Jag vaknade i natt - genomsvettig. Mina hormonproblem pga min tumör på hypofysen (nej, jag är inte döende och inget att oroa sig för i dagsläget heller), är inte roliga en gång per månad. Det vill jag lova er!
I morse var jag därför trött igen och kände mig oerhört sliten och dottern var seeeeeegare än seeeegast. Hon satt och stirrade rakt fram och jag försökte få henne att klä på sig i stället. Och jag som absolut inte vill stressa henne på morgnarna när vi äntligen slipper pendlandet. Sen åt hon sin frukost- saaaaaaakta men säkert, till slut slank den ner. Sen när hon skulle ta på sig täckisarna, så gör hon det på mattan i vardagsrummet så det ööööser ut sand på rumsmattan.
Vi kommer äntligen iväg och då märker Ida att hon har glömt sina vantar. Nu blir jag irriterad på riktigt och hon skyndar sig upp och hämtar dem, sen nästintill springer vi till skolan. Vi blir "bara" 3 minuter sen. Jag pustar ut och tycker synd om henne att hon fått en sån dålig start på morgonen andra dagen i sin nya skola, men jag tror att hon tar det bra ändå faktiskt.
När jag går en bit så känner jag att jag fått UV-infektion. Japp, så fort går det ibland, så jag måste gå till doktorn direkt då jag tidigare haft kronisk. Ringer chefen och meddelar. Får medicin av dr och åker hem en sväng innan jobbet. Ringer Lina helt uppgiven och säger att jag snart bryter ihop. Hon säger de rätta orden:
"Gör det, våga känn efter. Det kanske är bra?!"
Jag sätter mig på en stol i hallen och jaa, bokstavligen bryter ihop! Jag känner för en gångs skull efter hur jag egentligen mår! Och det är skönt men såklart jobbigt också. Jag har så ont och vill inte gå till jobbet. Vill inte heller visa mig då jag mår dåligt för folk, men jag är tvungen för jag har inte råd att vara hemma!
Jag bestämmer mig att jag inte vill leva så här. Jag vill kunna vara sjuk om jag måste, det tillhör ett normalt liv. Jag funderar på min ekonomi ännu mer och inser att jag faktiskt tänker på den varje dag. Det tär! Jag är en person som älskar att leva här och nu. Jag vill kunna unna mig middagar ute, kunna resa ibland, kunna leva som jag alltid gjort (därav inte sagt att jag levt i lyx, absolut inte), kunna ta de sista körlektionerna som behövs till körkortet osv osv osv! Jag vill inte längre känna: " Det blir bättre snart." Jag agerar om någonting känns fel, jag sitter inte still och ser på. Så nu har jag i alla fall bestämt mig... jag ska byta lägenhet. Det finns inget ställe i världen som får mig att vilja bo så dyrt som jag gör.
Det här är inte livskvalité... det här är ren jä-la ångest!
13 kommentarer:
Sänder ett par stärkekramar till dig - det behöver du just nu. Det är bra att gråta ut och som du säger... komma till beslut.
kram på dig!
Åhh vet så väl hur du känner och tänker runt ekonomin och annat som tär. En bra början är ju som du skriver att ta ett billigare boende.
Allt kan lösa sig... jag var själv på botten för ett år sen. Utan jobb, fick flytta och gå till socialen. Men som sagt... allt kan lösa sig. Du fixar det tjejen!
Kram
Du gör helt rätt!
Ett boende ska få en att känna sig trygg och glad, inte leda till pengaångest. Finns det då en lösning genom att flytta så är det det enda rätta.
Kram och krya på dig!
>-----KRAM-----< (vet hur det känns)
Du gör helt rätt, dels i att våga bryta ihop för det behövs men också för att du GÖR något. Alldeles för många gör ingenting åt sin situation. För många år sedan kände jag nästa samma som du, då fixade jag en inneboende som fick hjälpa mig med hyran o.s.v. Jag hittade en italiensk kille som var här i Sverige och studerade på Karolinska. Det var en superbra lösning.
KRAM
*skickar en stöttande tanke*
Åh, vännen.. Ibland kommer allt verkligen på en gång! Och jag vet hur jobbigt det är :/ Att oroa sig över ekonomin är något som sliter på en så jag tror att du tog ett jättebra beslut! :) Så nånting bra blev det ändå av det?
Man MÅSTE bryta ihop ibland. Även om det känns jobbigt och läskigt till en början så brukar det efter att stund kännas lättare. Och då var det plötsligt värt det. Sen tycker jag att det är en styrka i sig att kunna bryta ihop för att sen ta beslut som gör att man går vidare.
Hoppas att uv-infektionen går över snart, det är bara för HEMSKT! :(
Puss och stoooor kram till dig vännen!
Gumman, jag vet vad du går igenom, tro mig!
Det är verkligen inte kul att inte ha pengar att kunna gära spontana saker, och det är ett h...vete med dessa uv-inflamationer.
Dessutom har du ju haft ditt eländiga strul med dig mage osv.
Jag VET att det är BRA att bryta ihop någon gång, man behöver få ut allt skit ur systemet!
STOR KRAM till dig!
Usch vilken skitdag! Såna dagar är inte roliga och de får en ofta att fundera över andra saker också. Det var ett bra beslut tror jag. Det är inte kul att känna att man aldrig har några pengar. Jag känner lite samma just nu pga. mina hiskeligt dyra elräkningar nu under den extrema vintern! Det blir kärvt och särskilt när bilen dessutom pajar. Tur att det snart blir en längre period utan dessa extrema elräkningar på flera tusen. Hoppas du hittar något boende du kan trivas med. Är ju väldigt fint där du bor, men finns säkerligen andra fina boenden där det inte är sååå dyrt! Stor kram o krya på dig!
Hur känns det idag vännen?
Kramar i massor! Släpp ut det, bryt ihop en stund. Man måste det ibland.
Ekonomin är så jävla känsligt för det är få saker som får en att känna sig så ovuxen och näst intill värdelös. Jag strulade med bostadsrätter och stod och betalade på två st. under några månader. Hejdå allt sparkapital som jag lyckats skrapa ihop efter skilsmässan. Hej låna av mamma och pappa. Har aldrig känt mig mindre.
Men vet du. Du gör det absolut bästa du kan, din dotter mår bra och det går att fixa.
Men man måste bryta ihop innan man orkar sätta stopp och gå vidare och inte bara låta vardagen ta över.
Återigen, kram! Och lycka till med besluten - vilka de än blir!
Var glad att du kommit fram till det här beslutet som garanterat kommer få dig att må bättre i framtiden, och det är ju det enda viktiga !
Fast ibland skulle man gärna slippa allt det jobbiga innan det kan bli bra igen :=(
Puss och kram !
Tack alla för stöttande kommentarer, de behövdes. KRAMAR!!!
Skicka en kommentar