi ska vara lyckliga då vi ses, inget annat. Jag vill inte låta smärtan ta över min glädje i livet helt! Men visst har han rätt, någon måste jag prata med och det är ju skönt att veta att han finns där, att han vill finnas där...
I går försökte jag mig på att träna lite spinning och core och det gick faktiskt bra men efteråt hade jag väldigt ont, så jag skulle nog ha nöjt mig med ett av passen som min kiropraktor sa i dag. Han sa även att han inte ser varför jag har så ont som jag har men att hela ryggen krampar och musklerna är stela som bara den. Jag sa att jag har så ont i nerverna varav han svarar att nerverna kan göra att jag har så ont i ryggen då dem påverkar musklerna. Han tyckte jag skulle gå till en neurolog och även en reumatilog så det ska jag säga till min husläkare i morgon då jag ska dit.
Igår kväll var jag så deppig, jag bara grät! Ville inte vara med längre. Ibland känner jag att det är så här jag kommer att få leva, och att om det är så, så vill jag inte leva. Så hemska tankar vill jag inte ha och det gör mig rädd. Jag som är en positiv person håller på att förvandlas till någon annan. Jag ska ta upp detta med min doktor, kanske borde jag gå och prata med någon? Jag har så svårt att prata med mina nära och kära om mig själv. Jag vill inte gnälla och alla har nog med sitt. Ingen ser ändå min smärta, bara att jag inte är på humör till och från. Ingen kan riktigt förstå och jag vill inte vara en gnällkärring heller.
A sa igår att jag borde prata med honom, men jag sa att det är svårt eftersom att jag till och med trycker ner känslorna för mig själv för att orka med vardagen, så det är svårt att förklara för någon annan. Sen vill jag bara att vi ska vara lyckliga då vi ses, inget annat. Jag vill inte låta smärtan ta över min glädje i livet helt! Men visst har han rätt, någon måste jag prata med och det är ju skönt att veta att han finns där, att han vill finnas där...
måndag 19 december 2011
Tack!
Kan inte säga det nog många gånger; Jag blir så rörd över era kommentarer och tacksam för alla tips som ni ger mig som jag kan ha drabbats av. Jag lovar att jag ska ha det i åtanke och kolla upp allt som ni föreslår med min doktor. Ett sista besök för i år är inbokat denna vecka med både kiropraktor och husläkare.
Idag åkte jag till jobbet då jag hade så mycket att fixa. Jag kom in sent och var dödstrött, verkligen helt färdig, men jag har kämpat på. Jag försöker leva i allt det här för att inte gå under i depp. Och ibland funkar det, ibland inte. Jag är glad för dem dagar som det går, annars hade jag verkligen gått under.
Idag kom Ida hem, min styrka, så det känns skönt! Hon får mig att leva upp och glömma bort mina krämpor för en stund. I kväll har vi sett julkalendern med tända ljus och vi ska snart gå och sova. I kväll är det jag som behöver sömn!
Kramar till er alla fina själar där ute!
Mia
Idag åkte jag till jobbet då jag hade så mycket att fixa. Jag kom in sent och var dödstrött, verkligen helt färdig, men jag har kämpat på. Jag försöker leva i allt det här för att inte gå under i depp. Och ibland funkar det, ibland inte. Jag är glad för dem dagar som det går, annars hade jag verkligen gått under.
Idag kom Ida hem, min styrka, så det känns skönt! Hon får mig att leva upp och glömma bort mina krämpor för en stund. I kväll har vi sett julkalendern med tända ljus och vi ska snart gå och sova. I kväll är det jag som behöver sömn!
Kramar till er alla fina själar där ute!
Mia
Smärtan låter mig inte sova!!
Klockan är just nu 05:10 och jag kan inte sova! Jag har vaknat av smärta i kroppen för tredje natten i rad. Det brinner, ilar och värker i hela kroppen! Jag vaknar av att det gör ont och att jag är alldeles kallsvettig, men inte hittar man något fel på mig?! Jag orkar ta mig sjutton inte med det här? HUR länge ska man behöva orka med?
I går åkte jag till Pia som bjöd på tacomiddag och såg verkligen fram emot det, men tröttheten slog på direkt jag kom innanför hennes dörr och det var som på julbordet; sängen var det som lockade mest. Det slutade med att jag sov över där för att jag inte orkade ta mig hem. Bara tanken på att sätta mig på ett tåg var skrämmande, om jag skulle somna, skulle jag då vakna när jag skulle gå av? Förstår ni då hur "koma-trött" jag känner mig? Och sen inte få sova ovanpå det. Jag är less, blir deppig att ingen läkare kan hitta felet, att behöva leva så här när man är 30 år. Jag vägrar acceptera det! Vägrar leva ett liv på det här sättet. Jag tänker inte ge upp. Tänker kämpa tills jag hittar någon själ som kan ställa en diagnos, göra alla tester som finns. För som sagt; så här vill jag inte leva mitt liv! God morgon förresten..
I går åkte jag till Pia som bjöd på tacomiddag och såg verkligen fram emot det, men tröttheten slog på direkt jag kom innanför hennes dörr och det var som på julbordet; sängen var det som lockade mest. Det slutade med att jag sov över där för att jag inte orkade ta mig hem. Bara tanken på att sätta mig på ett tåg var skrämmande, om jag skulle somna, skulle jag då vakna när jag skulle gå av? Förstår ni då hur "koma-trött" jag känner mig? Och sen inte få sova ovanpå det. Jag är less, blir deppig att ingen läkare kan hitta felet, att behöva leva så här när man är 30 år. Jag vägrar acceptera det! Vägrar leva ett liv på det här sättet. Jag tänker inte ge upp. Tänker kämpa tills jag hittar någon själ som kan ställa en diagnos, göra alla tester som finns. För som sagt; så här vill jag inte leva mitt liv! God morgon förresten..
lördag 17 december 2011
Tvätt och hemmamys
Blev en hemmakväll för mig. Jag har tvättat så mycket att jag till och med hängt upp trosor och strumpor på kökshandtagen ha ha ha! Min kompis Pontus ringde tidigare och frågade om jag ville gå på Tiesto men då jag inte känner mig kry så var jag verkligen inte upplagd för det, men kul att han frågade i alla fall :) Sen såg jag ju Tiesto förra året så jag är nöjd!
Nu har jag tagit ett glas rött och myst ner mig i soffan med tända ljus. Jag blev så glad tidigare i dag då det äntligen kom lite snö, men det är ju (tyvärr) för varmt för att den ska stanna kvar. Men men, snart åker jag upp till Norr där både snö och kyla finns så det blir en vit jul för mig ändå :) Dock tyvärr utan Ida, men det får man ta.Varannan jul är numera en vana. Jag fick förresten lov att jobba hemifrån där uppe för chefen så det känns bra att spara semesterdagar till en eventuell semester senare.
Jag har inte fixat många julklappar så nu börjar jag få lite smått panik. Jag har beställt julklapp till mamma i alla fall, en canvastavla på Ida så den kan jag förhoppningsvis hämta ut redan imorgon. I morgon vet jag inte heller om jag hinner fixa några fler då jag har massor att fixa här hemma och även bestämt träff med Pia för bio som hon ska bjuda på, det ska bli riktigt mysigt :)
Jag satt ikväll och läste gamla inlägg och blev lite smått nostalgisk över gamla tider, min gamla lägenhet och mina äventyr jag gjort sista åren. Det är så roligt att ha skrivit ner dem i en blogg så man när man har det lite jobbigt kan titta tillbaka på allt roligt man gjort, och mer ska väl komma förhoppningsvis :)
Ha en trevlig kväll allihop!
Nu har jag tagit ett glas rött och myst ner mig i soffan med tända ljus. Jag blev så glad tidigare i dag då det äntligen kom lite snö, men det är ju (tyvärr) för varmt för att den ska stanna kvar. Men men, snart åker jag upp till Norr där både snö och kyla finns så det blir en vit jul för mig ändå :) Dock tyvärr utan Ida, men det får man ta.Varannan jul är numera en vana. Jag fick förresten lov att jobba hemifrån där uppe för chefen så det känns bra att spara semesterdagar till en eventuell semester senare.
Jag har inte fixat många julklappar så nu börjar jag få lite smått panik. Jag har beställt julklapp till mamma i alla fall, en canvastavla på Ida så den kan jag förhoppningsvis hämta ut redan imorgon. I morgon vet jag inte heller om jag hinner fixa några fler då jag har massor att fixa här hemma och även bestämt träff med Pia för bio som hon ska bjuda på, det ska bli riktigt mysigt :)
Jag satt ikväll och läste gamla inlägg och blev lite smått nostalgisk över gamla tider, min gamla lägenhet och mina äventyr jag gjort sista åren. Det är så roligt att ha skrivit ner dem i en blogg så man när man har det lite jobbigt kan titta tillbaka på allt roligt man gjort, och mer ska väl komma förhoppningsvis :)
Ha en trevlig kväll allihop!
Vi mot världen
Jag hade en riktigt trevlig fredagskväll trots smärtan och jag är ändå glad att jag hade någon "uppgift" att ta tag i här hemma, att få andra att trivas och att jag fick tänka på annat än att ha ont. När Ida är här, om "bara" för en extra dag (är pappa-vecka nu) så är det som att tiden stannar. Vi behöver inte ens prata, vi vet vad den andra tänker och känner. Hon förstår och respekterar att jag har ont, men ser ändå inte på mig med ledsna ögon. Tvärtom, hon ser på mig med glädje och det är då jag fylls av glädjen och ingenting annat spelar någon roll.
Jag är så otroligt tacksam för min älskade dotter och det hon ger mig. Utan henne är jag halv. Det känns som att det är hon och jag mot världen! Mitt allt, mitt hopp, min största kärlek här i livet. Tack för att du finns och tack för att du är just min dotter!
Jag är så otroligt tacksam för min älskade dotter och det hon ger mig. Utan henne är jag halv. Det känns som att det är hon och jag mot världen! Mitt allt, mitt hopp, min största kärlek här i livet. Tack för att du finns och tack för att du är just min dotter!
fredag 16 december 2011
Fibromyalgi?
I går på julbordet var jag sjuuuuukt trött. Så trött så att mina kollegor frågade hur jag mådde, till och med chefen blev orolig. Jag förstod inte själv varför jag var så trött och hade det inte varit för att jag hade fixat med allt så hade jag åkt hem. Det kändes som att jag skulle somna sittandes vid bordet.
I dag har jag sjuukt ont i ryggen (alltid samma sida, vänster) och i nerverna :( Det bränner och kryper i händerna, fötterna och vaderna. Jag blir så ledsen! VILL INTE!! VARFÖR har jag ont? Jag vill ha en diagnos, leva normalt, känna mig frisk! Jag som varit rätt okej sista tiden. Det är som att blåsa på ett korthus när det blir så här. Minsta blåst så raserar min värld, igen, igen och igen!!
Jag börjar mer och mer fundera på om jag faktiskt har det läkarna nämnt flera gånger; fibromyalgi? Det är massor av faktorer som stämmer in på det (tyvärr).
"Det finns främst två orsaker till ökad smärtkänslighet vid fibromyalgi. Den vanligaste är långvarig muskelsmärta i ryggen eller nacken och skuldrorna. Den andra orsaken är långvarig kraftig stress. Långvarig smärta i leder, skelett och bindväv kan också ge ökad smärtkänslighet och fibromyalgi. Vid fibromyalgi förändras en funktion i smärtsystemet. Denna funktionsstörning gör att man är mer smärtkänslig, och att tröskeln för vad som gör ont sänks. En sådan långvarig eller permanent funktionsstörning är en sjukdom. Oro, ängslan, stress och depression kan öka intensiteten av symtom som smärta, trötthet och dålig sömn. Smärtan gör att man vaknar på natten, ofta flera gånger, och därför känner man sig inte utvilad på morgonen. Trötthet är något som nästan alla med fibromyalgi lider av. Det är den djupa sömnen som i första hand påverkas. Om djupsömnen störs kan även immunsystemet påverkas. Dålig sömn, stress och smärta kan tillsammans göra att personer med fibromyalgi ofta får sämre minne och svårare att koncentrera sig. Vem drabbas av fibromyalgi? Idag har cirka 200 000 personer i Sverige fibromyalgi. De flesta är kvinnor, 80-90 %. Framför allt kvinnor i 30–50-års åldern drabbas. Huvudsymtomen vid fibromyalgi är en ständig smärta i vila, samt onormal trötthet. Kraftig smärta är en stressfaktor, och symtom som ofta förknippas med stress är vanliga hos patienter med fibromyalgi. Muskelsmärta påverkar motoriken, sömnen störs av smärta. Dålig sömn, ständig smärta och smärtan som är framkallad av stress, ger trötthet. Fibromyalgi kännetecknas av långvarig led- och muskelvärk på minst tre ställen på kroppen."
I kväll vill jag bara lägga mig under täcket och inte se folk, gråta! Men jag har bjudit till glöggmys hemma för Ida och hennes pappas släkt så jag får kämpa. Önskar er alla en trevlig helg!
Kram Mia
I dag har jag sjuukt ont i ryggen (alltid samma sida, vänster) och i nerverna :( Det bränner och kryper i händerna, fötterna och vaderna. Jag blir så ledsen! VILL INTE!! VARFÖR har jag ont? Jag vill ha en diagnos, leva normalt, känna mig frisk! Jag som varit rätt okej sista tiden. Det är som att blåsa på ett korthus när det blir så här. Minsta blåst så raserar min värld, igen, igen och igen!!
Jag börjar mer och mer fundera på om jag faktiskt har det läkarna nämnt flera gånger; fibromyalgi? Det är massor av faktorer som stämmer in på det (tyvärr).
"Det finns främst två orsaker till ökad smärtkänslighet vid fibromyalgi. Den vanligaste är långvarig muskelsmärta i ryggen eller nacken och skuldrorna. Den andra orsaken är långvarig kraftig stress. Långvarig smärta i leder, skelett och bindväv kan också ge ökad smärtkänslighet och fibromyalgi. Vid fibromyalgi förändras en funktion i smärtsystemet. Denna funktionsstörning gör att man är mer smärtkänslig, och att tröskeln för vad som gör ont sänks. En sådan långvarig eller permanent funktionsstörning är en sjukdom. Oro, ängslan, stress och depression kan öka intensiteten av symtom som smärta, trötthet och dålig sömn. Smärtan gör att man vaknar på natten, ofta flera gånger, och därför känner man sig inte utvilad på morgonen. Trötthet är något som nästan alla med fibromyalgi lider av. Det är den djupa sömnen som i första hand påverkas. Om djupsömnen störs kan även immunsystemet påverkas. Dålig sömn, stress och smärta kan tillsammans göra att personer med fibromyalgi ofta får sämre minne och svårare att koncentrera sig. Vem drabbas av fibromyalgi? Idag har cirka 200 000 personer i Sverige fibromyalgi. De flesta är kvinnor, 80-90 %. Framför allt kvinnor i 30–50-års åldern drabbas. Huvudsymtomen vid fibromyalgi är en ständig smärta i vila, samt onormal trötthet. Kraftig smärta är en stressfaktor, och symtom som ofta förknippas med stress är vanliga hos patienter med fibromyalgi. Muskelsmärta påverkar motoriken, sömnen störs av smärta. Dålig sömn, ständig smärta och smärtan som är framkallad av stress, ger trötthet. Fibromyalgi kännetecknas av långvarig led- och muskelvärk på minst tre ställen på kroppen."
I kväll vill jag bara lägga mig under täcket och inte se folk, gråta! Men jag har bjudit till glöggmys hemma för Ida och hennes pappas släkt så jag får kämpa. Önskar er alla en trevlig helg!
Kram Mia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)