Känner mig krasslig i dag. Lite feber och ont i halsen men så länge inte mina nerver gör så där jätteont som de brukar så äar jag glad. Jag hade nästan glömt hur det känns. Ryggen är som sagt fortfarande väldigt dålig men men.. jag hoppas på en röntgen nu inom kort och att smärtan så småningom försvinner.
I går städade jag lite hemma och myste till det med lite julsaker. Jag gillar inte att ha för mycket julpynt och definitivt inga småtomtar (då pappa fyllde hela huset av dem när jag var liten), men lite ljusstakar och en julstjärna, det tycker om :-) Kom på nu också att jag måste fylla Idas lilla julkalender som jag brukar göra och det är lika spännande för henne varje år. En liten julklapp varje dag från och med 1 december får hon fram till jul.
Så var det det där med julklappar.. Jag har inte ens funderat över det. Vad ska man köpa i år? Hörde att årets julklapp var matkassar (?) Jag tror inte mina föräldrar vill ha det om jag ska vara ärlig. Kanske en kalender på Ida? Jag vet inte.. svårt det där. Julklappar till släkten är värst att köpa tycker jag. Har ni några förslag så hojta till vet ja. Och julklapp till A? Ska man ge det? I så fall vad? Det är ju så nytt så man vill ju inte ge en jättesak och inte för fnuttigt heller.
Angående det här med mina tankar om flytt till norr. Det är bara tankar än så länge och jag skulle aldrig flytta bara för en killes skull (som jag dessutom nyss träffat och inte alls var med i bilden då dessa tankar kom), utan för min egen. Säg att jag i teorin flyttar och vi är tillsammans och kanske bor ihop, att det en dag tar slut.. Då måste jag i alla fall känna att jag vill bo där ändå. Jag har gjort den resan redan, då till Sthlm och det gör jag inte om, om jag inte är riktigt säker. Jag blev med barn här och det var nog det som fick mig att stanna i Stockholm för jag grät varje natt första tiden av hemlängtan så det lättaste hade helt klart varit att flytta upp igen. Men jag hade mitt barns (som då låg i magen) pappa här. Och jag valde att stanna, trots att han inte ens var pigg på det här med att skaffa barn. Därför tänker jag efter flera steg innan jag skulle göra ett sånt val. Jag har haft det nog tufft. Att flytta till en storstad som 18-åring, bli gravid efter två månader, inte känna någon och vara gravid med någon som dessutom inte alls är pigg på barn det är det tuffaste jag gjort och något som alltid kommer att följa med mig i livet. Så skulle jag flytta så skulle det vara för att göra mitt liv enklare, inte tvärtom och då måste man vara så pass säker som man iaf kan bli på sin sak. Sen finns såklart inga garantier på någonting.
Men jag ser det så här.. Ida är så stor nu att hon (om vi skulle flytta) kan flyga själv till sin pappa en gång i månaden utan problem. Hon har dessutom sagt rätt länge att hon vill bo mer hos mig. De allra viktigaste åren har hon fått redan med sin pappa och det är jag oerhört glad över. De har byggt upp en bra relation som nog alltid kommer att hålla, men jag kan ändå inte sticka under stolen med att hon är lite närmare mig. Men mamma är väl alltid (oftast iaf) mamma. Nåja, den som lever får väl se ;-)
Hoppas att ni får en bra dag allihopa!
6 kommentarer:
Härligt med lite julkänsla i huset, det är verkligen mysigt tycker jag. Förstår att du har en del att fundera över vad gäller ev flytt eller inte. Skulle du kunna få jobb om du flyttar hem tycker jag nog inte att det finns så mycket att tveka om i mina ögon. Din dotter kan ändå hälsa på pappa som du påpekar och det är nog enklare för henne att flytta nu än när hon tex har nått gymnasieåldern.
Först täntke jag bara skriva: FLYTTA! Men sen kom jag p åatt du har barn, så självklart är det viktigt att allt sånt funkar. Jag tror rent spontant att norr är ett bättre ställe för ett barn att växa upp... Den här stan är galen... (Bor ju oxå i Sthlm). Det GÅR ju faktiskt att flytta tillbaka också..? Hur ser det ut med jobb där osv? Vill din dotter flytta?
Julklappar ja... hm... Här blir det kalender till min pappa och till B´s föräldrar. Enklast så ;-)
Klart du ska hitta på något till A. Ni kanske kan göra något skojigt ihop som julklapp. Kanske enklare än att utse en personlig sak så här första gången? Men erkänn att det skulle kännas lite snopet om han inte hade fixat någon klapp till dig? ;-)
Du hittar säkert på något bra :-)
Kram!
FLYTTA IIIIIIIIINTEEEEE!!!!!!!!
Det blir så tomt i Sthlm utan dig!!!:-(
Kraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaam!!!!
Att dottern ska få träffa sin pappa en gång i månaden för att du fått för dig att flytta igen tycker inte jag känns okej.
Det viktigaste åren är inte förbi- de har kanppt börjat.
Tänk om för dotterns skull. Är A kär i dig får han flytta hit tycker jag.
Bubbel: Jag håller med dig fullt ut! Bättre ju yngre hon är faktiskt, men inget beslut man tar så där bara =) Kram
Duktiga tjejen: Ja det är ju det. Det är hon och jobb (framför allt) som får mig att tänka flera gånger om. Och som du skriver: det GÅR att flytta tillbaka =) Jobb är det sämre med, men har dock inte sökt eftersom att det bara är tankar än så länge. Min dotter är med på noterna, hon kan tänka sig men såklart att mycket också håller henne kvar.
oskrivna;Ja det får bli kalender :) Jo det hade känts lite skumt hihi. Kram
Pia: Hahaha! Sötnos. Jag är kvar fortfarande :) Kram!!!
Anonym:
För det första har jag inte "fått för" mig att flytta. Att jag EVENTUELLT vill flytta har INGET med A att göra. Som sagt: jag skulle aldrig, och då menar jag aldrig, flytta för en killes skull. JAG och min dotter är viktigare. MEN, jag kan inte gå under själv, må dåligt och få diverse stressjukdomar för att min dotter ska få vara varannan vecka hos sin pappa. Hon träffar honom ändå och harn är redan beredd på detta. Ja, de viktigaste åren är småbarnsåren, därav sa jag inte att kontakten med hennes pappa inte är viktig. Men man får alltid göra det bästa av alla situationer och i 11 å är det JAG som fått avstå från familj o vänner just pga detta. Vad är det som säger att det är BÄTTRE för min dotter att bo just i Sthlm (förutom att hennes pappa bor här) och vem vet vad hon gör för val senare i livet. Är det bättre att hon har en mamma som mår dåligt?? Jag skulle gärna vilja veta din livssituation när du har rätten att säga att jag ska tänak om. Har DU levt ensam 100 mil ifrån din släkt och barndomsvänner i 11 år? Men iofs är det ju ganska uppenbart att fallet inte är så med tanke på bristen av föståelse.
Skicka en kommentar